Heavy Light

U.S Girls

När In a Poem Unlimited släpptes 2018 sändes mäktiga vågor genom pop-sfären. Det var en unikt genomförd konstellation av en oräknelig mängd genrer. Neo-psykedelisk musik, disco, blues, soul och mer – allt samlat under popmusikens enorma paraply. Men maskerat bakom musikens ABBA-liknande sorglöshet bubblade politiska och samhällskritiska texter. Trots att Meghan Remy har släppt musik under U.S. Girls sedan 2007, är det pop-projektets sjätte album som verkligen satt namnet på kartan. 

U.S. Girls släpper nu sitt sjunde album och med en större ambition rent ljudmässigt. Det som på 2000-talet startade som ett soloprojekt har över tid växt till något mycket större. Remy har samlat 20 studiomusiker för inspelningen av Heavy Light och sång har en roll, minst lika stor som de bombastiska instrumentalerna. Från att tidigare varit instrumentfokuserad i sin experimentation, har U.S. Girls nu anammat rösten som sitt primära verktyg.

Låten 4 American Dollars kickar igång albumet med en mångbottnad text som dels tycks vara ett antikapitalistiskt statement, dels ett avsked till samhällets besatthet över stora mängder pengar. Men med det sagt, kan 4 American Dollars även vara en anspelning på skivbolaget 4AD, som U.S. Girls tillhör och allt vad det innebär att vara kreatör under indiebolaget.

Detta är ett exempel på vad fans kommit att förvänta sig från U.S. Girls när det handlar om textförfattande. Vid första anblick finns en tydlig idé, ett tydligt budskap. Men tar man ännu ett kliv in bland orden, finner man ytterligare något att fundera på.

Den mänskliga röstens roll på Heavy Light gör sig distinkt redan på 4 American Dollars men på nästa låt, Overtime, har den fastställts. Över de tunga orkestrala slagverken byggs en bakgrundskör upp över tid, pun intended. Låten släpptes som singel i januari och det går fortfarande inte att förneka hur väl utförd den är. När Overtime når sitt slut har bakgrundssången inte bara övertagit Remys sång och vävts samman med en rivig saxofon, utan även slitit loss tyglarna och wailar likt ett mästerligt gitarrsolo.

Det är inte längre Remy som är den stora stjärnan bakom U.S. Girls. Hon har tagit ett steg tillbaka för att låta sina medmusiker ta större plats. Hon må vara motorn som driver projektet framåt men hon är bara en av de många delarna som får det att fungera. På Born to Lose dirigerar Remy med sin sång men det är kören som fullföljer och får låten att glänsa.

Heavy Light innehåller många glansnummer. Dock finns det spår som känns mindre intressanta i jämförelse — IOU börjar mysigt med samspelet mellan Remy och körsången över ett tillbakadraget piano. Men efter nästan fem minuter av speltid utan någon särskild höjdpunkt blir låten oinspirerat tunn och energifattig. Även Woodstock ’99 saknar något som verkligen greppar tag i lyssnaren. Instrumentalt är den okryddad och tröttsam. Det enda som sticker ut är elgitarren som hade behövts i större utsträckning men som bara visar sig under några sekunder i slutet.

Över albumets gång finns det tre intervjuer med studiomusikerna. De pratar om vilket råd de hade gett till sina unga jag, det mest sårande någon sagt till dem och vilken färg deras barndomsrum hade. Dessa intervjuer känns slappa och idéfattiga när man tänker sig vad U.S. Girls hade kunnat göra för att utforska dessa ämnen i låttexterna istället. Åtminstone de första två — intervjun om barndomsrummen är så intetsägande i albumets kontext att man undrar om det bara är där för att fylla ut tiden.

Mycket av det som missar målet på Heavy Light vägs ändå upp av dess gyllene stunder. The Quiver of the Bomb är en av albumets sista låtar och en av de absolut bästa. Pianot öppnar låten och leder sig hypnotiserande under Remys röst. Sedan ansluter sig en vibrerande synt och ju längre låten går, desto mer känns det som att man befinner sig i en modern rymdopera. Bakgrundssången smälter samman med de fylliga instrumentalerna och det går inte annat än att tänka på en av de mer intensiva scenerna ur Christopher Nolans Interstellar.

Heavy Light är inte lika fängslande som In a Poem Unlimited. Men med det nytagna greppet och med de guldkorn som finns här, är det definitivt ändå ett av de bättre albumen från U.S. Girls.