When We Stay Alive

POLIÇA

POLIÇAs sångerska Channy Leaneagh höll på att rensa snö från sitt tak en vinterdag 2018, och det slutade med att hon halkade och föll mot marken från tre meters höjd. Hon bröt då en kota i sin ryggrad och förlorade förmågan att gå. All tid hon plötsligt fick efter skadan ägnade hon åt att bearbeta traumat och skriva musik, mycket av vilken blev materialet till When We Stay Alive.

Låtarna speglar flera av de tankar Channy haft, i anknytning till både hennes liv i allmänhet och efterdyningarna av olyckan i synnerhet. I Feel Life skriver hon detaljrikt, intimt och skört om traumat direkt efter fallet: “Screaming at death/ why won’t you stick?”, och på TATA är hon lika uppgiven inför döden: “Don’t you hold on to that hurt so long, or do, or don’t/ Doctors cannot cure, you won’t move on/ They can’t cure you anyway”.

På Be Again syns istället hur hennes livslust och ägandet av sin egen kropp kommer tillbaka till henne, och över hela skivan skriver hon personligt om mänskliga upplevelser och känslor, från att vilja vara en stabil mamma, till svikande partners och ångesten en får av att ligga helt ensam i en sjukhussäng. Hon framför de berörande texterna med den känsla de förtjänar, och hennes sång är konsekvent bra genom hela skivan.

Poliças grej har alltid varit hennes unika musikstil, som blandar triphop, indie rock, lite hiphop och mikrodoser av drone. When We Stay Alive är inget undantag. Albumet är lite av ett musikaliskt kollage, där olika instrument, ljud och effekter blandas ihop, och det kan bli makalöst — juxtapositionen av de färgglada steelpansen och den uppgivna texten på TATA skapar en spänning mellan två motpoler, medan den läskiga instrumentalen på Driving kompletteras av sångerskans ångestfyllda röst när hon sjunger “driving, driving”. Ibland spelar Poliça dock på säkra kort, som på Steady:s indiepopproduktion, och stundtals lyckas inte bandet matcha Leaneaghs intentioner och skicklighet, som exempelvis på Be Again, där stämningen i instrumentalerna inte spelar samman med låtens text. Inte heller lyckas de med att hålla skivans instrumentaler intressanta skivan ut, utan alla knep som utmärker de första låtarna används om och om igen senare under albumet, och blir inte lika spännande att lyssna på längre.

På When We Stay Alive finns det fantastiskt bra stunder av musikaliskt skapande och fångande författarskap, men skivan håller inte samma nivå hela vägen ut — under flera ögonblick låter bandmedlemmarna ur fas med Channy, eller så misslyckas de med att ge ytterligare en dimension till slagkraftiga texter om livet och alla dess komplexiteter. When We Stay Alive:s höjdpunkter är ändå tillräckligt fångande för att göra albumet värt att återkomma till.