Skorpionerna: Skaparglädje och en käftsmäll av kultur
När jag träffar Mivas och Ivory är vi mitt inne i den mytomspunna scorpio season och det är dessutom bådas födelsedagsvecka. Därför är det inte svårt att förstå att deras artistduo fått namnet Skorpionerna. De kommer direkt från inspelningen av musikvideon till PSG (Pussy So Good) och njuter av att vara nästan klara med allt inför albumsläppet. Albumet SKORPIONERNA är deras första kärleksbarn. Det har varit en lång process som krävt mycket tid och energi. De har med sig Mivas rescuehund från Rumänien, Buddy, som faktiskt har ett eget Instagramkonto. Han figurerar även i en del av bildmaterialet som ackompanjerar det kommande albumet. Om det är någon som vet vad som pågått i studion, är det han.
Vi tjuvlyssnar på några av låtarna i mitt vardagsrum och jag får lust att dansa, skaka av mig alla problem och njuta av tillvaron. Kan man vilja gå på klubben, fundera på livsval och samtidigt vara low key upphetsad? Lyssna själva och se! Albumet innehåller 13 spår. Redan släppta är låtarna Upp Ner, Socker, Hel och PSG. Fyra bra representanter för albumets vibe som helhet. En kombination av rumpskak, skratt och allvar.
Både Mivas och Ivory gjorde det bästa av coronapandemins påtvingade nedskärning av arbetstillfällen för artister: De satte sig i studion och slog ihop sina kreativa själar. Nu har resultatet snart landat i fansens trånande famn. Jag frågar om deras tankar kring att skapa under rådande förhållanden.
– Jag hade inga ursäkter kvar för mig själv. Vaknade på morgonen och tänkte; ’Varför ska jag inte göra musik idag? Jag har ju velat det här sedan jag var tretton år’, säger Mivas.
– Studion har blivit som vårt andra hem under pandemin, säger Ivory.
Duon berättar vidare om hårt arbete och långa, långa dagar i små, svettiga rum. Hela omställningen under pandemin gav upphov till reflektion och det blev i sin tur till nya skapelser. De bekräftar mina misstankar om att de ser sig själva som konstnärssjälar. Ser ni också sambandet? Det perfekta receptet, kanske man ska kalla det: ett eget rum, massor av tid och två konstnärssjälar. Det kan inte bli fel, eller hur?
Tillsammans ville de skapa något bortom sina soloprojekt, något som skulle spegla dem båda och dessutom vara nytt. De ville även samarbeta med andra artister och producenter. Redan 2017 hade de en mytomspunnen studiosession som slutade i tankeverksamheten som till slut ledde till Skorpionerna.
– Det var en jätteliten studio fylld med stora karaktärer, säger de när de berättar om hur de började med att testa lite grejer med bland andra Simon Superti, för att sedan ta upp facklan igen när COVID-19 gjorde sitt intåg i världen och de helt plötsligt hade oceaner av tid.
Kanske kan man se detta album som en slags hyllning till den egna insikten om att de är exakt där de vill vara just nu? Och till livet de kan leva tack vare att de förvaltat sina drömmar väl.
– Jag gör det jag älskar och det är mitt jobb också, det är som en blessing, säger Ivory. Vi har ju haft otur förut och nu vill vi bara göra något bra. Det skapar ju även arbetstillfällen för andra, fortsätter han, och pratar till exempel om den grafiska designern som skapat omslaget.
Något nytt har de lyckats skapa. Ivory, som framförallt gjort regelrätta traplåtar och levererat snabba bars, om än med mycket känslor, plockar nu fram en mjukare sida röstmässigt som jag skulle beskriva som ”mysigare”, en snäll smekning i örongångarna, med bibehållen rapphet. Mivas tar sitt utforskande av att skriva på flera olika språk till en ny nivå och han visar även upp sin inre smörsångare. Tillsammans leker de med språk och musikstilar och röstmässiga uttryckssätt på andra sätt än de gjort enskilt. Det är nog tack vare lekfullheten som albumet utstrålar sådan skaparglädje.
– Han har upptäckt att han har värsta rösten, säger Ivory om Mivas. Jag kallar honom för Iglesias nu.
– Halhetsnivån är 10 av 10, skrattar Mivas och instämmer.
Det är kanske ett bra ord för att beskriva flera av låtarna. Hala jävlar. Refrängerna fastnar och man måste hoppa med axlarna, röra på höfterna, och om någon råkar vara i närheten kanske man bara råkar bli sugen på att gnida sig lite – självklart med införskaffat samtycke. Ingen kan klandra dig för att försöka i alla fall, inte när de hör vad du har i lurarna.
– Det är en käftsmäll av kultur, säger Mivas om soundet. Det är liksom en mix av afrobeat och reggeaton, trap och melodiskt.
Vilket är en ganska bra beskrivning, men käftsmällen är inte alls smärtsam, den träffar precis rätt och både lyfter och plockar ner en på jorden.
Ett tydligt narrativ i nästan alla låtar på albumet är en kombination av en we made it-aura som får en att längta efter svettiga nattklubbar eller sommarfester i trädgårdar, alltså att vilja fira livet och njuta av sina framgångar, och något djupare, något som skulle kunna formuleras som ”jobba hårt för din passion, du har inget att förlora”. Att ha jobbat sig från botten till toppen genom att göra det man är bäst på, och nu kunna se hela resan ovanifrån. Var man har varit, var man är nu, hur det känns i kropp och själ. Vad det ger upphov till för tankar. Detta kulminerar i låten Hel, som får ses som albumets ”mörkaste” låt. Den har ett allvarligare tonläge och skildrar mest explicit resan från botten till toppen, att det inte bara handlar om att tjäna mer pengar eller få fler och fler streams, utan att också gå från att känna sig fel till hel. Att bli den man är menad att vara och inta sin plats i den här förvirrande världen.
Ett annat narrativ handlar om något hetare, något mellan människor som sprakar till när hud möter hud. Åtrå, passion och kraften i framförallt kvinnor. Man skulle kunna säga att de omedvetet tagit den höviska traditionen (riddare som sjöng serenader till damer nedanför deras fönster) och sexat till den i sin hyllning till kvinnor som gör sin grej, som inte ber om ursäkt för sig själva. Särskilt i PSG (Pussy So Good) sjunger de sin kärlek till kvinnokroppen, vilket också speglas i de visuella attributen. De har till och med tillverkat trosor med låtens logga på. De blir fulla av skratt när de pratar om den.
– Vi ville göra en riktigt hal låt, säger de och skrattar.
Vi kommer in på musikvideon som de just varit och spelat in. Ivory berättar att dansöserna är riktiga proffs. Och det kan man lugnt säga att det är. Hade musikvideon visats på bio hade varenda stol behövts saneras efteråt. Särskilt om tittarna delar artistduons kärlek till rumpor, en kroppsdel som får extra mycket uppmärksamhet albumet igenom. Det handlar dock inte om något slags mansgrisigt krav, som man kan säga tillhör normen när det gäller musik om kvinnors rumpor. Mivas och Ivory sjunger upp den kvinnliga baksidan från sina bara knän, de bönar och ber henne att stanna kvar en stund till, att ge dem av sin värdefulla tid. Att blessa dem med sin bounce. På toppen av denna kaka av härligheter har de lyckats pudra ett lager humor i texterna som kommer att få hela Sverige att fnissa i takt. Det är kvickhet och smarta formuleringar albumet igenom.
På SKORPIONERNA har Mivas och Ivory samarbetat med en uppsjö av artister och producenter: Mwuana, Finess, Wifi24k, Faal, Maxi, Simon Superti, Naasty, Lance-a-lot, Oktav, Simon K, Spookboy och Pakzad. Albumet släpptes i fredags, den 20:e november. En bra avslutning på årets scorpio season, som enligt astrologivärlden sägs vara den mörkaste perioden på året. Mivas och Ivorys kommande album är en lysande fyr i denna svärta.
