fbpx

Sommarens recap – albumen som fångat vår uppmärksamhet

Det är med lite vemod jag skriver rubrikens ord, sommarens recap, då insikten om att sommaren snart är över blir lite väl slående. Men det är med ett leende på läpparna och musiken i våra öron som vi kan tänka tillbaka på och kanske faktiskt påminnas om all bra och mindre bra musik som tonsatt senaste månaderna. Vilka album har inte gått obemärkt förbi? Vilka album har utlöst besvikelse, häpnad eller en snackis? Läs om några av våra personliga reaktioner här nedan!

PS! Ni glömmer väl inte att titta till vår On Replay-spellista med musikreaktionens mest spelade låtar för tillfället?


Highgrade

Tirzah

Albumet Highgrade av brittiska musikern och låtskrivaren Tirzah är ett remixalbum av hennes senaste släpp Colourgrade från 2021. På dessa versioner får vi se andra sidor av spåren, utforska de mörka vrårna och takhöjden av originalen. Remixerna är experimentella och industriella med inslag av techno, spöklik elektronica och förvrängda röster. Spåren passar väldigt bra i denna nedbrutna och lekfulla form, dock är det en komplex lyssning som kräver en del tålamod. Remixerna av låtarna tänjer på låtarnas gränser och ger dem en helt ny bredd, till exempel Arca Vortex remixen av Colourgrade och WU-LUs remix av Recipe ger lyssnaren en ny uppskattning för spåren, och överlag blir Highgrade en utmärkt utbyggnad på Tirzahs musikaliska fabrik.

Betyg: 7/10

Allis Sääsk Berglund


Un Verano Sin Ti

Bad Bunny

En av de starkast lysande stjärnorna från Puerto Rico, megapopulära Bad Bunny, släppte under försommaren sitt efterlängtade sjätte album som kom att sätta prägel på min sommar 2022. Förväntningarna var minst sagt höga, men det känns som att hela världen tog emot detta projekt med öppna armar. Han lyckades leverera ett omfattande album som likt många av hans tidigare är stabilt och bra, men som inte sticker ut. Ett lekfullt verk som rymmer högt och lågt, med bangers för dansgolven, zumbapasset eller gråtfesten kl. 02 en sommarnatt.

Återigen utgör reflektioner kring kärlek och relationer en röd tråd på albumet, vilket dock känns lite väl repetitivt by now. Sättet att blanda melankoli och humor och hur han vägrar sätta sig själv i ett fack både vad gäller musik och identitet märks återigen tydligt på Un Verano Sin Ti. Flirtigt, roligt och autentiskt. Men det känns som att det finns mer under ytan att locka fram. Det är dags för det.

Betyg: 6/10

Linda Lauermann


Drill Music in Zion

Lupe Fiasco

Lupe Fiasco har alltid varit den sortens rappare vars fans kan dedikera hela paragrafer till att diskutera innebörden i hans textrader. På det nya albumet Drill Music In Zion är saker dock mer lättsmälta än vanligt. Det finns fortfarande en enorm substans och tyngd i de ämnen som tas upp här, men Lupe väljer att skala av sitt textförfattande och vara mer rättfram i hur han utforskar sina koncept. 

Produktionen är jazzig och atmosfärisk, och Lupe reflekterar bland annat över sin komplicerade relation med musikindustrin och sorgen över alla de rappare som har behövt lämna oss alldeles för tidigt. Resultaten är som vanligt gripande och tankeväckande på ett sätt som efter nästan två decennier av musik fortfarande är helt unikt för Chicagorapparen.

Betyg: 8/10

Anton Ånell


How To Let Go

Sigrid

Norska Sigrid vann BBC:s prestigefyllda pris Sound Of 2018 efter EP:n Don’t Kill My Vibe och den perfekta popsingeln Strangers. Det nya albumet How To Let Go släpptes i maj efter de lovande singlarna Mirror och Burning Bridges, men tyvärr visade sig inte albumet vara mycket mer än dem. De snygga melodierna som tidigare varit Sigrids signum är spårlöst försvunna, och förutom singlarna och ett fåtal andra undantag är det svårt att undgå att Sigrids stjärnglans har falnat ordentligt på How To Let Go.

Betyg: 3/10

Theo Hafström


Remember the North Star

Yaya Bey

När New York-baserade låtskrivaren och sångerskan Yaya Bey läste en tweet som löd “Black women have never seen healthy love or have been loved in a healthy way” så blev hon instinktivt inspirerad. Remember the North Star leker runt ämnen som svart feminism, smärta, lust och hopp, en virvel av upplevelser som återspeglar ärlighet och förmågan att vara öppen om sina brister. Med ett lekfullt och blottande historieberättande jobbar Bey genom sig sina känslor med målet att lära sig ta emot och ge kärlek. Bey växlar mellan R&B, neosoul, reggae och jazz vilket alternerar mellan lo-fi-sound till mer fullbordade produktioner. Under 18 spår tas lyssnaren genom Beys stökiga färd i hopp att finna lugn i sig själv och trots den hektiska och emotionella processen finner man nöje i att sångerskans resa leder henne mot hennes slutmål: att ge och motta kärlek från sig själv och andra.

Betyg: 8/10

Nardos Tekle


HARD

Tove Styrke

Tove Styrke har under det senaste året levererat en klockren singel efter en annan: briljanta melodier på isande syntiga Start Walking, råa och bastunga Hardcore och YouYouYou som landar någonstans däremellan. Men starkast av singlarna var nog ändå Show Me Love, tonsättandet av ett eldigt sexuellt uppvaknande som mycket väl kan vara Styrkes bästa när karriären summeras.

Men albumet HARD låter trots sina briljanta singlar något ihopslängd. Produktionen är grym nästan genom hela lyssningen (förutom blundern Cool Me Down), men som en helhet låter det mer som ett debutprojekt eller ett mixtape med spretigt sound, oklar dynamisk uppbyggnad och hårda övergångar. Men med tanke på albumtiteln kanske det var hela konceptet? Kudos för Styrkes dedikation i så fall.

Betyg: 6/10

Theo Hafström


A Bit of Previous

Belle and Sebastian

Indielegenderna Belle and Sebastian från Glasgow fortsätter att utveckla sitt sound på deras senaste album A Bit of Previous. Belle and Sebastians karriär sträcker sig hela vägen tillbaka till mitten av 90-talet, och efter elva studioalbum fortsätter bandet att utforska indiepopens alla möjliga kanter och hörn. Höjdpunkterna Young and Stupid och Talk to Me är fantastiska, på det sistnämnda spåret bevisar bandet att de fortfarande kan leverera trallvänliga låtar fyllda av sångaren Stuart Murdochs nyanserade berättande.

När de träffar rätt låter det lika bra som förr, men samtidigt misslyckas bandet på de mer experimentella låtarna som Reclaim the Night. Överlag så ger A Bit of Previous en skymt av det som bandet gör så fantastiskt. Om höjdpunkterna tilltalar dig, så kommer bandets tidigare album Tigermilk, If You’re Feeling Sinister och The Boy With the Arab Strap (bara för att nämna några) att öppna upp en helt ny värld, där Stuart Murdochs komplexa karaktärer ger ljus till så många fina och vackra känslor.

Betyg: 6/10

David Brignoli


Special

Lizzo

När Lizzo i mitten av juli följde upp det otroliga albumet Cuz I love You var mina förväntningar höga. Tyvärr lyckas Special varken leva upp till föregångarens standard, eller till sin egen albumtitel.

Lizzo bevisar än en gång att hon kan få igång vilket dansgolv som helst, det råder det ingen tvekan om – Special är så dansvänligt, sångvänligt och trallvänligt att spåren nästintill känns skrivna utifrån en matematisk formula menad att få typ vem som helst att börja skaka röv. Men det är liksom lite för… förutsägbart? De catchiga refrängerna tar till slut ut varandra, tempot är nästan alltid högt, och att serveras 12 spår på raken som alla på ett eller annat sätt handlar om girl power och self love blir mastigt och känns ironiskt nog mer ytligt än introspektivt. Albumet saknar lite avskavda kanter, lite riv.

Lizzo har tidigare fängslat för att hon lyckats väva in sig själv så mycket i sin dansmusik, skapa något som är roligt, personligt och äkta i all sin explosivitet. På Special är produktionerna rika och visionerna höga, men Lizzo lyckas tyvärr inte skina lika starkt.

Betyg: 5/10

Daria Spitza


Red & White

Lil Uzi Vert

Flera av spåren på denna lite oklart utrullade EP ska impromptu ha släppts på Soundcloud de senast veckorna, men det hindrar inte RED & WHITE från att ge fröjd åt alla de Lil Uzi Vert-fans som saknat rapparens unika rapkadens och cloudrap:iga beats. Låtar som F.F. och CIGARETTE finner sig på troféhyllan bredvid guldkorn som 20 Min och Sanguine Paradise. När Uzi på sistnämnda skriker “PON DI RIVER!” blir det senaste årets torka från inflytelserika mumblerappare som Uzi, Playboi Carti och Lil Yachty ett minne blott. FLEX UP och HITTIN MY SHOULDER hade passat perfekt på de hyllade mixtapesen från det tidigare skedet av rapparens karriär medan ISSA HIT och FOR FUN reflekterar den mer tekniska flow-approachen Uzi hade på majoriteten av pandemins ETERNAL ATAKE. Visst, några av spåren är lite konstigt mixade, men det bidrar till känslan. I min mening ska inte Uzis musik behöva tangera radiovänlig pop; rå, gritty trap präglar RED & WHITE på ett vis som lyckas låta kaxigt, classy och dyrt. Så ska Lil Uzi Vert låta.

Betyg: 8/10

Charles Lundman


Friend

Modest

Fem år sedan Modest släppte sin debut-EP och gjorde succé på Roskildefestivalen som Danmarks nya indiehopp fick deras debutalbum Friend se dagens ljus. Under dessa gitarrtunga tio spår varvas sorgebearbetning omlopp med livade skiter-i-allt-ångvältar till låtar och det doftar lika mycket DIY, som Århus betong, som avslagen Tuborg Classic om hela skivan som slår både hårt och tungt precis där den ska.

Betyg: 8/10

Gustav Stjernkvist


/

Sommarens recap – albumen som fångat vår uppmärksamhet