Recension: Young Royals (säsong 2)
Den första november släpptes säsong två av den hyllade Netflix-serien Young Royals, vilken bjöd på både dramatik, heta romanser och vassa käkben. I sin helhet fortsätter serien följa den fiktiva Prins Wilhelm av Sverige (Edvin Rydberg) som under första säsongen motvilligt tvingades byta gymnasium till elit-internatet Hillerska efter ett krogslagsmål och efterföljande skandalrubriker. Väl på Hillerska blir Wilhelm kär i Simon (Omar Rudberg); en så kallad ’extern’ som inte bor på internatet på grund av ekonomiska förutsättningar. De stormiga känslorna mellan det till synes omaka paret påvisar en klassisk Coming-of-Age romans – där kärleken överskrider socioekonomisk klass och ideologiska föreställningar – men kommer det få ett lyckligt slut?
Säsong två öppnar i en drömlik intim scen mellan Wilhelm och Simon, men slungar hastigt åskådaren tillbaka till verkligheten och påminner om deras uppbrott. Samtidigt som Wilhelm fortsätter brottas med sin roll som nybliven kronprins och komplexet kring att komma ut som homosexuell, försöker han genomgående i denna säsong vinna tillbaka Simon samt hämnas på sin avundsjuke syssling August (Malte Gårdinger). Ett triangeldrama skapas när ena parten i den centrala kärlekshistorien i serien träffar en ny, men känslorna mellan Wilhelm och Simon finns kvar, vilket lyckligtvis hindrar den nya relationen, då man någonstans vill att det ska bli Wilhelm och Simon tillslut trots deras ‘flaws’.
Berättelsen utvecklas och tillsammans med hovet börjar drottningen vidta åtgärder på grund av sin oro för kronprinsens och statsskickets framtid. I denna säsong gror parallellt Simons syster Saras (Frida Argento) roll i serien, samt relationen mellan henne och August, vilket får Sara att slitas mellan August, Saras vän Felice (Nikita Uggla) och tjejgänget. Förutom att vara både dryg och småaktig, blev August i slutet av förra säsongen föga impopulär när det framgick för bland annat Felice, hans före detta flickvän, att han hade filmat och spridit en video på kronprinsen och Simon.
Young Royals andra säsong känns nostalgisk, trots att den nyss släppts, som ett giftermål mellan filmen Ondskan (2003) och den prisbelönta norska serien Skam (2015–2017). Redan i de första episoderna möts tittarna av låtar som bland annat Cherries Vill inte må sådär och Carolas klassiker Främling, samt sällskapsspelet ’Tjejsnack’ som var populärt för cirka 20 år sedan. I centrum står musiken, då i synnerhet kring Simons onekligen vackra sång, vilket ömsom känns mättande och överskuggar narrativet.
Förutom ordentlig spänning saknas även en multifacetterad diskussion kring karaktärernas bakgrunder, såsom exempelvis Simons invandrarbakgrund, utan berör det mest på ytan. Kemin mellan Simon och Wilhelm är fin, men passionen som återfanns i den första säsongen har mynnat ut, och fokuset har istället lagts på intrigerna. Det som imponerar mest är Gårdingers insats som August, och hans intressanta karaktär i dramat som till skillnad från övriga karaktärer är mer välskriven och får en helt annat komplexitet.
Oavsett kritik är Young Royals en viktig serie som porträtterar en värld bland adeln och kungligheterna sluten för de flesta, men ställer karaktärerna inför universella frågor kring sexualitet och frigörelse som ändå gör den relaterbar.
Text: Zara Luna Hjelm
