Third in Line

Nicole Cassandra Smit

Svensk-indonesiska artisten Nicole Cassandra Smits debutalbum Third in Line är en hyllning till kvinnorna i hennes familj. Albumet släpps via hennes egna skivbolag, Liljekonvalj Records och är löst baserat på tre perioder av hennes liv: från slutet av tonåren till där hon är nu, tonsatt med experimentell jazz och R&B.

Albumet inleds med låten Wolves – en kraftig och slagfärdig början. Låten blir som en introduktion till albumet som är uppdelat i olika faser av Smits liv, som olika akter av en pjäs. Passande, med tanke på att det finns en underliggande musikalkänsla i denna första låt. Över ett funkigt R&B-sound och punkiga stråkar sjunger hon “Welcome to my life / If you pray you will be saved tonight”. Något med kaxigheten och hopkoket av genrer för tankarna till Fiona Apple, likaså Smits raspiga röst och den underliggande vemodigheten som smittar av sig. Låten är fyllig och intensiv vilket fångar lyssnarens uppmärksamhet, man är spänd på vad som kommer härnäst när den andra låten Wedding Gown drar igång. Här möts lyssnaren av en mer folkloristisk ljudbild, samtidigt som låten drivs framåt av samma funkiga groove. Här är texten väldigt berättande och lyssnaren måste spetsa öronen för att hänga med i låtens handling som berör en sargad barndom, hur föräldrars trauma kan ärvas ner i generationer och avslutas med frasen: “I wish your father was there for you”. Till skillnad från texten är ljudbilden som osar av soundet från band som Hiatus Kaiyote och Chaka Khan lättare att försvinna in i. 

Wedding Gown följs av låten Lily Of The Valley som för tankarna till 20-talets New Orleans med dess jazziga trumpetintro. Ljudbilden är ljuvlig, slät och utsökt som honung. Det finns något väldigt mystiskt och lekfullt med det skrovliga blåset tillsammans med den änglalika kören. En nyfikenhet väcks hos lyssnaren, man vill ha mer. Albumets fjärde låt, Sundown, berör en familjemedlems demenssjukdom och Smits känslor inför detta. Den softa beatet och syntarna, till skillnad från temat, är lättsamma och bubbliga. Hon sjunger om längtan efter dagens slut, att solen ska gå ner en sista gång. Med blytunga ord sjunger Smit “I know you want it over now” om smärtan i att se någon man älskar lida.

Låt nummer fem som är ett samarbete med artisten Joseph Malik är medryckande och sensuell; berusande jazz, syrlig R&B och soul i ett glas med hög fot som lyssnaren sakta smuttar på. Här börjar man märka att albumets sound är väldigt brett och Smit lyckas förmedla de olika genrerna med en tydlig röst och säkerhet. Dock kan det mäktiga bli lite svårt att smälta, även fast Smit bemästrar musiken så blir både text och ljud väldigt mycket ibland. Vi får två fler features på det sjätte och nionde spåret, denna gång med Kameelah Waheed. Quest är solig och svängig med inslag av Waheeds rap, något med låten skriker 90-talshiphop och det är svårt att inte gunga huvudet till beatet. Birdsong är förvånansvärt sjungen på svenska, vilket blir ett avbrott från albumets resterande engelska låtar. Smit skiftar mellan svenska och engelska i vers och refräng, hoppen är naturliga och funkar bra i sitt sammanhang. Återigen en väldigt svängig låt, med en ljudbild som börjar bli lite nött men som fortfarande lyckas hålla ens fokus. 

Vi går in i albumets andra hälft med låten Sour as Candy som är smygande och avslappnad, tonerna rör sig framåt som en dans och leder oss in i albumets åttonde låt Dragonheart. Runda elektroniska ljud och rösten är som är varm och hes, denna låt blir en uppfriskande omväxling från de mer händelserika låtarna och lyssnaren tillåts att pusta ut. 

I Something New, Something Borrowed känns det som att Smit kastar sig ut, det är en vågad och lekfull låt med spöklika och dånande ljud. Det ostämda i låten framkallar en underlig känsla hos mottagaren, något skrämmande och febrigt. En låt som är mer en upplevelse och än något man skönlyssnar på. Vi närmar oss slutet med Ahmen som flyter förbi lite i vimlet, mycket känns igen och den smälter in lite för mycket i albumets övriga spår. Sist men absolut inte minst har vi Role Models – en filmisk och flytande låt som blir likt ett outro för albumet. Ett pulshöjande avslut som övergår till något mjukt och vaggande mot låtens slut. Den lämnar lyssnaren med själen kvar i musiken och en längtan efter mer.

Third in Line är en väldigt imponerande debut, Smit ger allt och lämnar ett tveklöst avtryck hos lyssnaren. Även om musiken ibland kan kännas svårsmält betyder det inte att hon tagit vatten över huvudet, mer att denna lyssningen kräver engagemang för att verkligen kunna ta in allt som händer. Ibland är det svårt att hålla fokus då det kan bli överväldigande, man får ta sig an albumet i små portioner, men det gör inte portionerna mindre goda. Nicole Cassandra Smit öppnar inte bara dörren till sin musikkarriär med sitt debutalbum – hon sparkar upp den.