Guy

Jayda G

När Jayda G var barn förstod hon inte varför hennes äldre syster alltid gick in till tysta rum med en videokamera i handen tillsammans med deras sjuka pappa. Senare insåg hon att William Richard Guy, pappan till producenten och DJ:n, ville dokumentera sitt liv för henne. Albumet Guy uppkom som ett sätt att visa uppskattning för pappan, och hylla ett liv som fått känna både glädje och sorg. Williams ord inkorporeras med rörande, dansant musik i ett album som tar inspiration från hans otroligt breda skivsamling, och ger honom en fin och värdig avtackning.

Jayda har tidigare berättat att hennes pappa, mamma, syster och bror alla har färgat hennes musik, och på Guy hörs det tydligt att hon anammat de olika intrycken hon hört under sin uppväxt i ett väldigt musikaliskt hem. Heads Or Tails låter sig inspireras av de gungigaste dragen från chicago house; Lonely Back In O dekoreras med bongos som dansar med lättsamma ackord; Your Thoughts smarriga bas och clapsen sätter genast lyssnaren i rörelse. Den gemensamma nämnaren mellan alla låtar på Guy är the groove. I tvättäkta discoanda svänger det sensuellt och självsäkert, och även låtar som Scars, som diskuterar smärtan i att växa och lära sig av livet, bjuder på dans.

Trots ett dansant ljudlandskap är albumet djupt personligt. Det känns som att Jayda vill lämna lyssnaren med en känsla av tro och hopp om att det blir bättre. Genom att berätta om pappans erfarenheter som soldat i Vietnamkriget, radio-DJ i Washington DC eller familjefar i Kanada försöker hon hitta det universella i det personliga och förmedla det vidare. Både idéen och utförandet är genomtänkta, och resultatet blir en skiva som låter fantastisk, och som bär på mycket originalitet och personlighet.

Trots det kan Jaydas sång och textförfattande stundtals svika henne – till skillnad från produktionerna är Jaydas framförande som sångerska inte lika varierat. Refrängen på Scars är lite torr, trots den smärtsamma berättelsen den delar med sig av: “I’ve got scars / But I promise you I’m growing”, sjunger hon som att hon inte riktigt känner orden. Circle Back Around är en annan låt där det fantastiska beatet inte riktigt får den service det förtjänar av en aningen monoton Jayda. Djupt skärande texter har väl aldrig varit anledningen till varför folk lyssnar på dansmusik, men i ett album som handlar om ett ämne som är så personligt och vackert skulle textförfattandet kunna höja verket ännu högre.

Istället är Guy till största del en samling välproducerad musik som är precis vad sommaren behöver. Det musikaliska temat bryter inte ny mark, men är ändå vackert och jättedansvänligt. Att sången kan bli monoton, eller att textförfattandet ibland är på Rupi Kaur-nivå tar inte ifrån skönheten som Guy bjuder på. Här har vi ett album som en av genrens skickligaste producenter gett till oss lagom till sommaren, och den är en mycket uppskattad present. Sedan är inslagen med Jaydas pappa en fin och personlig touch som passar bra i albumet.

Jayda G är bra på att skapa känsloladdad dansmusik som öser groove, och i hennes liga spelar inte många. Guy kan lyssnas på om och om igen, tack vare ett produktionsarbete med stor fingertoppskänsla och en variation i ljudbilder. Spela albumet en solig sommardag och se om det är möjligt att sitta still — för mig var det inte det.