Bild: Omslaget till ”American Gurl” av Kilo Kish

Veckans bästa singlar: v. 29

Sommardagar kommer och går men musiken, och minnena som lagras i den, består. Vi har samlat veckans absolut bästa låtar – kanske att några kommer tonsätta dina sommarstunder och framtida minnen?

Nedan har vi skrivit om tre låtar som fångade våra öron lite extra mycket den här veckan, och hela spellistan hittar ni här.


Boba Tea – Loxell

Loxell är tillbaka med en av de hårdaste bangers vi hört i svensk rap på länge. Få av rikets rappare lyckas anamma amerikansk estetik utan att det låter som en ointressant gimmick. Förvisso leder det ofta till relativt unik svensk rap som förlitar sig på smakfulla tvister – som vi hört från artister som OzzyBENNETT och Parham. Men Loxell, som slog igenom för snart ett halvt decennium sedan under aliaset Johan Vuitton, behöver inte kompromissa för att hylla och återproducera den innovativa cutting edge vi hör i rap som exporteras från andra sidan kontinenten.

Boba Tea har allt – ett sjukt boppigt, Pierre Bourne-esque beat (producerat av Clavi), ett fett omslag, en sjukt kadens, flow, och inte minst tätt packade punchlines: ”med en bad bitch som sipp på Boba Tea / Min drip sick, Covid-19” och ”Cash kom in som den 25:e / Ge mig en timme och har bränt det”. Delar som framstår som feta verser övergår sömlöst till refränger och allt sammanvävs till ett supercatchy spår. Detta toppas av med en perfekt leverans av en av de coolaste rapteknikerna som växt fram senaste åren: the baby voice, populariserad av Playboi Carti, på andra hälften av låtens refräng. Loxell gör det så jävla bra. Fortsätter han kommer hiphopsverige snabbt få slut på ursäkter att följa efter.

Charles Lundman

Model Village – IDLES feat. slowthai

Få samarbeten känns så självklara som det mellan IDLES och slowthai. Den nysläppta versionen av låten Model Village från IDLES senaste album Ultra Mono får en direkt att inse att en kollaboration var på tiden. Postpunkarna från Bristol och rap-artisten från Northampton förenas nämligen i mer än bara sin förkärlek för riviga ljudlandskap och att kasta kängor till monarkin – de är ständigt politiska i sina texter, tar täten i den brittiska musikscenen och har även en nyvunnen vänskap.

Nyversionen av Model Village har kanske allt man kan önska sig av Storbrittaniens ilskna frontfigurer. Det är intensivt, stökigt och textmässigt ännu skarpare, argare, än originalet. ”Model low crime rate in the village / Model race, model hate, modеl village / He’s ”not a racist but” in the villagе / Gotta drive half-cut in the village” sjunger Joe Talbot. slowthai fyller i: ”In the village, if you’re black you ain’t British (British) / In the village judge a man by our pigments”. slowthais närvaro i låten är subtil men solklar, och rapparen som tidigare flörtat med grime-punken visar att han utan problem skulle kunna inta en roll likt den som bandets frontman innehar.

Daria Spitza

Sally Rooney – Breakup Films

Israeliska indiepop/shoegazebandet Breakup Films porträtterar med sin senaste singel en av parterna i ett skakigt förhållande med både sig själv och en annan. Ett porträtt som cirkulerar kring den moderna indiekulturens Oscar Wilde, nämligen Sally Rooney. Låten, med samma namn som författaren, är dessvärre ingen hyllningslåt till henne men verkar däremot vara tydligt inspirerad av författarens eminenta relationsdrama Normala Människor, samt valfritt shoegazeband från 90-talet. Med Sally Rooney fortsätter bandet sin singelparad inför kommande debut-EP:n.

Gustav Stjernkvist


Hela listan hittar du här!