Bokrecension: Ilkas arv – Sara Blaedel

Ilka Jensen har rest från Danmark till USA för att lösa mysteriet med sin pappa, som försvann ur hennes liv 33 år tidigare. Där lämnades vi i bok nummer ett (Min fars hemlighet, 2020) och där tar del två av Sara Blaedels bokserie om Ilka vid. I Ilkas arv är den 40-åriga kvinnan kvar i byn Racine Wisconsin och har tagit sig an sin avlidne fars begravningsbyrå, och i sin jakt på förståelse över vart alla företagets pengar har försvunnit hamnar Ilka på en otäck och snårig väg mot sanningen.

Blaedel har blivit vald till läsarnas favoritförfattare i Danmark fyra gånger och har dessutom 2014 mottagit den danska motsvarigheten till Augustpriset; Gyldne Laubaer. Den avslutande delen i berättelsen om Ilka kommer i oktober 2020. Triologin, översatt till svenska av Jessica Hallén, är Blaedels skönlitterära debut.

Böckerna är något lättlästa, med ett rappt språk, vilket gör serien till en sträckläsnings-kompatibel berättelse att sluka på stranden i sommar. Av den anledningen är det inte svårt att förstå motiveringen till varför Blaedels böcker blivit favoriter bland läsarna, då de besitter många element som är utmärkta för någon som letar efter en ny bokserie. Boken är fylld av spänning och action, romans och sex, mord och olyckor. Läsaren kastas mellan karaktärernas olika intriger och det händer något nytt på varje sida! Men är alla dessa skeenden nödvändiga för att hålla läsaren intresserad? Boken är som upplagd för spännande känsloyttringar, men dessa uteblir på grund av alla aktiontendenser som tar känslornas plats. Bristen på karaktärernas, och kanske framförallt Ilkas, känslor inför alla dramatiska händelser gör att karaktärernas handlingar står omotiverade. Ena sekunden befinner Ilka sig i en skottlossning, andra sekunden håller hennes halvsyster på att bli ihjältrampad av en häst – men känslorna inför dessa händelser står okommenterade, vilket skalar bort den där dimensionen av förståelse man som läsare vill ha för huvudkaraktären. I vilket fall är boken en riktig bladvändare och man kan aldrig vara säker på hur kapitlet ska sluta. Uppskattar du en cliffhanger, då är Blaedel helt rätt för dig.

Mellan raderna kan man utläsa en samhällskritisk reflektion där de kulturella landsgränserna mellan Danmark, Ilkas hemland, och USA ställs mot varandra. Det är någonstans förlösande att få läsa en bok som inte romantiserar USA och dess kultur. När Ilkas vän ringer henne från Danmark och frågar henne om maten är lika fantastisk som man kan tänka sig, så svarar Ilka frågande ”Vadå, hamburgare menar du?” Det är uppfriskande att det våld, som medförs genom bland annat vapeninnehavande i landet, kommenteras under bokens gång. Ilka reflekterar, när hon genom begravningsbyrån hämtar ett lik som blivit skjutet i huvudet, om att skjutningar tycks vara vardagsmat i USA medan det hade blivit breaking news i Danmark. Genom dessa formuleringar kan man utläsa Ilkas egna fördomar om landet hon hamnat i, då reflektionen om vapenlagarna blir påtaglig endast på grund av att hon arbetar på just en begravningsbyrå. Och på tal om att behandla skjutningar som vardagsmat så hade det, återigen, varit givande med en djupare känsloyttring här för att ge läsaren insyn i berättelsens dilemman.

Ilkas arv är en oförutsägbar spänningsroman som lämnar läsaren med andan i halsen på de sista sidorna, givetvis på det enda tänkbara sättet – med ännu fler twistar. Svaren får vi i oktober.

/

Bokrecension: Ilkas arv – Sara Blaedel

Mejla skribenten!