Vinterns bästa musikvideor
Det är dags att fly vardagen för en stund och äntra musikvideornas fantastiska värld. Ibland är lite dans, magi, en härlig live-känsla eller lite fantasy-camp precis vad man behöver. Vilka av vinterns musikvideor har fångat vår uppmärksamhet lite extra? Ta reda på det nedan!
Strawberry Boy – Boy With Apple
Två filmgenrer som det är svårt att inte vara i alla fall lite svag för i lågbudgetformat är vilda västern och aliens, och i Boy with Apples nya musikvideo för deras senaste singel Strawberry Boy kombinerar de båda dessa genrer. Det är den första musikvideon drömpop/shoegazebandet från Göteborg bjuder oss på och trots att shoegaze, aliens och cowboys först kan låta som en lite udda kombo så går det hela ihop riktigt bra.
I videon får vi följa en dramatisk berättelse om konststöld i västern varvat med snygga scener av bandet där allt är insvept i ett drömskt lila ljus och lo-fi-effekter med stark retrofuturistisk stil. Precis som bandets musik är videon både hypnotiserande och lekfull med en sammanbindande retrokänsla.
Fanny Betnér
Secrecy Is Incredibly Important To The Both of Them – Yves Tumor
Yves Tumor släppte videon till Secrecy från The Asymptotical World EP förra månaden under sin Europaturné, och den sprakande låten som ekar postpunk à la Joy Division får sina mörka, sexiga sidor accentuerade i denna video. Scen för scen, som alla vävs samman av artistens tunga närvaro och artistiska pondus, får vi uppleva flertalet visuellt slående höjdpunkter. Peaken, för mig, måste vara den rökiga buffén vid 1:41 som avslutas med ciggfimpen i ett fiskhuvud. Genialiskt.
Charles Lundman
Player of Games – Grimes
Lasersvärd. Schackspel. Rymden. Vi befinner oss i Grimes universum.
Player of Games var Grimes första officiella låt efter breakupet med… ja, mannen. Det är också första låten från hennes nya, fortfarande osläppta, album Book 1 (follow-up till 2020’s mästerverk Miss Anthropocene). Med visuals av finske regissören Anton Tammi, och creative direction av artisten själv, är videon precis vad man väntar sig från allas vår jag-vill-dö-på-mars-drottning.
Player of Games är en space-opera om Grimes och the Dark King (Andrei Pischchalnikov), där de strider mot varandra med schackpjäser, lasersvärd, spelkontroller och slutigen – riktiga svärd. Fotot är färgstarkt och vilt, och den korniga, analoga looken ger de många storslagna (och något icke-originella) slow-motion bilderna ett djup. Striderna är fult koreograferade och kostymen ser ut att komma från närmaste convention, men det är precis så camp som jag förväntar mig.
I love it.
Saga Coelho Ahndoril
CHICKEN TERIYAKI – ROSALÍA
ROSALÍA drar triss genom att kombinera treenighetens alla komponenter: dans, snygga kameravinklar, och såklart, sig själv.
CHICKEN TERIYAKI är en av flera singlar som hittills släppts inför det efterlängtade albumet MOTOMAMI, som har releasedatum 18:e mars. Den ackompanjerande musikvideon är fartfylld och färgsprakande. Estetiken är lekfull, kameratagningarna energiska – CHICKEN TERIYAKI är ett rent nöje för alla som gillar musikvideor med dansfokus och är svaga för snyggt kameraarbete.
Det kan också tilläggas att om du inte redan har en crush på ROSALÍA, lär du troligtvis ha det efter att ha sett denna.
Daria Spitza
Redlight – Swedish House Mafia & Sting
Swedish House Mafias kommande album heter Paradise Again, men av den senaste musikens visuella estetik att döma har DJ-trion en något udda bild av hur paradiset ser ut. I Redlight omges människor av rött sken, latexliknande vätska och lera, och påminner snarare om en helvetisk tillvaro. Vad paradiset är må vara subjektivt, men Swedish House Mafia slår fast att vilken plats som helst kan kännas som himmelriket med deras beats vibrerandes i kroppen.
Theo Hafström
King – Florence + The Machine
Det brittiska indiebandet Florence and the Machine har sedan sin debut 2009 etablerat sig på musikscenen med hitlåtar som Dog Days Are Over och Shake It Out. Ljudbilden är mäktig, art-rockig och färgstark. I slutet av förra månaden släppte bandet singeln King tillsammans med en musikvideo där sångerskan Florence Welch framstår som någon sakral ikon i videon, iklädd en lång, lila silkesmantel. Stämningen är gotisk och mörk, och som mycket av bandets musik har denna video något magiskt och odödligt kring sig. Fokuset ligger på Florence, runt om ser vi män i mörka kostymer, kvinnor som dansar i ljusa klänningar, en omgivning av betong och kala väggar.
Låtens budskap förmedlas mest genom orden medan det visuella tillför en stämningsgivande och estetisk effekt, videons obehagliga och underliga element förstärker känslan och gör upplevelsen av musiken starkare. Texten berättar om de uppoffringar en måste göra som kvinna, att behöva välja mellan karriär och moderskap, att balansera ambition och framgång med privatliv och lycka. Texten framhävs och förstärks av videons teatrala bilder och lämnar tittaren nynnandes på refrängen: “I am no mother / I am no bride / I am king”.
Allis Sääsk Berglund
Quicksand – Hatchie
Alldeles ensam i en limousine, sitter Hatchie och blickar ut genom fönstret samtidigt som stadens stora neonskyltar passerar henne förbi. Vinden blåser i håret och allting känns som att det borde vara perfekt – ändå verkar sångerskan mer dyster än någonsin. I en intervju med Stereogum förklarar artisten att låten handlar om att aldrig vara nöjd, vilket hon porträtterar i musikvideon.
Omringad av glamour och en förväntad glädje finner förtvivlan ändå sin väg till henne. Den melankoliska känslan sjunker allt djupare tills refrängen kommer och skänker en rejäl dos av glädje till den dystra atmosfären. Plötsligt dansar Hatchie helt dränkt i olika färger som kameran snabbt klipper mellan. Stämningen vänder och blir allt mer hoppfull, hon fortsätter att dansa och ställer frågan “If I had everything I wanted, would I want more?”, och även om hon aldrig riktigt besvarar den, så känns svaret ganska självklart.
David Brignoli
