fbpx

Vinterns recap – albumen som fångat vår uppmärksamhet

Ännu är vintern inte slut, men redan har massor av musik snöat ner (eller om du befinner dig i Göteborg, regnat ner) över oss. En hel del bra, en hel del mediokert, en hel det rätt kasst – i vanlig ordning. Givetvis har vi tyckt till, recenserat och listat, men nu är det dags att verkligen gräva ner oss i de senaste månadernas musikreleaser. Vad överraskade, vad gjorde inte? Vad fick oss att trycka på repeat-knappen, och vad fick oss att lyssna på Spotify i incognito-mode?


Mamaru

RuPaul

RuPaul, “the queen of drag”, en av världens mest kända hbtq-personer, släppte precis i början av året albumet Mamaru. Albumet låter egentligen helt okej, men låtarna känns krystade och rätt ointressanta. På det tredje spåret slår det dock ner en bomb; RuPaul har blivit hyperpopare! Eller rättare sagt, han använder hyperpopen som ett forcerat försök att tilltala en yngre queer publik. 

RuPaul är en ikon, absolut, men hans musik har med tiden bara blivit mer och mer av reklam och uppenbara rip-offs som vingligt försöker balansera mellan queer subkultur och att tilltala mainstreamen – och det märks.

Betyg: 3/10

Fanny Betnér


DS4EVER

Gunna

Yeah. Huh. Yuh.

Så låter ungefär varenda låt på den senaste satsningen från Young Stoner Life, Gunnas DS4. Eller ja, visst, jag är väl lite hård nu. Jag gillar egentligen sån här mixtape:ig flow-driven rap. Men vi har fan hört det här innan. När ledaren Young Thug släpper en skiva försöker han i alla fall utveckla sitt sound och faktiskt göra något nytt. Utan 2022:s helt klart största meme så här långt, den fantastiska 🅿️-psykosen, hade betyget blivit farligt lågt. 

Betyg: 4/10

Charles Lundman


Arbetsförmedlingen ringde

Hjelle och Ormarna

Hjelle och dennes eminente kompband Ormarna gör som vanligt det som i princip samtliga i detta land bör göra oftare. Inte ta sig själva på så jäkla blodigt allvar. Arbetsförmedlingen ringde är en rock’n’roll-EP om ångest, supa och att vara en del av mänsklighetens bottenskrap. Allt förpackat med någon form av skånsk glimt i ögat och bluestolvor. Du kanske inte tror detta är en skiva du behöver. Men det gör du.

Betyg: egentligen 7/10, men eftersom det passar så bra in i skivans tema ger vi den 2/10.

Gustav Stjernkvist


Greedy

Mekdes

Den nordiska neo-soulscenen är, i milda termer uttryckt, tämligen begränsad. När danska artisten Mekdes albumdebuterade i slutet av januari med plattan Greedy var det därför inte bara ett friskt, nytt andetag, utan också ett grymt lovande sådant. Med stora doser känsla, en otrolig röst, intressanta produktioner och välutvalda features lyckas Mekdes skapa ett album som är karaktäristiskt, genuint och ger mersmak.

En gissning, och förhoppning, inför 2022? Att vi får höra mycket mer av Mekdes framöver.

Betyg: 7/10

Daria Spitza


KicK iii

Arca

En vanlig artist kanske släpper ett album vartannat år. Men Arca är ingen vanlig artist. I december släppte hon del 2-5 av sin Kick-serie, och helt plötsligt var repertoaren hela 45 spår längre. Varje album har varsitt sound, men det som slår allra hårdast är KicK iii, den tredje delen i serien. Här briljerar producenten med maximalistisk produktion som trots ös från start till slut bibehåller ens intresse under hela lyssningen, till skillnad från de andra delarna. Ett år då vi tragiskt förlorade SOPHIE, och Charli XCX inledde sin resa till retropopen, kunde inte Arcas fyra album anlänt en bättre tid.

Betyg: 8/10

Theo Hafström


LP!

JPEGMAFIA

Att jag älskar JPEGMAFIA har jag nog anammat som mitt största personlighetsdrag – så mycket älskar jag JPEGMAFIA. Hans senaste skiva ska då alltså vara något sorts segervarv för en artist som lyckats stadga sig både kommersiellt och artistiskt medan han vägrat kompromissa med sin vision. Det är nog en grower, inte en shower, har jag tröstat mig själv med, medan jag under vintern gång på gång gått tillbaka till LP! (båda versionerna) utan att känna att jag vill komma tillbaka till den, varken för enstaka låtar eller för skivans fulla upplevelse. Med det sagt är jag glad att Peggy äntligen har fått det erkännande han förtjänar som inflytelserik hiphopvisionär de senaste åren, och att LP!, trots att den inte riktigt är it, blev en stapel i toppen på alla rapkritikers årslistor.

Betyg: 3/10

Charles Lundman


CAPRISONGS

FKA twigs

FKA twigs följer upp sitt kritiskt hyllade album MAGDALENE med ett färskt, explosivt och lekfullt mixtape vid namn CAPRISONGS. Med features av The Weeknd, Jorja Smith och Pa Salieu (bara för att nämna några få) skiftar projektet genre från låt till låt. Det blandas dancehall och trap på papi bones jämfört med tears in the club som metalliskt klingar i en elektropopriktning. Även om vissa övergångar mellan ett fåtal låtar känns förvirrande, blir helheten aldrig oklar. CAPRISONGS känns därför som en rolig fest där alla har tillgång till aux:en – man kanske inte nödvändigtvis gillar varje låt men när det väl spelas en banger, känns de tråkiga låtarna som ett minne blott.

Betyg: 7/10

David Brignoli


R1 efter drömmen

Lorentz

Ledsen, Lorentz. Du gör det inte lättare för dina mest lojala fans att försvara dig efter allt som hänt med en sån här skiva. Props ska du få för prodden och den modiga approachen att släppa allting helt själv, men för att citera albumets singel Bathing Ape skulle du kanske gett beatsen till någon annan. Om du har så lite att förlora, varför inte adressera situationen ordentligt till förmån för musiken istället för att vara så kryptisk kring allt? Detta är trots allt rap. R1s enda styrka är att den ger en kontemporär dos av den iskalla Stockholm-vibe som Switching Lanes-grundaren är så unikt bra på att ge, till de som suktar efter den. Men den enda låten jag på riktigt sparat är Bravehearts. Och kanske Över allt. Bruh.

Betyg: 4/10

Charles Lundman


Night Call

Years & Years

Instrumentalisterna har hoppat av, och kvar står Olly Alexander som frontman i enmansbandet Years & Years. Det första albumet släppt som soloakt, Night Call, saknar dock den identitet och den känsla för melodier som tidigare varit bandets kännetecken. Självklart finns höjdpunkterna Sooner Or Later och Muscle som är snygga uppdateringar av soundet från de två tidigare albumen, men de särskiljer sig tyvärr som ett fåtal exempel på låtar som inte faller tillbaka in i anonymitetens dimma. För att inte tala om hur singeln Crave är en rent ut sagt plågsam lyssnarupplevelse.

Betyg: 4/10

Theo Hafström


TWOPOINTFIVE

Aminé

En av hiphopens mest färgstarka karaktärer släppte i slutet av 2021 albumet TWOPOINTFIVE. Skivan genomsyras av samma lekfullhet och nyfikenhet som hans debutplatta Good For You och Aminé studsar mellan olika produktioner, stilar och flows. Det är roligt, snyggt och fruktansvärt bra – Aminé ger oss en platta som sprudlar av självdistans och leker med såväl sig själv som lyssnaren. Verkets starkast skimrande juvel är definitivt det beroendeframkallande spåret Charmander.

Betyg: 8/10

Daria Spitza


1200 mètres en tout

Odezenne

Det elektroniska bandet från Bordeaux, Odezenne, släppte den 7:e januari sin tredje platta 1200 mètres en tout, som består av en mäktig blandning av syntar och hög bas sammanvävd med de franska texterna. På albumet finner vi allt från pulshöjande låtar som Palavas-les-flots och Bitch till mer melankoliska som Candi, vi finner även autotunade rapinfluenser i låtar som Deux traits. Plattan har en enorm bredd och fortsätter överraska, det blir som en godispåse: sött, syrligt och oerhört svårt att stå emot.

Betyg: 6/10

Allis Sääsk Berglund


The Gods We Can Touch

AURORA

Det norska skogsrået AURORA briljerar med sin intensiva, sagolika klang på det nya albumet The Gods We Can Touch som släpptes förra veckan. Från inledande Everything Matters förtrollar AURORA en totalt, och det tar ett bra tag innan förtrollningen släpper. Heathens är det perfekta exemplet där AURORA får glänsa som bäst med de vaggande verserna och en härligt oförutsägbar storyline. Musiken är Björk om hon fortfarande försökt sig på kommersiell musik 2022, men kanske att det vackra stundvis blir en aning för polerat för att det ska hålla över 15 spår. 

Trots det befäster AURORA med detta album sin position som den nordiska folkpopens drottning. Ett enormt plus för det gudomligt vackra albumomslaget också.

Betyg: 7/10

Theo Hafström

/

Vinterns recap – albumen som fångat vår uppmärksamhet