This Kind of Ocean

Duvchi

7

Jens Duvsjö, mer känd under artistnamnet Duvchi, är en artist, sångskrivare, producent och kompositör med ursprung från Stockholm. Under 2015 släppte han sitt tokhyllade debutalbum With the World, men redan fyra år innan dess gjorde han ett stort intryck på den svenska popscenen med singeln Turtleduvs. Under karriären har han dessutom samarbetat med stora namn som sträcker sig över hela Atlanten — däribland Rihanna, Zara Larsson och DJ Mustard

Nu har Duvchi släppt sitt andra album, This Kind of Ocean. Albumet beskrivs av artisten som ett känslohav. Låtarna är att betrakta som vågor, och är enligt honom menade att existera i symbios och i kontrast till varandra; de ska kunna bära sig enskilt, men samtidigt vara beroende av varandra till en viss grad. 

Den första vågen i känslohavet är Altitude, som i förhållande till resten av albumet har en relativt nedskalad produktion med piano i fokus. Trots spårets lugna natur agerar det som en stark och fängslande prolog till albumet. I låttexten företes en känsla av hemlängtan och saknaden efter kontakt med närstående. “I’ve been tryna text you / Through this shitty WiFi / But it isn’t working” och senare i refrängen “I’ve been sending 30000 text to you / Just hoping you’ll respond”. Tidigt in i albumet visar Duvchi hur han så oförvitligt bemästrar den känslosamma popen, och låten utgör tveklöst ett av albumets höjdpunkter.

Tempot skiftar i spåret som följer, Impatient, där ett lågmält piano och dunkande basgångar blandas och resulterar i en riktig popdänga. Enligt Duvchi är låten ett uttryck för den obeskrivbara frihetskänslan han fick efter att ha tagit tillbaka makten över sig själv. Impatient bär på en mystik och häftighet i både text och melodi, som dessutom förs vidare in i det efterkommande spåret Boat. I låten spelar Duvchi ytterligare en gång på havs-metaforen när han jämför sig med en båt i sättet han för sig på. Metaforerna och ordlekarna fortsätter i Cedar Sinai som gästas av Nirob Islam, där han bland annat sjunger “Forced to spend dinero / Feeling like De Niro”. 

Ett av albumets bästa spår är She Roams, där Duvchi gästas av grammy-nominerade artisten Kaydence. Låten är intensiv och vågad i sin melodi och rytm. Den upprättar inte samma dunkande basgång eller melodiska explosion som många andra låtar på albumet, men gör ändå ett lika stort, om inte större, intryck på lyssnaren.

Albumets näst sista spår är Mockingbird, och det är lite otydligt vilket syfte låten tjänar. Låten är drygt två minuter kort och innehåller inslag av förunderliga ljud och ekande röster. Den borde kanske kommit tidigare in i albumet och agerat som ett mellanspel, eller varit det sista spåret och då agerat som ett avslut till albumet. Hursomhelst är det svårt att uppfatta Mockingbird som en fristående låt.

This Kind of Ocean är i sin helhet hyper-nischad i känslosam, medryckande pop. Duvchi håller sig trogen till den traditionella popmusikens riktlinjer under hela albumet, samtidigt som han ändå lyckas sätta sin egen prägel på produktionen och texterna. Den intensiva fördjupningen av renodlad, sedvanlig popmusik kan vara till Duvchis nackdel i musikvärldens nuvarande tillstånd, där genrer förväntas böjas, men för de som älskar melankolisk pop är albumet ett musikaliskt nirvana.

Duvchis vision av albumet som ett känslohav med vågor görs tydlig i både tempo och känslor. Albumets nio spår har egna särdrag, samtidigt som de förenas i det tydliga pop-soundet. Låtarna är mastiga i produktionen, samtidigt som de är väl organiserade; varje komponent förs samman med skicklighet.