fbpx
Bild: Brand New Cherry Flavor

Recension: Brand New Cherry Flavor

Lisa Nova (Rosa Salazar) har tröttnat. Hon vill inte längre spy upp kattungar för att betala sin skuld till Boro (Catherine Keener), som oväntat nog accepterar Lisas önskan. Hon tror att hon är fri, men den deal de kommit överens om är inte en som det bara går att dra sig ur när man känner för det. Ändå –ingen mer kattvomering. Boro höll sitt ord.  

Lisa sa dock ingenting om att hon verkligen inte ville att en extra vagina skulle växa fram på hennes höft i syfte att, i en mycket smärtsam scen, i stället föda kattungarna. Stort misstag, för det är precis vad som händer. Kort senare dyker filmstjärnan Roy Hardaway (Jeff Ward) upp för en kärleksfull sexscen där han fistar hennes höft djupare än vad någon trodde var möjligt.

Välkommen till Brand New Cherry Flavor. Miniserien som inte direkt är rädd för att löpa linan ut med sina idéer. Innan vi riktigt hugger in i denna makabra resa vill jag däremot att du ska fundera på ett två mycket viktiga saker. Är du ett fan av David Cronenbergs body horror-filmer? Gillar du David Lynchs filmer från Lost Highway och framåt? Är svaret ja på båda punkter riskerar Brand New Cherry Flavor tyvärr att stundtals bli en något irriterande upplevelse med sina många hyllningar till dessa tidigare verk. Hyllningar och referenser till andra verk är inte alls fel i sig, men de fungerar dåligt här eftersom de existerar utan en riktig tanke om varför de används av förgrundsfigurerna och mer för att skaparna av serien verkar tycka att de är häftiga. För mig som tittare blir den här ytligheten mest bara återkommande påminnelser om att jag skulle kunna se någonting bättre.

Med det sagt är det inte som att Brand New Cherry Flavor enbart existerar genom vad som tidigare varit. Likt Mulholland Drive handlar den visserligen om en ung kvinna som korrumperas av Hollywoods ondska, och även om det känns lite som att de båda existerar i samma universum är utförandet av premissen markant olika. Här följer vi alltså Lisa Nova som i det tidiga 90-talets Hollywood kommer i kontakt med den något avdankade producenten Lou Burke (Erik Lange) efter att han sett och blivit mycket imponerad av hennes studentfilm. Han vill göra långfilm av den och att Lisa själv ska regissera. Efter en festkväll där Lisa flertalet gånger nekar hans sexuella inviter fråntar Lou dock Lisa hennes film, vilket leder henne till häxan Boro som går med på att hjälpa Lisa hämnas Lou. Lisa blir dock allt eftersom varse om att priset för Boros tjänster är dyrare än vad hon någonsin kunnat föreställa sig. 

Följden av Lisas pakt med Boro är en serie som kanske inte är supersmart, men den är åtminstone mer ofta än inte mycket underhållande. Fortfarande distraherande att seriens inspirationskällor lite för ofta tar över upplevelsen (scenen där Lisa träffar Boro första gången är till exempel bara en sämre utförd version av scenen från Lost Highway där Bill Pullman träffar Robert Blake), men underhållande är den likväl.

Och den är underhållande av samma skäl som kommer leda till att den skrämmer bort väldigt många. Brand New Cherry Flavor räds inte för att vara otroligt våldsam eller sätta både tittaren och sina karaktärer i nästan så obekväma situationer som möjligt. Ännu mindre missar den en möjlighet för extremt mörk humor att komma ur båda dessa. Nästan varje steg serien kan ta, tar den för långt och det är ofta groteskt, men kan man ta sig över dess tröskel belönar den sin tittare med en oförutsägbar, psykedelisk resa utan en enda död minut och som bara gör precis vad den känner för i stunden. ”Underhållning” brukar kanske inte beskrivas på det här ”känslan av att attackeras i en feberdröm”-viset, men det finns ett slags makabert nöje i att se hur orädd serien är att bli riktigt konstig och ständigt tänja på sina egna gränser. Visst är det utmanande att titta på, men köper man vad som säljs är det sannerligen inte tråkigt.

Det här kaoset har dock sitt pris och varje gång Brand New Cherry Flavor försöker sig på en emotionell scen där karaktärerna ska känna någonting stort faller stunden helt platt eftersom det enda som känns det minsta konsekvent med någon av dem är att Lisa regelbundet spyr upp kattungar. Det är också lite synd att serien, för hur konstig den än må vara visuellt, är lite för benägen att förklara alla sina mysterier. Den här sortens drömlogik/psykedelia-upplevelser gör sig bättre av att vara mer suggestiva eftersom konkretisering av det abstrakta mest bara tar en ur den stora fantasin. Det här borde inte vara en miniserie som fokuserar på att tala till tittarens logik eftersom den ändå handlar om någonting så overkligt som magi, utan mer förmedla en känsla av detta oförklarliga Helvete som Lisa placerat sig själv i. 

Brand New Cherry Flavor är på sätt och vis svår att rekommendera. Först och främst bör den komma med ungefär alla triggervarningar som finns där ute och redan där försvinner många potentiella tittare, men utöver det har den tydliga brister i sitt manus som gör att den irriterande nog aldrig riktigt kan leva upp till sin sanna potential. Den kan heller aldrig riktigt kliva ur skuggan av sina väldigt uppenbara inspirationskällor som den hyllar i form av liknande bildspråk och scener regelbundet, vilket är synd eftersom faktiskt har många bra, egna idéer som kunnat få mer utrymme. Efter allting som hänt på vägen slutar den även på ett osannolikt antiklimaktiskt vis som verkligen inte gör helhetsintrycket några goda tjänster. 

Samtidigt är Brand New Cherry Flavor hemskt lätt att rekommendera. Den är trots allt en av de mest underhållande serier jag sett på länge och med en imponerande kontroll över sitt eget kaos. Den följer en tydlig logik och hur sjukt det än är tappar den aldrig fotfästet och glider över till att bara bli jobbigt osammanhängande. Framför allt Rosa Salazar briljerar också i sin roll och lever sig in totalt i en väldigt fysiskt krävande roll som Lisa Nova, men alla andra skådespelare gör också ett nog bra jobb för att göra sina ganska tunna karaktärer lätta att ta till sig eller verkligen avsky. Den mörka humorn gör också ett väldigt bra jobb med att inte göra serien till ren misär, trots det oerhörda våldet och alla tragedier som hinner ske under avsnittens gång. Det är inte direkt så roligt att jag någonsin skrattade (möjligtvis bortom scenerna där Lisa slickar på en giftig groda och sen måste utföra sexmagi för att inte dö någon timme senare), men åtminstone nog kul för att jag inte ska må dåligt över vad jag tittar på.  

Det är väl lite på det här viset: antagligen är det en bättre idé att se typ Lost Highway, Mulholland Drive eller Cronenbergs Videodrome i fallet att du inte redan gjort det, men Brand New Cherry Flavor är inte ett slöseri med tid för det. Den misslyckas här och där, men lyckas desto oftare med vad den vill göra. Den är inte djup, den har verkligen inte mycket god smak, men den är nästan omöjlig att slita blicken från. Som en bilolycka, antar jag, fast istället för tragiskt och potentiellt traumatiserande ändå en rätt bra stund (och potentiellt traumatiserande).

/

Recension: Brand New Cherry Flavor