Veckans bästa singlar: v. 37
Helgen är här och vi tar tillfället i akt att uppskatta musiken som har gjort entré under veckan som gått! Vi har bland annat fått ta del av många spännande samarbeten både internationellt och bland svenska artister – collabs du inte visste att du behövde. Kul tycker vi!
Du hittar hela listan här, och den rymmer i vanlig ordning både högt tempo och lugna oaser för alla helgens stunder. Här nedan har vi lyft upp några av dessa lite extra!
Är du sugen på att läsa mer om musik och liverecensioner? Missa då inte KULTs bevakning av liveakterna på by:Larm som går av stapeln just i detta nu!
Then I Saw The Light – HYENA, Annika Norlin
Artisten HYENA och Sveriges indiepop-gudinna Annika Norlin har slagit ihop sina huvuden och skapat den röjiga låten Then I Saw The Light. Trummorna dånar och ekar tillsammans med en distad gitarr, låten drar igång direkt och tvekar inte. Lyssnaren dras in i en nostalgisk och euforisk ”slutet av en film”-dänga där känslorna sliter i en från alla håll och kanter. Texten är Norlinsk med fraser som blir kraftfulla i sin vimsighet. Låten mynnar ut i något en aning mer elektroniskt och drömskt mot slutet. Tonerna smälter samman och dras ut och flätas ihop. Det känns som att låten tar slut för snabbt, vilket känns som ett bra betyg. Förtrollande!
Allis Sääsk Berglund
Danielle (smile on my face) – Fred again..
Fred again.. verkade underhålla alla med sitt första Boiler Room-set för knappt en månad sedan, av visningarna på Youtube att döma. Lyssnade man noggrant fick man redan då en förhandslyssning på hans kommande singel Danielle (smile on my face). Låten samplar Nice To Have av 070 Shake och använder sig av den autotunade sången som tillsammans med Fred agains kvicka och basfyllda ljudbild passar perfekt till dansgolvet.
Mot mitten av låten plockas de fartfyllda trummorna bort, för att sedan sakta och säkert bygga mot ännu en höjdpunkt. Vissa gånger sticker den stereotypiska uppbyggnaden av elektronisk musik ut, andra gånger flyter den obemärkt förbi – artistens låtar hamnar någonstans i mitten. Att lyssna på Fred again.. liknar därför en berg-och-dalbana vars svängar går att förutspå. Men det behöver väl inte betyda att åkturen är mindre rolig för det?
David Brignoli
Big Time – Angel Olsen & Sturgill Simpson
Vi välkomnas in en långsam countryvals med Angel Olsen och Sturgill Simpson. Orgel, gitarr med slide och smygande trummor är en klassisk country-set-up. Uppsättningen är tidlös och överraskande för Angel Olsen men formen funkar fantastiskt med hennes och Simpsons röster tillsammans. Tankarna förs till Sarah Klang och kroppen börjar vaja lät till balladen. En bekant låt som fyller lyssnaren med ömsint kärlek som kan hålla en varm i den tidiga hösten.
Allis Sääsk Berglund
It’s Not Just Me, It’s Everybody – Weyes Blood
It’s Not Just Me, It’s Everybody är en grubblande vacker sång om den kollektiva sorgen hos oss människor: “Has a time ever been more revealing / That the people are hurting” sjunger Weyes Blood över dova trummor och piano. Den 34-årige amerikanen tonsätter och beskriver hennes ensamhet med en knivskarp precision. Till en början är låten avskalad tills hon inser att “It’s not just me, it’s everybody” och plötsligt fyller en harpa det stora tomrummet. Ljudbilden känns inte lika ensam längre och sväller samtidigt som Weyes Blood fortsätter att sjunga och slutligen finner en tröst i sällskapet.
David Brignoli
Hela listan hittar du här!
