“Vi känner oss som fisk utanför vattnet”

The Exiles är en film om att vara kines i exil, och om de personer som ledde proteströrelsen i landet våren 1989. Med hjälp av Christine Choys 30 år gamla filmklipp reser vi tillbaka till perioden efter massakern på Himmelska fridens torg, och tar ett grepp om motstånd och exil.

Låt oss först börja med Christine Choy, filmens stjärna. Vilken karaktär! Den kinesisk-amerikanske 70-åringen är dedikerad New York-bo och har alltid en cigarett i sin konstant pratande mun. Kanske kompenserar hon för den brist på yttrandefrihet som råder i hennes födelseland, för här finns inga spärrar överhuvudtaget. Hon är professor vid New York University och dokumentärfilmare, men i The Exiles är det inte hon som håller i kameran. Istället blir hon filmens huvudperson och leder oss igenom hennes gamla, tidigare oanvända filmmaterial ackompanjerat av diverse kloka spaningar och underhållande anekdoter om sitt liv och Kina.

Under våren 1989 i Beijing och andra städer i Kina växte en proteströrelse bland studenter och intellektuella, sprungen ur en längtan efter frihet och krav på demokratiska reformer. Proteströrelsen kulminerade den fjärde juni på Himmelska fridens torg i huvudstaden, när militär slog ner mot demonstranterna i vad som beskrivs som en massaker. Än idag finns inga säkra siffror på hur många som dog, då kinesiska staten gjort sitt bästa för att släta över det som skett.

Flera av de som ledde proteströrelsen flydde till USA och startade en motståndsrörelse i exil. Christine Choy dokumenterade dem när de anlände: Wu’er Kaixi, den då 21-årige ledaren för studentprotesterna, Yan Jiaqi, den ansedde statsvetaren, och Wan Runnan, affärsman och grundare av ett av Kinas då mest framgångsrika företag. När Choy möter dem första gången är de unga, trötta och hoppfulla. De är alla övertygade om att den kinesiska staten kommer förändras, att det inte kan fortsätta så här länge till.

Choys pengar tar slut och hon slutar filma. Projektet att filma demonstranternas fortsatta arbete i USA läggs ner, det filmade materialet läggs undan. 30 år senare möter hon dem igen, för att se tillbaka på vad som hände då och vad som skett sen dess.

Filmen är en kritik mot omvärldens och framför allt USA:s bemötande av staten Kina efter massakern. Men framför allt handlar den om identitet, förlust och att leva ett liv i exil. “Vi känner oss som fisk utanför vattnet”, säger den unga Jiaqi för att beskriva känslan han har efter att ha flytt till USA. 30 år senare känner han sig fortfarande inte kinesisk-amerikansk eller som en immigrant – exilen är hans konstanta tillstånd. Filmen ställer frågor om vad som händer med en när man aldrig tillåts återvända till sitt hemland, och hur man förändras under 30 år. Tre kloka män ser med hjälp av Choys material tillbaka på sitt liv och svarar på frågan om de ångrar vad de gjorde för 30 år sen, när de kämpade för demokrati i Kina.

I ett land där den konstnärliga friheten bara krymper och krymper och där det som dokumentärfilmare i princip är omöjligt att få sina filmer visade, blir det emigranterna som får föra deras talan. The Exiles är en rolig, sorglig, snygg och informativ dokumentär om en historisk händelse som för många unga kineser idag är helt okänd. Absolut sevärd. 

The Exiles är regisserad av dokumentärfilmarna Violet Columbus och Ben Klein och visas under Tempo dokumentärfestival lördag 11/3.