fbpx

We Will Always Love You

The Avalanches

8

Vid millennieskiftet släppte den australiensiska musikgruppen The Avalanches debuten Since I Left You, ett album som innehöll uppemot 3500 samplingar från alla möjliga typer av musik. Över åren som följde cementerades gruppen som mästare av samplingshantverket. Men trots att de hyllades från alla håll och kanter försvann de helt från radarn. Det dröjde hela 16 år innan The Avalanches gjorde sin comeback med albumet Wildflower, som också det konstruerades av tusentals strån från vinyllådornas alla genrer.

När gruppen nu släpper sitt tredje album, We Will Always Love You, är det väldigt olikt de två tidigare plattorna. Även om samplingen utgör en viktig komponent av albumet, är The Avalanches inte lika samplingstunga som de tidigare varit. Istället har albumet pepprats med en lång lista av gästande artister i ett brett spann av genrer. Häribland finns artister som Denzel Curry, Karen O från Yeah Yeah Yeahs, MGMT och Blood Orange som ger The Avalanches musik en mer kollaborativ karaktär. Detta gör att albumet känns mer dynamiskt rent musikaliskt. Med detta riktningsbyte kommer dessutom ett betydligt mer konceptfokuserat album i jämförelse med sina företrädare. 

I en intervju med BBC berättar The Avalanches att albumet inspirerats av de skivor som NASA skickade upp med rymdsonderna Voyager 1 och Voyager 2 på 70-talet. Dessa skivor, konstruerade att hålla i flera miljoner år, innehåller bland annat ljud, röster och musik från olika kulturer världen över. Kosmologen Carl Sagan ledde detta projekt och i den ultimata kärleksförklaringen mätte han sin hustru Ann Druyans hjärnvågor och hjärtfrekvens för att sedan omvandla datan till ljud. Även detta – hur en människa faktiskt låter i hjärna och hjärta när hon är som kärast – finns på dessa skivor, någonstans där ute i den yttre rymden. 

Faktumet att ljud, röster och musik finns bevarade ute bland stjärnorna har inspirerat konceptet bakom albumet. Det är idén om att bortgångna musiker på något sätt levandegörs och förevigas genom radiovågor i världsalltet som ligger till grund för hur We Will Always Love You faktiskt låter. Hela 25 spår enas under en sonisk yttre rymdkänsla där samplade röster skiftar mellan klarhet och brus, styrka och svaghet – likt radiosignaler utsända från en plats långt borta i universum. Dessa röster är människor som inte längre är vid liv, men som på ett sätt lever vidare i radiovågorna. Ett av flera nämnvärda exempel på hur detta faktiskt låter är den klubbvänliga Music Makes Me High som inkorporerar samplade ljud av livliga folkmassor i bakgrunden av det läckra trumbeatet. Samtidigt skiftar sången på spåret från att låta tydlig till neddämpad innan kontakten återupprättas och rösten återgår plötsligt till glasklar skärpa.

Glädjen som Music Makes Me High utstrålar är återkommande på ett flertal spår. Men detta varvas även med mer melankoliska och sköra låtar som Always Black med Pink Siifu. Ett skimrande pianostycke utgör grunden av låten tillsammans med ett beat bestående av lo-fi-trummor. Siifu öppnar med en vacker och känslomässig vers om saknad och sorg: ”I feel like I feel, I feel like you see / Your energy still through me, it’s all of me, all of me / A part of me guarded, still in my garden / Wake me up in the morning, I’m tired of mourning”. Sedan introduceras en samplad sång som låtens refräng; orden ”There and back, it’s always black” vävs in och ut ur ljudbilden tillsammans med pianot medan trummorna ökar i tempo, vilket tillför en otrolig dynamik i låten. Running Red Lights är kanske albumets mest trallvänliga låt; Weezer-sångaren River Cuomos popiga refräng fastnar genast i skallen redan efter första lyssning. Dessutom har hans röst samplats vid ordet ”Lights” och upprepas om och om igen mellan vänster och höger kanal med hypnotiserande effekt. Siifu gör återigen ett gästspel när han reciterar den bortgångna Purple Mountains-sångaren David Bermans text från låten Darkness and Cold: “The light of my life is going out tonight / In a pink champagne Corvette / The light in my life is going out tonight / Without a flicker of regret”.

Med 25 spår är We Will Always Love You ett relativt långt album där speltiden ligger på 1 timme och 11 minuter, men trots det finns det inget som känns riktigt överflödigt. Lyssningen blir aldrig utdragen eller tråkig, det är snarare tvärtom. Känslorna som återspeglas på albumet, vare sig det är glädje, saknad, sorg eller bara ren och skär kärlek, är oerhört starka och påtagliga – vilket gör detta till fantastisk och känslomässig bergochdalbana. The Avalanches har skapat ett otroligt välproducerat album vars koncept verkligen genomsyrar hela plattan, från det första spåret ända in till det sista. De må ha dedikerat detta album till de musiker som inspirerat dem – och som de till viss grad använt sig av som byggklossar för deras samplingbaserade musik. Men som lyssnare är det mer än bara ett tekniskt häftigt album med ett väl utfört ljudligt koncept.

Det väcker även tankar om människor som varit en del av ens egna liv. Familjemedlemmarna som formade och fostrade oss, men som gick bort med åren. Vännerna som en gång färgade vår vardag, men som nu befinner sig i ett avlägset livskapitel. Minnet av deras ansikten och röster må ha bleknat i samband med att åren gått och avstånden mellan oss blivit längre. Men när radiovågorna väl lyckas hitta fram och signalen är som starkast blir deras person glasklar igen och minnet av dem upplevs som fullständigt, om än bara för ett ögonblick. Detta har The Avalanches lyckats ljudsätta, vilket utöver riktigt bra låtar gör We Will Always Love You till en utomjordiskt mäktig lyssnarupplevelse.

/

Recension: The Avalanches – We Will Always Love You