Oscars VS. streaming – den riktiga förloraren i streamingkriget

De senaste decennierna har filmindustrin levt i fred och harmoni. De s.k. “Big Five” (20th Century Fox, Universal, Paramount, Columbia och Warner Bros. Pictures) har utan problem kunnat frodas i att producera filmer för biosalonger, prisgalor, dvd-försäljning och sändning på tv. Det hela var utopiskt, men den eran är över. Flera hot har nalkats sedan länge och strået som knäckte kamelens rygg är här. Förutom tillväxten av piratkopiering, populariseringen av indie-studios och Disneys monopolhungriga affärsplan så är filmstudions främsta fiende idag streamingkonceptet.

Idag är namnet Netflix synonymt med streaming. Det må varit svårt att förutse just vilken inverkan ett litet uthyrningsföretag av dvd-filmer skulle ha på filmindustrin år 2007 när de först lanserade sin streaming-tjänst, men idag vet vi att detta var en krigsförklaring. Flera år senare står Netflix fortfarande starkt på frontlinjen beväpnade med pinsamma matlagningstävlingar nog för att räcka en  livstid. Netflix framgång i det territoriella kriget har inspirerat och/eller tvingat flertal kanaler, studios och t.o.m. företag att lansera sina egna streamingtjänster för att säkra sig en del av kakan.

Krigstaktiken för att uppnå detta var simpel. Eliminera behovet av biosalonger, dvd-spelare/skivor och tv-repriser och du eliminerar priserna som kommer med för att täcka kostnaderna. Priser som kunden måste stå för. Kunden får nu tusentals titlar tryggt i sitt vardagsrum för priset av en biofilm. Med detta facit i handen är det inte längre lika svårt att förutse vad som kommer hända. Undersökningar visar att biobiljetter minskar med varje år medan Netflixs prenumeranter har en uppåtstigande trend och detta verkar inte ändras någon gång snart.

För tillfället verkar kriget vara vunnet. “The Big Five” blöder ut, förlorar territorium och medlen att handla är få. Fox har förvärvats av Disney som lanserat sin egna streamingtjänst, Warner Bros. tvingas sända sina filmer via HBO Max och Paramount försöker desperat ta plats bland konkurrensen med den kommande Paramount Plus. Men än har den traditionella branschen ett ess i rockärmen: Oscargalan. Det sista och enda institutet som inte enbart drivs av kunder, men som istället drivs av en akademi av filmarbetare. Akademin behåller fortfarande makten att validera filmer och väljer att utesluta de filmer som inte går via de traditionella kanalerna.

Det sista vapnet industrin har att erbjuda har genererat mängder av debatt och think pieces sedan länge nu. Den kontroversiella regeln att en film måste visas på ett antal biografer en viss tidsperiod har debatterats men ändå stått kvar. Det såg inte ut som om saker skulle ändras men sen hände den där saken: börjar på “P” och rimmar med “epidemi” (nej, jag pratar inte om “potpurri”). En pandemi inträffade, till Netflix fördel. Biosalonger tvingades stänga ner, och folk tvingades stanna inomhus. Detta ledde till nästan 4 miljoner nya prenumeranter för Netflix medan bion förlorade i princip alla sina kunder. Streamingkriget kortades ner betydligt när kända biografer permanent behövde stängas ner, men än så länge kunde Oscar regeln visa sig vara nyttig för oppositionen. Sen kom nomineringar till Oscarsgalan 2021…

Under fjolåret premiärvisades en liten minoritet av filmer på silverduken. En av dessa filmer var den katastrofala Scoob! som får Dumma mig att se ut som Citizen Kane… Så för att behålla sin integritet valde galan att lyfta regeln om biovisningar temporärt och i år är Netflix den studio med flest nomineringar. Så där har ni det. Även om akademin återgår till sina gamla regler är det någorlunda uppenbart nu att kriget är över. Streamingen är här för att stanna, och på många vis är det en bra sak. Det är mer ekonomiskt gynnande för kunden, mer kreatörer får en plattform som leder till mer representation från fler folkgrupper, utbudet blir även mer skräddarsytt efter tittarens preferenser. Netflix må solklart vara den stående vinnaren, men vem är förloraren?

Svaret är detsamma i alla krig. Det är alltid folket som förlorar i krig. Biograferna må vara en kostsam betalvägg, men det är även en gemensam mötesplats. Inte bara för tittaren men även för studios. Det är en plats där tittaren inte behöver dedikera sig till ett enda företag för att se tre serier. I en biograf behöver vi inte säljas uråldriga arkiv av Disney filmer, vi behöver heller inte säljas ideén av en ny serie varje dag på Netflix ingen vill se och vi behöver definitivt inte säljas på vad än Apple+ gör. Vet någon vad Apple+ gör!? Nej, i en biograf blir du såld filmen du köper en biljett för utan att vara rädd att man missar något annat från ett konkurrerande bolag.

Självklart förväntar jag mig inte att bolagen ska behöva bry sig om konsumenten, det hade bara varit naivt av mig. Men som vi alla vet har en övermättad marknad aldrig funkat och streaming är så etablerat nu att t.o.m. piraterna har hunnit ikapp. IP-television är ett nytt koncept där du betalar för att kunna streama piratkopierade serier/filmer samt bläddra genom tv-kanaler världen runt i realtid. Det är den fria marknaden streamingkriget inte vill tillåta, men här är vi ändå. Det som påverkar kunden påverkar i sin tur företaget.

Så vad jag säger är, hur bra streaming än är så är det inte hållbart i sin nuvarande affärsplan. Och trots att det är en dum regel grundad på ren och skär elitism så kan det vara bra att det finns något institut som än kämpar emot så vi inte förlorar biograferna. Dessutom, vart annars ska jag få tag på gamla, dyra men delikata popcorn?