Bild: Omslaget till “Call of Duty” av Herbert Munkhammar

Veckans bästa singlar: v. 46

Vecka 46 bjuder på en buffé fylld av smörlena R&B-toner, känslodrypande svensk pop, och rykande heta bars. Bland veckans bästa singlar hittar du massor av ny musik för alla smaker, så plocka med dig allt du känner för och njut! Här nedan finner du några av våra personliga favoriter, resten i vår spellista.


Hello this is me – Saga Aurora

Hello This Is Me av Stockholmsbaserade Saga Aurora är en pulshöjande och komisk kommentar på livets ekorrhjul och existentiella kris. Den pratande och raka rösten för tankarna till bandet Wet Leg medan ljudbilden består av lekfulla syntar och dunkande trummor. Låten bygger upp stämningen av ett stressigt stadsliv där målet hela tiden är att hinna till nästa avgång. Tempot är högt och känslan reflekteras i den upprepande texten som berättar om livet som samma dag om och om igen: “Hello this is me / what am I gonna do / with this time of my life that I’m not really spending / I work in a job and that’s alright / Then I go to bed and sleep at night / And maybe if i’m lucky i write a bit and dance a bit and that’s about it.” 

Ångesten och känslan av tiden som rinner mellan fingrarna närmas med en lättsamhet, mot slutet börjar texten falla isär och “I work in a job” blir till “I work in a jar” vilket på ett fnissigt sätt fångar det klaustrofobiska i vardagen. En träffande och livfull lyssning.

Allis Sääsk Berglund

Lilla blå – Solen 

“Det är gryningssol på mars, det är tomt i mitt brevinkast”. Solens sångare Erik Hillborg skriker ut textraden från nya singeln Lilla Blå som om hans liv hängde på den. Samtidigt dunkar bandet på med en behärskad frenesi som är så övertygande att den får en att tro på svenskspråkig gitarrpop igen.

Gävlekvartetten har beskrivit sig själva som ett ledset band, och målats ut som arvtagare till kent. Den verkligheten känns rätt långt borta på Lilla Blå. Det var faktiskt ett tag sedan en svensk poplåt lät så här stor och livsbejakande. Det finns som alltid en underton av melankoli och vemod, men mest av allt är det triumferande och hoppfullt – Solen stiger än en gång.

Anton Ånell

Buffy – Jenny Hval

Jenny Hval välkomnar lyssnaren in i ett rum utan väggar och golv med singeln Buffy. De ekande syntarna och runda atmosfäriska ljuden skapar en illusion av att man flyter, musiken är slät och mild precis som Hvals röst. Låten är inspirerad av amerikanska serien Buffy the Vampire Slayer, men Hval avslöjar i en intervju med Pitchfork att: “‘Buffy’ is not a song about a slayer, a superhero, or feminist icon. (…) If anything, it’s a song about hope, but in an understated and episodic way. Because to me, hope is more hopeful when it is presented in a subtle way”.

Hoppet, eller snarare lugnet, är något som sätter sig djupt hos lyssnaren. Låten avslutas med den bitterljuva frasen “And every episode begins / Trying to make everything / Like I always dreamt of being / Replayed over time” som lämnar en full av tankar. 

Allis Sääsk Berglund

payphone – Princess Tapioca

Ni vet den sista scenen i Juno, när Elliot Page och Michael Cera sitter och spelar gitarr och sjunger världens gulligaste duett? Exakt så charmig är payphone, debutsingeln från R&B-duon Princess Tapioca.

Duon växte upp som barndomsgrannar på en halvö utanför Norrköping, och låten känns just som en konversation mellan två gamla vänner. Medlemmarna Josef Ask och Alexandra Andersson utbyter korta verser med varandra, innan deras stämmor förenas i ljuvlig harmoni över avslappnad gitarr. En perfekt låt för regniga eftermiddagar i november.

Anton Ånell


Hela listan hittar du här!