Månadens mixtape: augusti
Augusti är över och nu skulle kanske vara på sin plats med en text om hur sommaren lidit mot sitt slut, om hur höstkylan börjar krypa fram ur skuggorna och om hur löven snart kommer att börja falla… Men vi chansar på att ni är med på hur årstider fungerar. Så här kommer helt enkelt bara massor av riktigt, riktigt bra musik från månaden som passerat.
Under augusti har vi i vanlig ordning recenserat massvis av nya album, samlat veckans bästa singelreleaser och haft en rad intervjuer med inspirerande artister. Däribland västkusthiphopens kanske mest intressanta grupp — Flatbush Zombies — och den svenska hiphopartisten och fantastiska låtskrivaren Mattis.
Nu knyter vi ihop säcken och bjuder på en sista, myllrande blandning av månadens favoriter i musikväg. Lyssna, läs och njut!
Föredrar du att lyssna framför att läsa? Spana in Spotifylistan!
VIDEO
Gojira – Another World
“We mock and slaughter all the purest kinds/Blinded by the noise and maze, this flash in our eyes/Hope for the world, but prepare for the worst/I’d rather find a way on my own”
Gojira är riktigt trötta på mänskligheten och att leva i den här världen som bara tycks växa sig allt mer skev för varje dag som passerar. Så vad bestämmer sig det franska metalbandet för att göra?
I den färgglatt animerade musikvideon för sin senaste singel Another World ser vi bandets medlemmar googla sig fram till instruktioner om hur man bygger en rymdraket och reser snabbare än ljusets hastighet, så att de äntligen kan lämna den här planeten bakom sig. Jämförelsevis är det en lättsam och smått gullig video för en blytung låt som uttrycker genuint bekymmer över tiden vi lever i. Det är en kombination som fungerar förvånansvärt bra.
Robin Andersson
RIMON – What They Called Me
RIMON är en odiskutabel röst för sin generation och samtid. Trots att hennes fokus ligger på musiken – hon släppte senast i maj den fantastiska EP:n I Shine, U Shine – genomstrålar hennes kreativitet samtliga projekt hon tar sig an. RIMON beskriver What They Called Me som den visuella motsvarigheten till EP:n, men den nästan sjutton minuter långa videon står precis lika bra för sig själv.
What They Called Me tar avstamp i sökandet, i jakten på plats och identitet. Världen som vi förs genom skiftar ständigt mellan mörkt och ljust, tungt och lätt. Det är en värld av kärlek och våld, fest och ensamhet, en värld där unga människor försöker finna varandra och sig själva utan att gå sönder. Den visuella estetiken är i toppklass och RIMONs genomgående vision präglar vartenda del av filmen – från den klockrena AD:n till de korta dialogerna och poetiska styckena som kompletterar bilden. Resultatet är vackert, våldsamt och otroligt välgjort.
Daria Spitza
Zara Larsson & Carola – Säg mig var du står
Av någon konstig anledning kändes budgeten och ambitionen otroligt mycket lägre för Zara Larssons Late Night Concert på TV4 än de som sändes tidigare under sommaren. Men vad gör det när vi fick sommarens kanske starkaste musikögonblick i TV när hon bjöd upp barndomsidolen Carola på scen, för ett återupplivande av den numera kultklassade Säg mig var du står.
Zaras röst gör sig otroligt bra på klassikern, och saknaden av Carolas 16-åriga stämma blir förvånansvärt nog inte allt för stor. Till det ges även magisk stämsång vilket bara höjer låten ytterligare ett snäpp. Mycket kunde ha gått fel här, men Zara bibehåller så pass mycket av originalstuket att ingen ska kunna påstå att hon skändar den svenska pophistorien – årets uppdatering är helt enkelt för bra för det.
Theo Hafström
ALBUM
Surviving Is The New Living
Okay Kaya
Okay Kaya har gjort sig känd för sin avskalade, ständigt överraskande sovrums-soul. Nya mixtapen Surviving Is The New Living kom hastigt och oannonserat upp på Spotify i juni, för att därefter lika hastigt och oannonserat försvinna. Nu är mixtapen tillbaka på Spotify i sin helhet.
På Surviving Is The New Living låter ingenting så som man förväntar sig: små, avvikande element smyger sig in och ut ur spåren, man vaggas in i en plats för att komma ut på en helt annan. Ingenting börjar där det börja ska, eller slutar det sluta ska – mixtapen är en sömlös, vacker och sensuell samling av spår som smeker ens hud men också ser till att då och då lekfullt nypa tag. Okay Kaya är personlig, stundtals till och med privat, och bjuder samtidigt in lyssnaren till sina mest intima vrår. Lyssnarupplevelsen är maximal, och det är svårt att inte dras med i norsk-amerikanskans alldeles, alldeles egna värld.
Höjdpunkt: den underbart snygga, lekfulla låten Comic Sans.
Daria Spitza
ENERGY
Disclosure
Den brittiska DJ-duon Disclosure släppte sitt tredje studioalbum efter fem år, och tomrummet har faktiskt märkts av. Musiken Disclosure gör omsluter en och transporterar en till loungeiga underground-klubbar någonstans i de hippare områdena i London – men utan att drunkna i det, ofta opersonliga, djupa houseträsket.
Den lätta vägen för Disclosure i dessa tider hade varit att köra på det mer radiovänliga spåret, i stil med de mest framgångsrika singlarna från de tidigare albumen – istället har de gått den andra vägen. ENERGY innehåller främst otroligt energifyllda spår med högt BPM, minimalistiska melodier och hypnotiserande beats. Lyssna särskilt in er på Ce n’est pas och Douha (Mali Mali), två helt magiska spår som fångar essensen av Disclosure, båda på sina alldeles egna sätt.
Theo Hafström
Chewing Cotton Wool
The Japanese House
Amber Bains senaste EP under solomonikern The Japanese House är ett drömpop-experiment bestående av fyra fantastiska låtar om brustna hjärtan. Bains sångröst liknas ofta vid Imogen Heap, som perfektionerat användandet av vocodern, ett verktyg som används för att ge rösten en elektronisk och harmoniserande effekt. Bain har själv berättat att, snarare än att använda vocodern, lägger hon istället sin egen röst i stora mängder lager som ibland sträcker sig upp till 200 stycken. Detta ger en liknande effekt och hennes sång fångar samma kraftfullt växande känsla som Imogen Heap karaktäriserade med låtar som Hide and Seek.
Även om Chewing Cotton Wool är en EP och inte är särskilt lång, är mängden stilgrepp att imponeras av. Från det glitchiga i låten Dionne med Justin Vernon från Bon Iver, till det catchiga i Something Has to Change och det lågmält känslosamma i titelspåret. Chewing Cotton Wool är en fin, experimentell mix av stilar med texter som får det att knyta till i bröstet.
Robin Andersson
SINGLAR
Evil House Party – Wicked
Man blir som fylld i extas när ett band, helt från ingenstans, släpper en debutsingel som slår ner som ett jäkla bombnedslag. Så när Evil Hose Party fullkomligt golvade en med singeln Wicked, kunde man inte göra mer än att tacka samtliga musikaliska gudar för denna gåva. Låten, som är uppbyggd av en hyfsat monoton tvåackordsslinga, på något sätt båda vaggar och hypnotiserar lyssnaren till någon form av elektronisk trans, till dess att duon drämmer till med en känslostorm i slutklimaxet.
Wicked är lika mörk som den är stökig och fullkomligt levande. Men på något konstigt sätt, som någon gärna får redogöra för någon gång i framtiden, är det en låt som är som klippt och skuren för sena sommarkvällar. Det är en märklig kombination, men då Evil House Party lyckas ro detta i hamn till fullo, finns det mycket att förvänta sig av duon i framtiden.
Gustav Stjernkvist
Smino ft. Monte Booker & The Drums – Backstage Pass
Tänk dig att du en sen kväll står och ska mixa ihop följande ingredienser:
1. En av hiphopens mest karaktäristiska och udda rappare.
2. Frontmannen i ett nästintill kultförklarat indierockband.
3. En fet hiphop-producent.
Tänk dig nu att du rör ihop detta, rynkar på näsan något förvirrad av blandningen, plockar upp en sked… Smakar… Och inser att du precis uppfunnit den bästa maträtten någonsin. Ungefär så känns Backstage Pass. Hade du svårt att hänga med i mat-antologin? Vi förstår. Lyssna bara på låten istället.
Daria Spitza
LÉON – Chasing A Feeling
Vissa låtar har kraften att på något oförklarligt sätt träffa rakt in i själen, trots att temat i låten kanske inte ens är självupplevt. Chasing A Feeling har det – och så mycket mer.
Svenska LÉON sjunger om en relation som inte tagit slut, trots att kärleken runnit ut i sanden. Fyra minuter fyllda av vemod, reflekterar hon över det emotionellt karga nuet, som får henne att frukta en framtid med personen. LÉON riktar sig till denne, i hopp om svar: “Would you tell me if it’s over? / ’Cause our bed is getting cold / And I wonder if I’m better alone / How do you know you know?”. En låt som har kraften att trollbinda vilken själ som helst, glad som sorgsen, och oavsett hur du känner efteråt kommer du knappast ångra tiden du ägnade åt Chasing A Feeling.
Theo Hafström
Hela spellistan med månadens bästa låtar hittar du här:
