Bild: Elvira Svensson och Ellen Algren

Vår bästa sommarläsning: skräck-edition

Kanske är det bara jag som följer för många boktipsare på Instagram, men känns det inte lite som att det finns vissa förväntningar på ens läsning under sommaren? Det ska vara så där trevligt och lätt (både till form – läs pocket – och innehåll) och passa oss tjejer som vill ligga på stranden och bara ha det riktigt härligt. Jag formligen attackeras av omslag med lummiga trädgårdar och unga kvinnor avbildade i profil eller helst bakifrån. Strikt efter snäv feelgood-modell förstås. Jag blir helt enkelt provocerad. Tänk om jag inte vill må bra, va?!

Som tur är finns det kloka tips, som till exempel redaktionens egen sommarläsning. Mitt bidrag blir en nedstigning i mörkret, för er som behöver balansera upp solandet med lite kalla kårar. Här är några av mina bästa tips.


Pappersväggar – John Ajvide Lindqvist

Hinnorna som skiljer oss från vansinnet, fallet, monstren är så tunna. Pappersväggar bara.

Ajvide Lindqvist är min ständiga följeslagare när det kommer till skräck ända sedan debuten med Låt den rätte komma in. Pappersväggar är en samling noveller som drabbar mig lika hårt under varje omläsning, det är äckligt, vackert, otäckt och alldeles, alldeles underbart. Särskilt läsvärda är ”By på höjden” och ”Evig/kärlek”, den ena om ett höghus som en dag börjar luta lite, lite, och den andra om vad vi är beredda att göra för att inte förlora kärleken, för att undvika att dö ifrån den. Båda skrämde mig i grunden när jag under tonåren läste dem för första gången, och det sitter i än idag.

Här finns även den längre novellen ”Gräns” som följer Tullinspektören Tina som aldrig känt sig hemma hos människorna. För ett par år blev den långfilm i regi av Ali Abbasi, ett av de sällsynta fallen där litterär förlaga och adaptation kan mäta sig med varandra.


The Secret Diary of Laura Palmer – Presenterad av Jennifer Lynch

Please stay away from this diary.
I mean it.
/Laura

Den kultförklarade tv-serien Twin Peaks har haft ett enormt populärkulturellt inflytande och är förstås ett måste för både spännings- och skräckintresserade, men mindre känd är kanske den spinoff i bokform som Laura Palmers dagbok utgör. Här berättar seriens mittpunkt, baldrottning och mordoffer om sina djupaste hemligheter och ger en förståelse för hur det sedan gick som det gick. Regissören David Lynchs dotter Jennifer Lynch har gett en röst åt karaktären som i Twin Peaks aldrig fick bli något mer än den stereotypa döda kvinnan, inrullad i plast och uppsköljd på stranden.

Men är det skräck? Jag vill hävda att det mesta som kommer från Lynchs skruvade hjärna kan klassificeras som skräck i någon mening, det är undersökande, suggestivt, och ofta riktigt obehagligt. Även i The Secret Diary of Laura Palmer finns en stämning av lika delar desperation och isolation som kryper sig på. Bastilles låt som bär hennes namn fångar den väl.

Jag kryper upp i sängen och läser med tilltagande bävan, med känslan av att jag och Laura delar en fruktansvärd hemlighet.


Mors porträtt och andra noveller – Selma Lagerlöf

”Inte hade mitt barn hår som svinborst, inte hade mitt barn klo på lillfingret”

Har jag nämnt John Ajvide Lindqvist måste jag självklart ge credd åt hans mästerliga föregångare inom skräck och fantastik. Stora delar av Lagerlöfs författarskap närmar sig det skrämmande och kusliga, likaså flera av novellerna i den här samlingen. Titelnovellen ger mig flashbacks till den där tavlan bakom gardinen på Grimaldiplan 12 i Harry Potter och Fenixorden (insert ”ni som minns, minns”) men den mest minnesvärda är den också mest kända, ”Bortbytingen”. Berättelsen om det präktiga bondparet som förlorar sin vackra, blonda pojke till ett svartmuskigt troll och i stället lämnas med dennes besvärliga avkomma är ett måste, och kan läsas ur en mängd perspektiv. Novellens inflytande syns tydligt i tidigare nämnda ”Gräns”, där tematiken förläggs till nutid. Det är en klassisk saga, med skrämmande inslag och en aspekt av utanförskap som lätt placerar den i skräckens domän.

Selma Lagerlöf har en förmåga att berätta en historia så att jag dras med fullständigt. Jag har själv funnit att det fungerar bäst i hennes kortare noveller och romaner (Körkarlen! Löwensköldska ringen! Kejsarn av Portugallien! – inte en spökhistoria men en stor läsupplevelse), du behöver alltså inte nödvändigtvis kämpa dig igenom Gösta Berlings saga för att titulera dig stolt Lagerlöf-läsare.


Jag såg henne idag i receptionen – Anders Fager

Hon sjunger högt. Överröstar ropen på andra sidan dörren. Överröstar bankningarna. Överröstar viskningarna från underjorden.

En skräcklista – även en så kort som denna – är inte komplett utan Fagers närvaro. Med novellsamlingen Samlade svenska kulter placerade han sig i Sveriges skräck-elit, och Jag såg henne idag i receptionen är första delen i en trilogi med Lovecraftianska förtecken. Det här är urban kosmisk skräck, med gudar med tusen ansikten som viskar i ditt öra, galenskap och offerriter. Arkana och gnistrande stjärnhimlar. Det kretsar kring den begynnande häxan, tillika fotomodellen, tillika kändisbarnet Cornelia Karlsson, som ställs inför krafter bortom sitt förstånd. Trilogin vågar sig dock på att låta perspektivet panorera mellan flera karaktärer och undvika en genomgående centralgestalt, kanske för att understryka hur lite vi betyder för gudarna. Det känns uppfriskande med kvinnlig antihjälte i spetsen för den här typen av historia (H.P Lovecraft var ju inte, även sett till sin egen tid, direkt känd för sitt inkluderande perspektiv), men Anders Fager löser effektivt upp roller och regler. Alla ska vi förslavas.

Jag började läsa Fager utan att vara särskilt bekant med genren och mytologin som hör till, och även om det förstås berikar upplevelsen så är jag ingen purist. Läs, och upplev ett Sverige där vansinnet ständigt hotar om du är mottaglig för det. Det är skrämmande oavsett.


Så, håll till godo.

För mer inspiration kan jag varmt rekommendera Helena Dahlgrens 100 hemskaste, där hon listar en mängd skräckupplevelser som kan mäta sig med alla berättelser om ett litet bageri vid stranden eller drömmiga vingårdar i nivå av eskapism, och samtidigt utgör en crash course i kulturhistoria och populärkultur.