fbpx

Demos & Skisser (The Lost Tapes)

Dani M

8

Det råder ingen tvekan om att Daniel Monserrat, mer känd som Dani M, är en av sveriges mest begåvade och nyskapande rappare. Stenhagen-sonen besitter en musikalisk fluiditet som gör att han sömlöst kan pendla mellan både genrer och publik. Under tidiga 10-talet bestod rapparens musik mestadels av reggae-influerade produktioner och politiska budskap, något som kraftigt talar till den tidsperioden av svensk hiphop. Under senare år har han däremot doppat fötterna i trap-influerade melodier och format sin musik efter nutidens hiphop; som tillskott har han byggt sig ytterligare en följarskara bestående av nya, unga lyssnare. Fluiditeten, i samband med den enorma lyriska kompetensen rapparen innehar, har resulterat i att hans musik toppat listorna år efter år. 

I sitt senaste släpp Demos & Skisser (The Lost Tapes)  trycker Monserrat på återspolningknappen och tar oss tillbaka till de tidiga åren i hans karriär som rappare. Han har rotat i arkivet och dammat av gamla demos för att äntligen låta de se dagsljuset. EP:n bjuder på sex obearbetade spår som inte riktigt passat in i rapparens tidigare projekt. Låtarna presenteras i sin råaste form; så pass att de till och med fått behålla sina arbetsnamn.

Det kan argumenteras för att De va inte jag är den mest utstickande och efterlängtade låten på EP:n. Dani M uppträdde med låten för första gången på radioprogrammet Kärleksattacken år 2011 då han var en mindre etablerad artist. Hela hiphop-Sverige fångades av rapparens flow i särklass, men till folkets missnöje lades De va inte jag på hyllan efter uppträdandet. Det är inte förrän nu, nio år senare, som låten görs rättvisa genom att släppas som en studioinspelad version. De va inte jag sammanfattar 10-talets era av svensk hiphop alldeles utmärkt med dess samhällskritiska text och klipska rapstil. Producent-signaturen prodotto di superti hörs i början av låten, vilket indikerar att produktionen med största sannolikhet tillagts på senare år, men Simon Superti lyckas efterlikna den gamla skolans takter och melodier med enorm finess. 

Det samhällskritiska temat fortsätter i spåret Politiskt Korrekt (2015). Monserrats kontroversiella texter och uttalanden har stundtals resulterat i att han hamnat i blåsväder, och  låten är en produkt av hans frustration kring medias tendens att förvrida uttalanden på ett sätt som gynnar samhällseliten. I låten kritiseras dessutom folkets obefintliga möjlighet att bilda egna åsikter som avviker från massmedias framställning. “Vem fan är du att döma ens / sitter vid ditt fikabord / alltid överens”. Låtens vederhäftiga innehåll påminner starkt om Dani M:s tidigare låtar Motstånd och Agenda.

Alla hans färskare projekt är minst lika tunga som hans tidigare verk och markerar tydligt hur långt han kommit i sitt artisteri och i sin självsäkerhet som artist, men det finns något så otroligt uppskattat av fansen och charmigt i att han släpper detta bortglömda projekt. Idén är genialisk och intim, lyssnaren får en inblick i det som inte riktigt passade inom ramarna för en fullängdare. EP:n framhäver dessutom Monserrats beundransvärda flyt; han äger orden, dribblar med språklekar och listiga formuleringar på både svenska och spanska. Han levererar vassa raptexter med substans och skicklighet. Demos & Skisser (The Lost Tapes) är en ytterst uppskattad tidskapsel. 

/

Recension: Dani M – Demos & Skisser (The Lost Tapes)