Bild: King of Stonks

Bild: King of Stonks

Recension: King of Stonks

Felix Armand (Thomas Schubert) sitter i sitt privatplan på väg till World Economic Forum i Davos när han upptäcker att USB-stickan med den viktiga presentationen för nya investerare är borta.

Felix vänder upp och ner på allt för att hitta USB-stickan medan planet skakar av den kraftiga turbulensen. Han skiter i att han måste sitta ner i sitt säte för sin egen säkerhets skull. De kan lika gärna störta ner och dö, USB-stickan är ju ändå borta. 

Ju högre man klättrar, desto högre blir fallet.

Det ordspråket har den tyska Netflix-serien King of Stonks verkligen tagit fasta på.

King of Stonks är en skruvad dramakomedi på sex avsnitt om den unge tech-entreprenören Felix Armand och affärsmannen Magnus Cramer (Matthias Brandt) som tillsammans driver “Cable Cash”; ett start up-bolag som plötsligt blossat upp och blivit världsledande inom e-handel. Företaget lyckas bli börsnoterat, men sen går allt åt helvete. Och det är inte särskilt konstigt. Hela företaget är ett luftslott byggt på falska löften de gett till både regeringen och privata investerare. I praktiken är Cable Cash ett pengatvätteri för den italienska maffian och andra brottslingar.

Seriens främsta drivkraft är relationen mellan de två omaka företagsledarna. Felix är hungrig efter mer makt och kontroll medan Magnus är den som har makten på riktigt. Ibland är de bästa vänner, ibland är de varandras värsta fiender. Deras instabila relation gör att företaget ständigt dras ner i djupa kriser som de löser genom att ta hjälp av maffian. Och då blir sagan om Cable Cash bokstavligen en fråga om liv eller död. 

I grund och botten är det här en typisk (och ganska förutsägbar) skildring av “den smutsiga finansvärlden”. Om man bortser från alla practical jokes tycks serien ha tagit inspiration från både Succession, Industry och Exit. Och kritiker har – obegripligt nog – kallat serien för “en tysk Wolf of Wall Street”, vilket minst sagt är att ta i.

Bild: Exit

Visserligen handlar det även den här gången om sluga masterminds, astronomiska summor pengar och gränslösa fester. Och när Magnus sitter och onanerar i sin självkörande Tesla på motorvägen får jag flashbacks till flera scener från både Succession och Exit. Skillnaden är att det är helt omöjligt att inte vara på huvudkaraktärernas sida när man tittar på King of Stonks. Felix och Magnus är två “tech bros” som jag faktiskt känner sympati för. 

Det är nämligen inte någon av företagsledarna för Cable Cash som är seriens sluga masterminds. Det är snarare de som faller offer för de riktiga börshajarna. Felix är både naiv, feg och impopulär. När han tvingas upp på en scen för att presentera företaget får han en panikattack när han blir utbuad av publiken. Han litar blint på att alla vill honom väl. Exempelvis blir han kär i Sheila Williams (Larissa Sirah Herden) som utger sig för att vara dotter till en rik affärsman. Men i själva verket är hon en riskkapitalist som bara ligger med Felix för att få inside information om hur hon kan tjäna pengar på Cable Cash.

Även om Magnus sitter på den reella makten har han ingen aning om vad som pågår och han är lättmanipulerad som få. När allt fler börjar tröttna på att stå i Magnus skugga blir det tydligt att det inte krävs särskilt mycket för att få den korkade patriarken att falla. Det är väl just det som får mig att känna sådan medömkan. Båda huvudkaraktärerna är korkade och det är bara de själva som lider av deras dumhet.

I vanliga fall skulle jag tycka att det är ganska risky att döpa en serie efter en meme, men inte i det här fallet. “Stonks”-memen började spridas på sociala medier för sex år sedan. Där syns “the Meme Man” i kostym med en aktietabell i bakgrunden och ordet “stonks”, en medveten felstavning av “stocks” vid sig. Memen är en symbol för bristande kunskaper i ekonomi, och sådana brister finns det ett överflöd av på Cable Cash. Det finns ingen “evil master plan” bara två lallare som godtyckligt lyckas dra ner sig själva i skiten.

Bild: King of Stonks

Men det finns ett stort problem med King of Stonks: berättelsens syfte är otydligt. Det rör sig knappast om satir eller samhällskritik, utan det är mest en serie om två galna “roliga” män. Och skaparna av serien förlitar sig nästan helt på starka visuella effekter, och det på bekostnad av dialogen vilket gör att det stundtal känns som en fars. Det är mycket färger, grafik och diverse memes som snurrar runt i rutan. De olika scenerna har hektiskt klippts ihop till något som påminner om ett flera timmar långt Tiktok-klipp. 

Så – bör man streama eller skippa King of Stonks? Det var uppfriskande att se en serie om finansvärlden som skildrar en annan typ av finansman. Huvudkaraktären Felix är mänsklig och skör (även utåt), samtidigt som han styr ett av världens största företag. Det är en perfekt serie för kvällar när man vill fördriva tiden. Vill man däremot titta på något med mer substans är det bättre att bara sätta på Exit eller Succession istället.