Bild: Omslaget till “A Dangerous Thing” av AURORA

Veckans bästa singlar: v. 1

2022! Nytt år, nya möjligheter – men framför allt ny musik såklart! Vilka tar tillfället i akt och kickar igång året på bästa sätt? Nedan har vi skrivit om några av låtarna som kommer stanna med oss året ut, resten hittar ni här!


Skräck eller lycka? – bob hund

De svenska indieprofilerna bob hunds nya singel Skräck eller lycka? är rivig och fylld med liv. Ackordföljden etsar sig fast med sitt enorma vemod, en spöklik melodislinga som ekar och en övrigt arg ljudbild omsluter lyssnaren. Trummorna slår och ekar och orden som sjungs är dränkta i signaturskånskan. Efter ungefär hälften av låten sprängs det och frasen “Jag har så höga krav / jag måste slappna av” tömmer huvudet på allt annat innehåll. bob hunds låga går inte att släcka, den sätter lyssnaren i flammor och har med Skräck eller lycka? skapat ännu en låt att brinna för.

Allis Berglund

5 AM – Ros

Svenska Ros fortsätter att spotta ur sig musik efter ett starkt 2021, och det med en ännu starkare start på 2022. 5 AM är snabb och intensiv danspop som förtjänar att spelas på varenda öppna klubb i ljuset av ettriga strobelights. Ärligt talat – det vore tjänstefel av det svenska musikväsendet att inte ta Ros till hjärtat, och det borde bara vara en tidsfråga innan en större publik får upp ögonen för Sveriges nya elektrodrottning.

Theo Hafström

Funny Girl Father John Misty

Father John Misty inleder året med en trånande ballad, dränkt i en old school Hollywood-estetik som tar en tillbaka till en tid då skådespelare var världens mest inflytelserika människor. Musiken sväller med ljuva trumpeter som ramar in denna fiktiva relationsberättelse om glamour och kändisskap.

Den tidsenliga produktionen känns som en genuin tillbakablick till röda mattan, Copacabana, Las Vegas, Oscarsgalan, Los Angeles på 60-talet, Barbara Streisand, Audrey Hepburn, Robert Redford och alla tidens stora skådespelare och deras flytande romanser med varandra. Father John Misty lyckas blicka tillbaka i historien utan att överflöda låten med nostalgi, och går en fin balansgång mellan satir och hyllning.

David Brignoli