Moonstone EP

Raveena

Raveena har förmågan att, till synes ansträngningslöst, omfamna en med sin röst och skapa illusionen av en varm, trygg plats där tid och rum sömlöst flyter in och ut ur varandra. 

Moonstone EP känns som en tillflyktsort, ett löfte om varmare platser, ljusare dagar, en återblick till en version av en själv som ännu inte frusit till is. EP:n är till stor del en förlängning av Raveenas debutalbum som släpptes för mindre än ett år sedan. Hennes sång är svävande och låter mer som att den med mjuka penseldrag bara harmoniskt målats över instumentalerna, än som en del av den skickliga produktionen. Estetiken följer samma nedtonade tema, där neonfilter varvas med surrealistiska tagningar och skarpa återblickar. Den visuella förlängningen är inte bara otroligt snygg — den drar också in en i den värld av modern, poppig, magisk realism som Raveena byggt upp.

EP:n genomsyras av säkerhet, och Raveenas mjuka sång är nedtonad men aldrig osäker, aldrig så skör att den spricker. Istället är det en konsekvent mjuk, varm framtoning som genomsyrar de fyra spår som EP:n rymmer. Det är hjärtesorg, längtan, virvelvindar av känslor, som alla får sitt utrymme utan att någonsin sväva utanför ljudbildens drömlika tillstånd.

Det första spåret, Headaches, domineras av silkeslen soul och R&B för att mot mitten rundas av i en nostalgisk, indierock-inspirerad produktion. Ett inslag som passar in förvånansvärt väl, och utökar snarare än förändrar Raveenas sound. Textmässigt befinner vi oss i kärlekens första fas, där allting ännu är outforskat och osäkert. Vi dras med i hoppet, i rädslan, medan Raveena bitterljuvt sätter ord på det hela: “Lipstick on my neck, I won’t forget, I won’t forget you / Eyes shut, I’m a wreck, there’s no sunset / There’s no sunset without you”. 

Den bitterljuva känslan fortsätter albumet igenom och känns som starkast på Close to U, där Raveena vägrar se tiden i vitögat: “You’re in love with a singer / So I sing you to bed / Just like a little baby / And I start to pretend / You cannot leave tomorrow / The summer’s just begun”. Tiden som man upplevt stå still har kommit ikapp en, sommaren är över, romantiken förvrids till sin dystraste, mest desperata form.

Det fjärde, och sista, spåret består av en enda vers och refräng över en minimalistisk, akustisk produktion. Raveena väver in spiritualiteten som genomsyrat hennes tidigare verk och ger skäl till verkets namn: “Spill your secrets to the ocean tide / Let them wash into the infant light / See your reflection in the Milky Way / Know that this bed of stars will keep you safe (Ooh)”. 

Kombinationen av drömmig R&B och len soul med en estetik som naturligt förkroppsligar musiken och samtidigt skapar en visuell förlängning av den känns tidsenlig, snygg och självsäker. Raveena har en tydlig vision och en konstnärlighet som sträcker sig förbi musiken utan att kännas tillgjord eller påtvingad. Moonstone EP med sina fyra spår känns genomtänkt och koherent med hennes redan etablerade stil, men samtidigt också intim och sprudlande av kreativitet och skapandelust.

I en tid där artister konstant tvingas förnya sig själva, sticka ut och skapa “banbrytande” plattor med “konceptuella teman” är det inte bara otroligt skönt, men också välbehövligt, med artister som inte ständigt försöker återuppfinna hjulet. Raveena har hittat sitt sound, vet var hennes styrkor ligger och var hon kan utmana sig själv, och hon vinner allt på att hålla sig till det.