Foton: Taylor Sipes

Therese Lundberg: “Jag vill att serien ska vara en röst för alla utsatta”

Taylor Sipes har pratat med Therese Lundberg, skapare av SVT:s serie Gaslight. Det blir ett samtal om karriär, ansvar, och vikten av att berätta historier som berör. 


Efter att ha promenerat genom ett grått och regnigt Stockholm kliver jag äntligen in genom porten på Valhallavägen. Therese möter mig i lobbyn med ett leende. Hon är iklädd gröna pösiga byxor och en svart mössa. Händerna vilar långt ner i byxfickorna, och hon lyfter den ena för att hälsa mig välkommen. 

– Vill du ha något att dricka; vatten, kaffe, te?

Jag svarar per automatik att “nej det går bra, jag klarar mig”.

– Men ska du inte ha någonting? säger hon uppmanande. 

– Okej då, en liten kaffe kan jag väl ta, säger jag och känner att hennes avslappnade utstrålning smittar av sig på mig. 

Vi går och hämtar varsin kaffe och sätter oss sedan ner för att prata.

Therese Lundberg är en regissör och manusförfattare, nu aktuell med serien Gaslight på SVT. Bakom sig har hon en lång karriär inom tv-produktion. Efter att ha tagit examen från Kaggeholms folkhögskola 2004 började hon jobba som inslagsproducent, och har sedan dess arbetat med en rad olika produktioner. Då var hon inte alls inne på drama, utan hade endast arbetat med dokumentär och reality. Men när UR kom med en brief om att de behövde en dramaserie om våld i nära relationer bland unga förändrades allt.  

– Jag visste att vi måste göra det, det kändes så jävla viktigt. Så då skrev jag ett programförslag, och så vann vi den pitchen. Jag hade aldrig skrivit manus innan, behövde googla för att lära mig hur man gör, säger Therese. 

Vi befinner oss i ett tomt konferensrum inne på produktionsbolaget Art & Bob. På väggen hänger en poster från en av de många produktioner som Therese varit inblandad i, en realityserie vid namn Frusna vägar. Hon sitter bakåtlutad, med ena benet uppe på stolen. 

– Sen föreslog produktionsbolaget att jag skulle regissera också. Då insåg jag att jag kunde ha nytta av alla år som producent. Även inom dokumentär och reality så regisserar man ju på ett sätt. Man vill få ut det bästa innehållet av människor, vilket är en typ av regi. Så jag tog med mig den erfarenheten in i projektet, och hittade ett eget sätt att göra det på, fortsätter hon.

Så skapades serien Dör för dig, ett gymnasiedrama som gestaltar den destruktiva relationen mellan Jossan och Victor. Den ena stunden är Victor mjuk och kärleksfull, andra aggressiv och kontrollerande. Jossan förstår att något är fel, men hoppas att Victors skrämmande sidor ska försvinna. Serien visar på varningssignalerna i en osund relation, och är tänkt att kunna användas i utbildningssyfte.

Bild: Dör för dig / UR

Dör för dig fick ett bra mottagande och Therese etablerade sig i den nya rollen. Hon gick vidare till att skriva och regissera ännu en serie för UR, en dramaserie för barn vid namn Sommaren före sexan

– Möjligheten att göra drama har öppnat upp en helt ny värld för mig. Jag har alltid velat berätta om viktiga ämnen, till exempel våld i nära relation. Men det är mer komplicerat att göra i en dokumentär. Då måste du ha med människor som varit med om det, vilket innebär att du kan utsätta dem för en fara. Det är ett enormt ansvar. Inom drama har jag inte det ansvaret, jag kan bygga upp en helt egen värld där jag kan berätta vad som helst. 

Nästan en fjärdedel av alla unga kvinnor mellan 16 och 24 år uppger att de blivit utsatta för våld av en nuvarande eller tidigare partner, enligt siffror från Brottsförebyggande rådet. Allra vanligast är det psykiska våldet. 

Therese berättar att Dör för dig fick stor respons, det var unga tjejer och föräldrar som hörde av sig och den började spridas mycket på Tiktok. 

– Jag insåg att det här är ett ämne som inte riktigt lyfts på det sättet tidigare, och att det behövde lyftas till ett större forum för att kunna nå ut till en bredare publik, säger hon.

När SVT sökte ett nytt ungdomsdrama var det därför självklart. Hon måste göra ett nytt Dör för dig. Sagt och gjort. Under hösten 2023 släpptes Gaslight, ett psykologiskt drama om manipulation, våld och förförisk kärlek. I serien följer vi Nora, en vilsen men livsbejakande ung tjej. Mitt bland livets motgångar möter hon Simon och blir hopplöst förälskad. Men relationen övergår snart i något skadligt, och Nora förs allt längre bort från det liv hon hade innan. 

Bild: Gaslight / SVT

Gaslight synliggör hur våld i nära relation kan se ut, och de många olika sätt det kan yttra sig på. Therese berättar att det var ett noggrant researcharbete inför skapandet av serien, genom samtal med utsatta kvinnor och organisationer som jobbar med ämnet.  

– Om man ska ge sig in i sådana här ämnen så måste de gestaltas med respekt. Det är en form av upprättelse för dem som varit utsatta. Ofta är vi väldigt fascinerade av gärningsmän, men det är inte lika ofta som det gestaltas hur den som blir utsatt mår.  

Genom Gaslight ville Therese rikta fokus mot det psykiska och sexuella våldet, eftersom hon anser att det är en aspekt som inte har lyfts tillräckligt. 

– Det fysiska går ju liksom att ta på, det går att anmäla, men det är ofta det psykiska som har störst konsekvenser. Vissa kvinnor klarar sig ju aldrig ur de här relationerna för att de börjar må så otroligt dåligt, säger hon med eftertryck. 

– Jag upptäckte även att sex var ett väldigt vanligt problem i unga relationer, för det är så otroligt brett och gränserna är så luddiga. Vad är ett okej sex? Vad är ett övergrepp? 

Hon berättar att drivkraften i hennes arbete alltid varit att berätta historier som berör. 

– Den respons vi får (på Gaslight) är att folk säger att “jag känner mig mindre ensam” och “det här har fått mig att förstå vad jag varit med om”. 

Hur känns det att ha skapat något som haft den effekten på folk? 

– Det var ju hela syftet med Gaslight. Mitt mål har inte varit att skapa någon tittarsuccé eller kliva upp i karriären. Jag har gjort det för att om det hjälper en person så har det varit värt det. Och vi alla som har deltagit i det här projektet har haft den drivkraften. Man måste gå in lite med sin själ i den här typen av tunga projekt för att orka.  

– Sen har vi såklart haft det väldigt roligt också. Man måste ha respekt för ämnet och det vi gör, men man måste också kunna garva emellanåt, annars kommer vi alla bli inlagda på Sankt Görans när det här är slut, säger hon och skrattar. 

Ordet respekt är återkommande under vårt samtal, och verkar vara ett ledord för Therese i hennes arbete. Både när det kommer till respekten för hennes kollegor och för tittarna, men inte minst för de historier hon berättar.  

– Man kan inte bara jaga den perfekta historien som ger oss svinbra tittarsiffror. Vi har en makt i det vi visar. Även om vi gör en realityserie så har man ett ansvar för deltagarna som är med. Ibland kan jag tycka att det missas, att man castar människor som är lite halvt knäppa bara för att det skapar bra tittarsiffror. Sen sitter det ett gäng supertrasiga människor där. 

Det märks att hon älskar det hon gör, samtidigt som hon tar det på största allvar. Men att jobba med tv har inte alltid varit en självklarhet för Therese. När hon kom in i branschen som 24-åring kände hon att hon behövde göra något annat vid sidan av, för att hålla fötterna på jorden. 

– Jag var rädd för att försvinna, och sväva iväg i den här världen med kändisar och allt vad det är liksom. Så då började jag jobba som kontaktperson och övervakare, och gjorde det i jättemånga år. 

Vad vill du att tittarna ska ha med sig efter att ha sett Gaslight? 

– Jag vill att man ska sluta fråga “varför lämnar hon inte”? svarar hon bestämt.  

– Att man förstår det komplexa i de här relationerna och hur jävla svårt det är. Och att man slutar skuldbelägga dem som hamnar i en sådan här relation. Jag vill att det ska vara en röst för alla som varit utsatta. 

Det är tydligt att det här inte bara är en serie för Therese. Det finns ett allvar i hennes röst, orden bär en vikt och det känns personligt. 

När jag frågar om tittarna kan vänta sig fler säsonger möts jag av ett hemlighetsfullt leende. Den tidigare pratgladheten stannar upp och det märks att Therese är tveksam till att besvara frågan. Hon säger att hon inte vet, att det ligger hos SVT. 

Hade du velat det, eller känns det som ett avslutat kapitel? 

– Både och. Det tar i genomsnitt sju gånger att lämna en sådan här relation. Skulle vi göra en säsong två skulle den vara 100 gånger vidrigare än säsong ett, och jag vet inte om folk är beredda att se det, om jag ska vara helt ärlig.

Men Therese avslöjar att det redan finns en färdig synopsis. 

– Jag har skrivit klart en säsong två, men vi får se vad som händer.

Text: Taylor Sipes

Är du eller någon du känner utsatt för våld i sin relation? Det finns hjälp att få. På ungarelationer.se finns gratis information, hjälp och stöd. Du kan också chatta anonymt varje kväll.