Veckans bästa singlar: v. 18
I veckan samlade vi ihop ett gäng vårreleaser som väckt vår uppmärksamhet, och denna vecka har ännu ett lass med ny musik släppts. I vanlig ordning har vi lyssnat, sållat och reflekterat! Läs om våra favoriter nedan, och spana in hela spellistan här.
Western Wind – Carly Rae Jepsen
Efter att ha omdefinierat sin karriär med nästan löjligt bombastisk syntpop på album som Emotion och Dedication drar Carly Rae Jepsen ner tempot på nya singeln Western Wind. Låten är dock inte mindre effektiv för det – Carlys mjuka röst mot bakgrundens varma syntar skapar en nästan smärtsamt nostalgisk känsla. Produktionen sköts av Rostam från Vampire Weekend som också bidrar med en patenterad rytmisk komplexitet.
Western Wind låter som sommarromans, vinstänkta minnen och sandstränder. Istället för att slå dig i ansiktet som många av Carlys tidigare hits tar den sin tid med subtila grooves och melodier som bygger till ett lugnare klimax som känns minst lika mycket i hjärtat – samma territorium som innan, men mognare och mer tillbakalutat.
Anton Ånell
Kärlekens visa – Mika Akim
Kärlekens visa av svenska sångaren och violinisten Mika Akim är en stillsam och omfamnande visa. I låten hör vi starka influenser av folkmusik, de plockande stråkarna och uppbyggnaden av ljudbilden. Det är något i den som vaggar lyssnaren, den mjuka rösten och sorgsna eftersmaken man får efter man lyssnat. Texten sjunger om kärleken på ett skört sätt, Mika serverar orden men en säkerhet och klar stämma. Kärleken beskrivs som en vals från ingenstans, något som bara slår till. Något okänt och spännande men också farligt. Denna visa är väldigt drabbande, stråkarna tar sig in och stämningen sluter sina armar runt en; famnen är trygg men håller om en hårt. Det gör lite ont så säga.
Allis Sääsk Berglund
All the Way Out – Boldy James, Real Bad Man
Boldy James är en rappare som verkar agera efter ett simpelt mantra – if it ain’t broke, don’t fix it. Efter ett antal framgångsrika samarbeten med The Alchemist som producent är rapparens nya vapendragare Real Bad Man, men konceptet är fortfarande detsamma. Över en basgång lika smutsig som Uppsalas trottoarer efter valborg mediterar Griselda-medlemmen över den kriminella livsstil han levt: vapen, pengar och knark. Det krävs en viss talang för att få dessa ämnen att låta fräscha och nya, men Boldy James lyckas med en röst som låter härdad och auktoritär.
Låtens refräng känns nästan som en eftertanke, och det är kanske smartast att inte tänka för mycket på saker som låtstruktur här. Boldy James konsumeras bäst genom att låta huvudet gunga och sinnet hypnotiseras av det ljuvliga giftermålet mellan avslappnat flow och subtilt wordplay.
Anton Ånell
Ribs – Tirzah
Den brittiska artisten och låtskrivaren Tirzahs nya singel Ribs är finurlig och gripande. Ljudbilden består av instrument helt utan reverb, en knastrig synt, orgelliknande klaviatur och en stram gitarr. Det enkla och återhållsamma blir väldigt lekfullt och eget. Hennes röst fyller på och ut den annars ganska tomma låten, stämmor som svarar på varandra likt ett eko. Uppbyggnaden av låten är väldigt intim och den rör sig långsamt framåt vilket tillåter lyssnaren att utforska varje del av låten. Texten är inte bärande och blir mer som mummel men hennes röst och tonläge skapar något melankoliskt. Låten är som en loop och lyssnaren existerar både i och utanför låten. Man kan höra sina andetag mellan tonerna, gruset under skorna. Den liksom tonsätter något i en själv.
Allis Sääsk Berglund
Funeral – Wallice
Indielöftet Wallice har byggt sin hype på trallvänliga melodier och personliga texter med en egen, unik sovrumspop. På nya singeln Funeral dras intensiteten upp ett antal steg, med tysta verser som mediterar över döden, byggandes till en explosiv refräng som är en virvelvind av hårt distade gitarrer och körsång.
Wallice visar sig här återigen vara en av denna generations främsta röster för all den ångest som kommer med att vara ung vuxen – åldersnojan, pressen att åstadkomma någonting, och kanske allra främst viljan att bara slå sig fri. Nyckelordet är katarsis, och här åstadkommer man enormt sådant med proklamationen “We’re dancing at my funeral, I wanna rock‘n’roll when my body leaves my soul.”
Anton Ånell
Hela listan hittar ni här!
