Älskar dig hatar dig
Faaka
6
Åland har talang som väntar på sin tur att hugga till, och det hörs tydligt på Faaka och PreGames nya EP Älskar dig hatar dig. Efter den galna singeln Aldrig glömma bort som kom ut för en vecka sedan, och efter att ha släppt en EP och flera singlar sedan 2020, är duon nu tillbaka med sitt andra längre projekt. EP:n är utan tvekan det starkaste duon trollat fram hittills, och här visar de på en förståelse och känslighet för hiphoptrender som ibland hämmar dem från att nå sin fulla potential.
I Sverige har flera rappare och producent-duos redan etablerat sig, med bland andra Amr Badr och Yasin, Rami och Mackan, Haval och Manny Flaco, och 23 och Shenzi som exempel. När ett samarbete mellan rappare och producent går bra kan de hjälpas åt att komplettera varandra, och det märks på EP:ns singlar Aldrig glömma bort och Skina. De klassiska jersey club-elementen, Faakas pitch shift:ade röst och bådas anspel på ett Drain Gang-inspirerat ljudlandskap gör Aldrig glömma bort till en banger. Skina samplar Gyptians Hold Yuh och ger låten en likadan jersey club-behandling, och resultatet blir en hit som längtar efter ett dansgolv att kasta omkull, eller ett TikTok-klipp att användas på. Faakas rappande är nonchalant, kaxigt, distant och minimalistiskt, och behöver ibland en mer varierad produktion för att hålla igång lyssnaren. Eller så kan han experimentera med att förvränga tonläget i sin röst för att fullända låtarna. Som det hörs på ovannämnda exempel, eller på låten Jag tar en till så är duon hemma i det ljudet. Det blir alltid spännande, känsloladdat och dansant.
EP:n fortsätter med Drake-inspirerade, känslosamma men ändå tuffa bad boi-spår som Faaka ritat ut för sig själv – från att öppna EP:n med ett röstmeddelande från ett ragg/kärleksintresse/ex som kräver alldeles för mycket, till att rappa som att man manifesterar framgång. “Låta henne gå, visa vem jag e / Dom här rapparna på toppen, dom lånar ba min scen” rappar Faaka på R&B Boys för att sedan fortsätta “Hon kunde va i Vogue, hon har väldigt fina ben”. Sedan är han plötsligt skör på Aldrig glömma bort: “Du borde vara med någon bättre / Någon som aldrig tvivlar och alltid har råd” – som att han inte pratat om dyra bilar på något spår innan. På Jag tar en till tar det en till vändning och Faaka konstaterar att han kommer att “få ryck” om han ser sin tjej med en annan kille. Denna blandning av fränt och sentimentalt har varit ärketypen för många manliga artister – fråga bara Drake eller Bad Bunny. Faaka spelar den rollen väl, men frågan är hur många artister till av denna blåkopia scenen tål.
Ljudlandskapet på denna EP skiljer sig avsevärt från duons tidigare EP Slutsålda Drömmar. Den sistnämnda var bättre anpassad till en karibisk danskväll än en bastung klubbnatt, som är idealscenariot för Älskar dig hatar dig. Här går Faaka och PreGame tillbaka till sina traprötter, doppar tårna i drillens hav, och satsar stort på jersey club. En Gång, en New Orleans bounce-inspirerad låt, är kanske den svagaste på albumet, och antagligen beror det på att Faaka inte har tillräckligt med gung i sitt flow för att hänga med i den typen av takter. På resten av albumet är han däremot i kontroll, och när duon tar risker som på Jag tar en till eller Aldrig glömma bort går det i lås. Om PreGame och Faaka spelar sina kort rätt kan de bli auktoriteter i en rapscen som går alltmer mot jersey club:ens håll.
När EP:n lider mot sitt slut känns det dock som att det hade kunnat vara bättre – PreGame är uppenbarligen skicklig och trygg i att skifta mellan ljudlandskap, och Faakas förmåga att vara bekväm i flera tonlägen gör hans sång intressant. Duon är duktiga på att skapa musik som låter bra, men det lilla extra saknas – vad utmärker dem? Yasins statiska, poetiska målande med orden paras väl med Amrs melodiska inslag, och Manny Flaco och Haval skapar känsloladdade, melodiska nummer som skildrar grymma verkligheter. När Faaka och PreGame skapar musik ger de ibland intrycket av att de jagar efter nästa hit istället för att bestämma vilket ljud som bäst framhäver dem. De är båda mycket begåvade, och EP:n Älskar dig hatar dig visar att de börjar få klarhet om riktningen de borde hålla sig till. Dock saknas det lilla je ne sais pas quoi fortfarande. Faktumet att de utvecklats avsevärt på bara tre år är lovande oavsett, och det råder lite tvivel om att det här är början på något större.
