Bild: omslaget till ”SLUGGER” av Kevin Abstract, $NOT & slowthai

Veckans bästa singlar: v. 28

Spänning i vardagen och överraskningar i all ära, men ibland är det skönt att veta vad man får. Och här får ni precis samma sak som ni alltid kan räkna med på lördagar: ett smörgåsbord fyllt till brädden med de fetaste nya releaserna. Veckans bästa singlar, helt enkelt. Enjoy!

Hela spellistan hittar ni här.


Creep – Very 2021 Rmx – Thom Yorke feat. Radiohead

Vid det här laget är det ingen hemlighet att Radiohead verkligen ogillar sin största hit Creep. Låten som fick dem att slå kommersiellt i början av nittiotalet reflekterar inte alls den musik som sedan gav dem en legendarisk status. Kanske ogillar bandets fans låten ännu mer.

Så när bandets frontman och huvudlåtskrivare under sitt eget alias, som han senast 2018 släppte den hyllade skivan ANIMA med, släpper en lång, märklig remix av Creep som påstås vara ”Very 2021” finns det inte så mycket säga. Vi lever i bisarra tider. Detta är en bisarr remix. Dagens musikindustri är kanske mer bisarr än någonsin. Symboliserar Creep den kommersiella popindustrin mer än något annat för Yorke, och är hans kompletta dissekering av låten ett desperat försök att förstå var världen är påväg efter pandemin?

Känner han sig fortfarande som ett Creep?

Den mer seriösa analysen är såklart att detta är musiken som användes under Jun Takhasis UNDERCOVER-modeshow, som Yorke har medverkat i. Oavsett är detta en av veckans musikaliska höjdpunkter.

Charles Lundman

This Train – Opus Kink

Brightonbaserade Opus Kink tyckte tydligen att det var dags för en revival av den tidiga postpunken. Det är svårt att inte hålla med dem. Bandets senaste och tredje singel This Train är en mörk och The Clash-liknande fyllesångshymn, som inkluderar fler 80-talselement än vad man kan räknamed fingrarna. Det postpunkiga mörkret, Joe Strummer-karisman, det Hazienda-osande rave-groovet och inte minst de helt otroliga blåspartierna som får en att undra varför ska-musiken aldrig kom tillbaka. Det kanske är nu det händer? 

Det brittiska 70- och 80-talet gav oss så mycket bra musik och Opus Kink lyckas, nu 40 år senare, koka ner allting i en enda låt. Samtidigt som de sätter sin helt egna touch på det.

Gustav Stjernkvist

Midnight – Shenie Fogo feat. MadeinTYO

En låt som med rätta förtjänar en ny plats i rampljuset är Shenie Fogos Midnight, som tack vare gästande storrapparen MadeinTYO kommer få många nya fans världen över. Den svenska R&B-bubblaren släppte en allt för kort version av låten redan 2020, men har nu fått sig en vers av rapparen som sömlöst träder in i den avskalade, elgitarrdrivna slowjam:en. Den som lyser starkast är ändå Fogo med hennes självklara, förförande stämma som med perfekt reverb trollbinder lyssnaren helt. För att inte tala om den magiska tonartssänkningen förstås.

Theo Hafström

SLUGGER – Kevin Abstract feat. $NOT & slowthai

Lagom mellan BROCKHAMPTON-skivorna är Kevin Abstract tillbaka med en fullspäckad singel. Kevin rappar mer självsäkert och kaxigt än vad han gjorde på den senaste BROCKHAMPTON-skivan.

Ett tungt beat. slowthai-featuren vi alla saknade på Roadrunner. Ett kort klipp med en Guitar Hero-referens. Hooken: ”I’ve been movin’ heavy, tryna givе myself time / Life movin’ fast, boy, you need to slow down” Snälla sakta inte ner, Kevin. Ge oss skivan.

Charles Lundman


Hela listan hittar du här!