Veckans bästa singlar: v. 41
Har de senaste helgernas utgångar blivit lite väl intensiva? Behöver du lite egentid med höstsolen och den svala vindens lövslöja? Låt veckans bästa musik göra dig sällskap och förbereda dig för mörkare tider. Vare sig det handlar om sentimentala tårdrypare eller fuldansbangers. Veckans bästa låtar har ni i spellistan här, och nedan har vi vår vana trogen skrivit om några av dem. Enjoy!
Easy On Me – Adele
Sex år och en skilsmässa senare är Adele redo för rampljuset igen. Faktum är att tystnaden har varit större och längre från henne än självaste Rihanna, men till skillnad från multientreprenören har Adele valt att gå under jorden under tiden vilket gjort väntan mindre frustrerande i och med att, ja, hennes musikaliska frånvaro inte märkts av lika tydligt. Men det är nästan bara tacksamt. För nu är längtan efter ett nytt album större än någonsin.
Easy On Me är jämfört med de tidigare comebacksinglarna en relativt lågmäld historia, men dock lika sentimental som alltid. Adeles röst har den märkliga förmågan att få sex år att kännas som blott en dag – och samtidigt som en lång evighet. En dag som denna är det svårt att avgöra vad som värmer skönast – höstsolen eller Adeles smäktande stämma. Men vad är nytt? De smärtsamma insikterna om de för höga förhoppningarna. Styrkan i att kapitulera. Men framför allt: Adele med en skilsmässa att redogöra för sin son.
Albumet 30 släpps 19:e november, och det ryktas om att det inte bara består av gamla goda Adele-ballader. Go easy on us, bara.
Theo Hafström
Call My Name – Smile feat. Robyn
Duon Smile består av Jocke Åhlund och Björn Yttling, kända från bland annat Caesars och Teddybears respektive Peter Bjorn and John, och på nya singeln Call My Name gästas de av ingen mindre än musikmonarken Robyn. Låten är fängslande enkelt poppig i en perfekt balans av svävande syntar, ett klirrande piano och stadigt drivande bas och trummor. Det är en trio som påminner om att det svenska popundret i allra högsta grad inkluderar indiepopen.
Fanny Betnér
Running Away – Cate Le Bon
Artisten Cate Le Bon siktar mot molnen på den ambitiösa sci-fi-inspirerade singeln Running Away. Till en början är musiken lågmäld med en skakig gitarr och en halvtokig syntbas, men ju längre låten pågår desto mer invecklad blir den instrumentala biten. Kusliga saxofoner och elgitarrer spelar i harmoni samtidigt som artisten slänger ur sig ett nonchalant “Just running away”. I ett nötskal påminner Running Away om något från David Bowies 80-tals platta Scary Monsters (and Super Creeps) utan att falla in i en retro klyscha. Cate Le Bon lyckas vara nostalgisk utan all sentimentalitet.
I samband med singelsläppet har även en absurd musikvideo släppts som utstrålar samma vibes som en sci-fi film från 70-talet med alldeles för låg budget, men i kombination med musiken blir det både lustigt och fascinerande.
David Brignoli
Isbergen – Thåström
Man får väl ändå säga att det är en ganska speciell grej; att en punkveteran från Rågsved, år efter år, lyckats behålla platsen som en av landets största musiker. Men, å andra sidan, har Joakim Thåström inte heller ens varit i närheten av att byta stil sedan Imperiets tid. Han är kanske en av landets praktexempel på att inte joxa med ett recept som visat sig hålla gång på gång, år efter år, skiva efter skiva.
Isbergen, är vår käre Pimmes senaste singel. Och ja. Den låter som Thåström ska låta. Det finns som vanligt lite pop i det hela, men också det där tunga industriella, som med sitt monotona tuggande skapar en perfekt bakgrund till hans släpiga och numera ikoniska röst. En röst som i strax under fem minuter bjuder på den vackraste medelåldersfilosofi du kan tänka dig.
Gustav Stjernkvist
Hela listan hittar ni här!
