Veckans bästa singlar: v. 43
Vi närmar oss november med stormsteg – vilket innebär att halloween är runt hörnet och att vi imorgon snurrar tillbaka klockan en timme när vi officiellt går in i vintertid. Med andra ord är det hög tid att hitta ny musik för alla stundande halloweenfester, och för att vi på bästa sätt ska kunna ta oss igenom ännu än mörkare månad. Vi har i vanlig ordning samlat veckans bästa musikreleaser för er i vår spellista, och här nedan har vi lyft några lite extra!
Humlorna i gräset – Vit Päls, Vindla String Quartet
Vit Päls levererar ännu en gång med singeln Humlorna i gräset, en nostalgisk och öm ballad ackompanjerad av Vindla String Quartet. Ljudbilden är avskalad och består bara av det nödvändigaste: en plockande gitarr, lätt percussion, stråkar och väl valda ord. Texten är självklar och berättande, vardaglig på ett sätt som verkligen slår till: “Träffades i svängen / Och sa hej du det var längesen / Tänk om jag såg för ful ut / Vet jag kan funka i ett visst ljus / På håll / Och om du inte ser på mig”. Orden är enkla och hårda, de landar som en klump i magen. Kombination av vemod i texten och lättsamhet i musiken får tårarna att kännas som en värk i halsen.
Humlorna i gräset känns som ett minne, som det man tappat och lämnat bakom sig, den känns som springa in i någon man vet allt om fast man denna gång möts som främlingar. Sorgen och lyckan existerar i symbios och lämnar lyssnaren djupt berörd.
Allis Sääsk Berglund
Leylim Ley – Altin Gün
På Altin Gün-fronten intet nytt! Det hyllade holländsk-turkiska bandet har hittat sin nisch i att blanda 60-talets psykedeliska rock med traditionella anatoliska melodier, och verkar vara nöjda med att stanna där just nu. Lätt att fatta när det ledde dem till en Grammy-nominering för Best World Music Album 2019.
Leylim Ley är mer av samma, och vem kan klaga när det finns så få andra band som gör det de gör, och dessutom gör det så bra? Med sin konstant upprepade refräng och evigt ringlande gitarrmelodier fungerar singeln på ett smått hypnotiskt sätt, och sätter sig i skallen direkt.
Anton Ånell
TO FINGRE – FABRÄK
Allt den danska duon FABRÄK säger om sig själva på Spotify är att de “er ikke et punkband”. Jag vet inte om jag tror på dem. Det är väl säkert också något lustigt skämt jag inte är med på, men om det här inte stinker punk har jag tappat luktsinnet.
Det nya spåret TO FINGRE är nämligen som att lyssna på ett vilt svängande tåg som konstant är millimeter från att halka av spåret, men på något magiskt sätt aldrig gör det. Basgången är Wu-Tang, trummorna är Beastie Boys, gitarrriffen är Black Flag. Varför har danskarna varit mycket coolare än oss på det senaste?
Anton Ånell
Hela listan hittar du här!
