Bild: imageAllan/shutterstock.com

Varför du inte bör ödsla tid på svensk IMAX

Den 21 juli tog jag ledigt. Jag hade en inbokad dejt med en av mina favoritregissörer, eller i varje fall hans senaste film. Tyvärr misslyckades jag med att få tag på biljetter i Stockholms enda IMAX-biograf, Mall of Scandinavia. Jag nöjde mig med närliggande Rigoletto. Väl i salongen fick jag veta att filmen projiceras analogt i ett dussin gigantiska 70 mm rullar. Jag blev glatt överraskad, men började omedelbart undra om det handlar om 70 mm med 15 perforationer (så kallad 1570 – det som egentligen är IMAX) eller klippt ner till 5. Både storleken och bildförhållandet skiljer sig en del –  skulle bilden kapas? Vid ett par tillfällen kände jag att det saknades en del av bilden både upp- och nertill. Kvaliteten var dock oklanderlig. Jag kunde ha suttit tätt intill skärmen och sett varje hårstrå på skådespelarnas ögonbryn.

I efterhand är det ganska självklart att det var den mindre, klassiska typen. Hade det varit den större sorten hade salongen räknats som en IMAX-salong.  Jag fick det bekräftat i samtal med Filmstaden att bildförhållandet faktiskt klipps i 70 mm projiceringen och att Rigoletto kör traditionell 70 mm med 5 perforationer. Bra, men inte 1570. Som filmnörd och Nolan-fantast var jag inte nöjd. Jag ville ha mer. Jag ville se hela bilden. Jag ville ha riktig IMAX. Och här började problemen. Gemene man skulle anta att IMAX-loggan utger en viss standard och att alla IMAX-salonger utlovar liknande kvalitet. När jag kom hem började jag forska; och jag verkar inte ha varit ensam om det. Tätt inpå Oppenheimer-premiären började internet krylla av inlägg om ”LieMAX” (Ljug-max).

I ett första skede är många filmer som marknadsförs som IMAX-filmer bara inspelade i liten utsträckning med en IMAX-kamera. En kamera som man tänker sig bör vara analog och som kör 1570 film. Nuförtiden finns dock digitala syskon-kameror av mindre kaliber som får kallas för IMAX. De spelar in i upplösningar vilka förvisso är högre än vanliga digitala kameror, men långt ifrån det som uppnås av film, som vi kommer till alldeles strax. Vissa IMAX-filmer är alltså filmade i mycket liten utsträckning med rätt ekipage. Här är Christopher Nolan tack och lov en analog puritan och filmar den större delen av sina filmer med rätt kamera.

“En pampig IMAX-logga och ett flashigt ljudsystem är tillräcklig information för att de allra flesta ska luras”

I det andra skedet är det salongerna som kamouflerar vad deras teknik egentligen innebär rent praktiskt. En pampig IMAX-logga och ett flashigt ljudsystem är tillräcklig information för att de allra flesta ska luras. Det visar sig att ett mycket litet antal IMAX-salonger i världen projicerar filmerna analogt. Konsekvensen är att även IMAX-salonger måste skära i Nolans filmer, och att upplösningen är långt mycket sämre än vad som egentligen kan uppnås. Nedan hittar ni en bild med jämförelse mellan formaten. Det syns tydligt hur bildförhållandena tvingar skärningar i bilden. 1570 och digital IMAX med Laser är i praktiken de enda sätten att se hela bilden i Nolans filmer (där det är filmat med 1.43:1 bildförhållande). Sedan kommer kanske det allra viktigaste. Storleken på de olika formaten är alla i relation till den teoretiska bildupplösningen 1570 har, vilket oftast tillskrivs likvärdighet med 18K (runt 20 gånger högre upplösning än 4K). Både IMAX Laser och Xenon är patetiskt små i jämförelse – och det märks.

Infografik: @Antovolk, foton: Universal Pictures, Syncopy, IMAX

I sann filmnördanda tog jag mig till Mall of Scandinavia med ett par vänner en vecka efter premiären på Rigoletto. Vi satt ganska långt fram. Så fort filmen började spelas såg jag dem: pixlarna. Det var fasansfullt. Stockholms enda IMAX-salong kör Xenon, det sämsta formatet som får bära IMAX-titeln. Xenon är en digital projektion med två projektorer i 2K-upplösning som körs simultant. Visst såg jag mer av bilden på höjden, 15.7% mer för att vara exakt, men långt ifrån den 53.8% som krävdes. Filmen var ännu en gång fantastisk, men jag kände en besvikelse kring bildkvaliteten. I Sverige finns ingen 1570 salong förutom på Naturhistoriska, som projicerar på en kupol (som för övrigt ska digitaliseras). Närmaste 1570 biograf finns i Londons British Film Institute. I Göteborg är en salong utrustad med IMAX Laser. Där skulle jag kunna se filmen i rätt bildförhållande. Jag har funderat på att åka ner över en dag. Ett äventyr nästan lika dyrt som att åka till London. Med tanke på att jag riskerar att se pixlar i Göteborg känns London som det mer intressanta alternativet. Mina vänner tycker att jag är galen bara för att jag seriöst överväger det. För tillfället verkar Rigoletto vara det bästa alternativet för filmpurister. Bor man närmare Malmö kör de även 70 mm på Royalbiografen. Visst är bildförhållandet fel, men för tillfället är det, ironiskt nog, den närmaste upplevelsen till sann IMAX om man inte kan åka till London.