Recension: Somewhere in the crowd there’s you

Somewhere in the crowd there’s you är en independentdokumentär av standupkomikern och mångsysslaren Jonas Strandberg. Filmen handlar om någonting mycket centralt i vår vardag men som de flesta av oss tar för givet nämligen: TV-publiken. De som applåderar på kommando i Så ska det låta, de som röstar på rött eller blått parti i Parlamentet och de vars skratt i hör i Svenska nyheter. TV-publiken finns ständigt där, deras närvaro är ofta avgörande för hur underhållande ett program kommer bli även om vi själva inte tänker på det. I filmen får vi följa Strandberg när han intervjuar både faktisk publik och publikuppvärmare, en stand-up komiker vars jobb är att se till att publiken inte somnar mellan tagningarna. Syftet med filmen är att undersöka vad det är för typ av personer som gjort detta till en livsstil och samtidigt skina lite ljus på en dold subkultur.

Indieproduktioner är alltid svåra att recensera eftersom att de inte existerar på samma villkor som mainstreamproduktioner. Kritik som vanligtvis är fullkomligt befogad blir helt plötsligt orättvis eftersom att en indiefilm helt enkelt inte har möjligheten att nå upp till samma nivå när det kommer till exempelvis specialeffekter, foto eller scenografi. Med det sagt tycker jag att Somewhere in the crowd there’s you är oerhört välproducerad för att vara just en indiefilm. Ljudet, ljussättning och klippning håller alla hög standard och man kan fokusera på det som faktiskt berättas snarare än att störa sig på tekniska skavanker.

Filmen är en skildring av de människor som till stor del utgör den svenska TV-publiken. Vi får följa många profiler i den svenska publikkretsen samt en hel del publikuppvärmare. Båda delarna ger en intressant titt bakom kulisserna av svensk TV. Det närmsta dokumentären kommer en huvudperson är Bertil Monegrim, Sveriges största veteran när det kommer till TV-publik som deltagit i över 3000 program. Bertil blir den person som dokumentären ständigt återkommer till och filmen känns lika mycket som en dokumentär om honom som om TV-publiken i allmänhet. Dokumentären är tight och nästan varje minut innehåller en intressant och spännande anekdot från denna värld. Min personliga favorithistoria är ett par som träffades via TV-inspelningar där den ena var publik och den andra publikuppvärmare.

Det känns dock inte helt komplett. När man startar filmen har man ingen aning om vad som ska fylla den dryga halvtimmen men efter ungefär en kvart börjar man förstå att filmen bara skrapar på ytan av den här världen. När man är klar känns det som att det finns otroligt många fler historier att berätta och perspektiv att täcka i denna värld. Till exempel nämns det hur Bertil vid flertalet tillfällen skapat panik hos diverse produktionsbolag på grund av sin utmärkande klädsel, en historia man nästan hade velat ha en egen dokumentär om.

Dokumentärens största prestation är att den lyckas undvika freakshowsyndromet som blir allt vanligare i moderna dokumentärer av denna typ, Tiger King på Netflix är det kanske senaste tillskottet. Det går ut på att man samlar en grupp som är lite speciella jämfört med vanlig Svensson och överdriver deras galna sidor in absurdum. I Somewhere in the crowd theres you känns porträtteringen respektfull och människorna får vara just människor. De har absolut sina egenheter men det framgår tydligt att de inte är det enda som definierar dem. Mycket uppfriskande enligt mig.

Det dokumentären saknar är en tydlig röd tråd, när den tar slut känns det inte särskilt definitivt och det finns ingen riktig punchline. Dokumentären känns ibland som ett gäng löst sammansatta intervjuer vars berättelser inte hör ihop. Å andra sidan får jag inte heller intrycket av att det är dokumentärens uppgift att berätta en enskild historia. Den är snarare en uppvisning av en livsstil som för många är väldigt främmande. Den ger ett ärligt porträtt grupp personer som får väldigt lite utrymme i massmedia men som icke desto mindre har en viktig roll i mycket av den underhållning vi tar till oss.

Somewhere in the crowd there’s you är på det stora hela en oerhört välgjord dokumentär för sitt slag. Den ger plats för en betydelsefull grupp i dagens underhållning. Med en porträttering som är gjord med hjärta och respekt blir den en frisk fläkt i det stora havet av outsidersliknande reportage som finns där ute.