Den tredje systern – Sara Blaedel
Ilka hade aldrig tidigare upplevt en tystnad så högljudd som den som lägrade sig över expeditionen där de tre andra stod kvar. Men ingen hann säga något förrän modern återigen kom in i rummet.
“Varför är du inte död?” frågade hon och såg anklagande på honom.
I Sara Blaedels tredje och sista bok om Ilka kastas läsaren in där vi lämnats i del två. Artie har blivit våldsamt misshandlad och ligger i koma, Syster flyr staden med en välpackad väska med hemligt innehåll och Ilka tvingas lämna begravningsbyrån i jakt på sanningen om sin far – mannen som övergav henne när hon var sju år gammal. De två första böckerna i den bästsäljande serien är Min fars hemlighet och Ilkas arv, samtliga översatta till svenska av Jessica Hallén (2020).
Boken håller samma rappa tempo som sina föregångare och berättelsen är fylld till bredden med spännande händelser. Biljakter, sekter, vapen och konspirationer leder läsaren mot nya insikter och knyter ihop trilogin om den förlupne pappan och den kvarlämnade dottern.
I denna avslutande del lyfts den relationsmässiga konflikten mellan Ilka och de personer som kommer och går i hennes liv, som en konsekvens av faderns uteblivande under hennes barndom. Precis som i den första delen i trilogin porträtteras Ilkas oförmåga att lita på dem i sin omgivning, och Blaedel gör det inte lätt för Ilka att göra detta. Syster visar sig vara efterlyst barnamördare, älskaren Jeff förråder henne och den döde pappan, ja, han visar sig vara högst levande. Blaedel har byggt upp en värld av misstro kring sin huvudkaraktär, vilket blir ett sätt för läsaren att tillgodogöra sig Ilkas känslor utan att hon över huvud taget behöver skriva ut dem. Ingen tycker att det är konstigt att Ilka har svårt att få förtroende för folk, eftersom exakt alla ljuger för henne. Effekten av sveken, som hade kunnat bli en känslomässig storm, blir godtycklig och intetsägande, då det inte finns några förväntningar från varken protagonistens eller läsarens håll att en djupare konflikt ska uppstå. Ilka hänger helt enkelt med i de drastiska svängarna, utan att ifrågasätta skeendet och lögnerna, och hemligheterna som hade kunnat bli berättelsens stora peripetier blir istället platta. Blaedel väljer hellre att beskriva ännu en skarp sväng och dramatiskt uppdagande än att låta Ilka stanna upp vid känslan av misstro och vad den gör med henne.
Även om berättartekniken inte syftar till att vara gripande i det avseendet, bidrar den till att skapa otroligt mycket spänning. Läsaren vet aldrig vad som väntar på nästa sida, utan låter sig överraskas av vändpunkter och intriger med samma förutsättningar som Ilka. Där berättelsen brister i relaterbarhet tar den igen i skapandet av ett konfliktrikt händelseförlopp. Man läser sista boken i serien med känslan av att den inte kommer ta slut med sista sidan. Kanske möter vi Ilka igen, men förhoppningsvis har hon då en annan typ av spelplan att åtnjuta där hennes känsloliv kan få vara lika rikt som spänningshalten.
