fbpx

The Incompatible Okay Kaya

Okay Kaya

7

Kaya Wilkins, mer känd som Okay Kaya, är en norsk-amerikansk musiker och skådespelare från New Jersey. Hon debuterade med sitt album Both 2018, vilket följdes av skivorna Watch This Liquor Pour Itself och Surviving Is the New Living som släpptes förra året. MTV uttryckte slående och humoristiskt att Okay Kaya “makes sex jams for people with depression and yeast infections”. 

Det finns mycket inbakad humor i Okay Kayas skapande. I hennes Spotify-bio beskriver hon bland annat sig själv och hennes musik så här; “Singer Crywanker, Maker of Smut pop, Meme approved Bottom”. Hon kan vara den enda som lyckats göra en låt om en hormonspiral catchy och hjärtskärande, och nu släpper hon sitt fjärde projekt med titeln The Incompatible Okay Kaya

Projektet består av nya tappningar av andra artisters låtar och av hennes egna redan släppta låtar. If I Can Help Somebody inleder med en sömnig och avskalad ljudbild som för tankarna till ett slags vaggvisa. Den korta låten på knappt två minuter blir som ett intro till vad som komma skall; gitarr, hennes röst som är otroligt nära, en enkel synt. Låten är en twist på originalet med Mahalia Jackson som är mer gospelklingande och fylligt, men Okay Kaya bibehåller originalets känsla av ett stilla hopp. På originallåten Zero Interaction Ramen Bar är rösten spröd och kryper sig in under huden. Precis som den första låten ger denna också en känsla av en Okay Kaya som sjunger en till sömns – det är något med enkelheten, tryggheten som hon och låtarna utstrålar. 

Calendar Girl sveper förbi lite i massan under lyssningen, när man tar en närmare titt på texten blir den dock mer tydligt. “Take myself out / Walk me like a dog / Just to leave the house / Just around the block / I need a calendar to cross these days off / I need a calendar / I need another month”. Den fångar en tomhet och rastlöshet; önskan i att lita på att framtiden kommer ge mer. Hon sjunger orden med en utmattning och ett hopp om att snart, snart kommer något hända. 

Book Of Love är en cover på The Magnetic Fields låt med samma namn. Här behåller hon melodin och känslan av att kärlek gör det vardagliga till en fest. Projektets två slutliga tolkningar av andra artisters låtar är Into My Arms och Without Her. Into My Arms som är svår att inte beröra med, hennes version är naken med ett luftigt gitarrkomp, och liknar Ane Bruns tappning av Nick Cave & The Bad Seeds original. Harry Nilsson-covern Without Her avslutar projektet, och även denna låt har en väldigt enkel ljudbild. Istället lämnas mycket plats för känslorna som forsar av denna låt, och texten kastar ner en i den avgrund som man hamnar i efter den man älskar lämnat en. 

Dance Like U och Fake It är två av hennes egna låtar som är fina, men som inte riktigt klänger sig fast som resten. Temat av den plockande gitarren och vardagliga texterna blir här ganska ineffektivt, och låtarna saknar en kärna som greppar tag. Låten Psych Ward är aningen mer intressant med inslag av blåsinstrument och en andra röst. I texten leker hon med orden: ”I am a very patient / patient / I am a very patient patient waiting”. Vissa av låtarna får på projektet en ny ryggrad av denna akustiska setup, medan andra vattnas ut till något lite för mjäkigt. Hon har förvandlat tidigare ganska upbeat-låtar och malt ner dem till något rått och känsligt. Låtarna har verkligen blivit nya, frågan är bara om de blivit bättre? 

Okay Kaya har en förmåga att göra precis lagom; hon överarbetar inte låtarna och gör grundstommen så pass stark att det inte behövs mycket annat för att lyfta upp den. Ibland kan att lyckas med en enkelhet vara det allra svåraste. Alla låtar hon tolkat på albumet har ursprungligen väldigt olika sound i både känsla och ljudbild, men hon har lyckats återskapat dem till något sammanhängande vemodigt och blottat. Utan att ta hänsyn till de ursprungliga versionerna så är spåren starka, men i jämförelse med originalen så skiftar det huruvida dessa nya tappningar faktiskt bidrar med något. Vissa spår lyfter mer än andra av den småskaliga ljudbilden, men oavsett lämnar helheten en uppriven och blodig på allra bästa sätt.

/

Recension: The Incompatible Okay Kaya – Okay Kaya