Foto: Sören Vilks

Kvinnlig solidaritet och humor i Uppsala stadsteaters uppsättning av 9 to 5

“Krypandet är slut, jag är stark som en storm”

SVENSK ÖVERSÄTTNING AV LÅTEN SHINE LIKE THE SUN I MUSIKALEN 9 TO 5

Uppsala stadsteaters uppsättning av 9 to 5 är en Dolly Parton-musikal om patriarkatets plågor, hur starka kvinnor kan vara och vad man kan åstadkomma om man arbetar tillsammans. Berättelsen är baserad på Patricia Resnicks och Colin Higgins film 9 to 5 från år 1980. Judy, spelad av Linda Kulle, är nyskild då hennes man lämnade henne för sin 19-åriga sekreterare (som de förvånansvärt nog inte döpte till Jolene). Hon behöver nu ett jobb och börjar på företaget Consolidated där hon träffar den lite äldre, starka och kompetenta kontorsveteranen Violet, spelad av Pia Johansson, och en översexualiserad och ständigt objektifierad sekreterare vid namn Doralee, spelad av Frida Öhrn. Violets hårda jobb, som får kontoret att gå runt, blir ständigt förbisett av chefen Hart, spelad av Alfred Tobiasson. Doralee blir hela tiden sexuellt trakasserad av Hart som även går runt och sprider falska rykten om att de ligger. Chefen är även på Judy och förminskar henne redan från dag ett. De tre kvinnorna finner sedan varandra i sitt delade hat för den groteska chefen. Efter en olycka får kvinnorna en chans att hämnas och kontoret blir aldrig detsamma igen.

9 to 5 – musikalen är en otroligt genomtänkt komedi med enastående scenspråk och musik. Lite snubblande, lite *ba dum tss* och lite tuppar i kostym gör denna musikal till något extraordinärt. Bandet står på en hög brun- och rosarandig platå medan resten av ensemblen dansar och sjunger nedanför. Det är nästan jämförbart med en skateboard-ramp om det inte vore för en liten trappa i botten och de inbyggda dörrarna i platån. Det är en unik och intresseväckande design som skapar en modern, ren och mångsidig scen för skådespelarna att arbeta med.  

Showen börjar med att “Dolly Parton”, spelad av Martin Redhe Nord, presenterar sig, drar lite pappaskämt, och introducerar huvudkaraktärerna och deras bakgrundshistoria. Dolly håller sig sedan lite i bakgrunden samtidigt som hon vakar över kvinnorna på kontoret och stundvis ger en liten hjälpande hand. Att ha en allvetande karaktär som bryter den fjärde väggen i en föreställning är ett koncept som kan vara framgångsrikt då det kan få berättelsen att rulla på ordentligt, men samtidigt kan det göra handlingen lite lat när karaktärerna slipper lista ut lika mycket själva. Det märks tydligt vid avslutningen då allt löser sig som magi och alla lever lyckliga i alla sina dagar. Men det som är mest surrealistiskt med slutet är nog att kvinnorna lyckas få lika lön som männen.

Martin Redhe Nord. Foto: Sören Vilks

En positiv grej med Dollys vägledande berättande i början och slutet av akterna är hur hon pratar med publiken och verkligen engagerar oss. Det finns en lite onödig “detta hände i förra akten”-sammanfattning i början på akt två som jag anser är överflödig och smått irriterande, men utöver det är mellansnacken endast underhållande.

9 to 5 – musikalen är en feministisk och antikapitalistisk uppsättning som väcker solidaritet mellan kvinnor av alla generationer. Det finns inget finare än när kvinnor stöttar kvinnor. När Judy står upp för sig själv eller Violet fantiserar om möjligheten att vara en kvinnlig VD, och publiken börjar applådera och jubla, känner jag en värme som gör mig stolt över att vara kvinna. Ofta kommer skratten ifrån att vissa saker är smärtsamt sanna och över hur löjligt svårt det är att få lite respekt om man är kvinna. 

Frida Öhrn, Pia Johansson och Linda Kulle. Foto: Sören Vilks

Hela ensemblen gör ett underbart jobb med denna föreställning. Alfred Tobiasson gör en utmärkt insats som sliskig mansgris. Hans svensköversatta sololåt Here for you, en låt om hur kåt han är på Doralee, fick mig verkligen att rysa av obehag. Sedan ger vi såklart en applåd till den starka trion. Pia Johanssons röst har vissa brister samtidigt som den är imponerande för en 62-åring. Däremot briljerar hon med sitt skådespeleri. Frida Öhrns styrka är hur hon ger Doralee den vackraste och starkaste rösten av alla på scenen. Linda Kulle är en blandning av båda, med en fenomenal gestaltning av den ängsliga Judy som växer till en stark kvinna, och även om hennes röst är bra men inte alltför märkvärdig i första akten imponerar hon med sitt solo av den svensköversatta låten Get Out and Stay Out. 

Som Hanna Dorsins karaktär Margaret ständigt säger: “Heja tjejer!”

9 to 5 fortsätter att spelas under hösten 2023 på Uppsala stadsteater.