Melodifestivalen 2024 – recensioner av alla bidrag

Årets första och kanske största tv-fest är äntligen här: Melodifestivalen 2024. Efter Loreens vinst förra året är frågan: Vem får äran att representera Sverige på hemmaplan i Malmö i år? Det vi vet redan nu är att vi kommer få en helt ny Melodifestivalenvinnare, i och med att det för första gången på länge inte deltar några tidigare vinnare. Däremot en hel del som kommit nära: Dotter, Danny Saucedo och Marcus & Martinus bara för att nämna några.

Men inte ska jag dra ut på det, här har ni mer eller mindre grundade åsikter om alla årets bidrag som ni får hylla till skyarna för dess detaljrikedom, eller så får ni skäl till att jaga mig med ägg på stan. Jag gör mig redo för bådadera – nuuuUUU KÖR VI!

Deltävling 3

Foto: SVT / Janne Danielsson

1. Effortless – Jacqline

YAS BITCH WERK.

Det är som att en tyngd lättar från axlarna när man ser och hör Effortless av Idoltvåan Jacqline från två år sedan. Numret känns inte helt klockrent, men Jacqline säljer det här som iskall cola på spanska stränder och för en gångs skull så får vi höra nåt i Melodifestivalen som vi inte hört tidigare. Eller ja, Melodifestivalen består i och för sig av cirka 80% nuförtiden. Men lite mer specifikt Fifth Harmony-pop med Max Martin-prodd à la Beauty Behind the Madness av The Weeknd, men samtidigt så 2024. Sån där yas bitch werk-pop. 

Är Effortless en vinnarlåt dock? Nja, inte riktigt. Jag har svårt att se att alla åldersgrupper tycker att detta är lika fantastiskt som en kille som livnärt sig på Beyoncé, Rihanna och Ariana Grande under hela sin uppväxt. Men en stark låt är en stark låt, och förhoppningsvis suktar Sverige efter en ny popdiva som inte heter Larsson i efternamn.

8/10 ord som inte går att översätta snyggt till svenska

Foto: SVT / Magnus Liam Karlsson

2. Aldrig mer – Clara Klingenström

Den största skillnaden på Aldrig mer och Jag behöver inte dig idag är att Clara Klingenström sjunger under en enorm metallmanet. Och att Aldrig mer saknar den direkthet som Jag behöver inte dig idag hade. En annan skillnad är färgen på Claras gitarr.

4/10 något svåra löften att hålla

Foto: SVT / Magnus Liam Karlsson

3. Take My Breath Away – Kim Cesarion

I grund och botten är Take My Breath Away en bra poplåt. Men någonting med det här paketet känns bara så himla avslaget. Jag vet inte om det är Kim Cesarion och hans lena R&B-röst som låter lite för len på en sån här elektronisk produktion, men känslan är att man hellre hade velat höra honom i en annan typ av låt – och ja, såklart någonting som hade låtit mer som Undressed. Men nu har vi Take My Breath Away. Och inte lämnas jag andfådd av detta.

Eller jo, men bara av det överflödiga antalet juckande dansare på scen. Suck…

4/10 solarplexusslag

Foto: SVT / Magnus Liam Karlsson

4. För dig – Klaudy

Klaudy var ett namn på förhand som jag såg fram emot i Melodifestivalen. En relativt ny artist som sjunger på svenska och som inte fått sitt stora genombrott än. För dig är en fin låt som absolut hade åkt raka vägen in på Spotifys förstaplats om låt säga Viktor Leksell hade sjungit den. 

I Melodifestivalen gör den dock inte lika stort intryck som man hade hoppats. Klaudy sjunger bra men låtens tre minuter porlar tyst och försiktigt på likt den bäck som hade kunnat rinna genom den skogsö som Klaudy sjunger från. En mysig temposänkning av denna deltävling och en låt som kommer göra sig bra i spellistor, men som ett bidrag i Melodifestivalen hade en liite starkare melodi behövts.

6/10 TikTok-flöden

Foto: SVT / Magnus Liam Karlsson

5. I Won’t Shake (La La Gunilla) – Gunilla Persson

Det ska nämnas att med Gunilla Persson i tävlingen som sjunger en vilda västern-inspirerad låt så når Melodifestivalen en nivå av camp som jag på förhand inte trodde var möjlig. Det ska Gunilla, Melodifestivalen eller ja, alla inblandade, ha. Det förtjänar ändå en poäng. Gör något annat med I Won’t Shake (La La Gunilla) det? Nä.

1/10 bågskyttehänder

Foto: SVT / Magnus Liam Danielsson

6. Give My Heart a Break – Cazzi Opeia

Det hörs att Cazzi Opeia är en erfaren låtskrivare och framför allt har förmågan att komponera melodier som klibbar sig fast. Give My Heart a Break är inget undantag, men det händer inte så mycket i låten som man hade önskat. Vi får en hook tidigt och under låtens 3 minuter matas vi med den vad som känns som non stop. Numret är excentriskt, färgglatt och dynamiskt, och hjälper låten att bli NÅGOT mindre statisk. Men med tanke på att hon har skrivit låtar som I Can’t Get Enough, EurovisionvinnarenTattoo och den här deltävlingens Effortless så känns det som att hon har starkare låtar än Give My Heart a Break i sig.

6/10 fotnedsättningar


Deltävling 2

Foto: SVT / Janne Danielsson

1. When I’m Gone – Maria Sur

Det här numret förtjänar en bättre låt. Den är egentligen inte dålig i sig, produktionen är så där snyggt housepoppig som har blivit hårdvaluta i Melodifestivalen de senaste åren. Problemet är att den är så fruktansvärt anonym. Som att kalla någon som bara klär sig i svart för att ha en snygg stil. Okej, och? 

Maria Sur tycker jag känns som en artist med mer personlighet än så här, men samtidigt är When I’m Gone ett eller till och med några snäpp bättre än förra året snyfthistoria Never Give Up. Jag önskar bara att hon kunde dominera låten och scenen lite mer än vad hon gör, för just nu äter den supersnygga ljusshowen upp henne bild för bild – och på repet är rösten riiiiktigt svajig.

6/10 sabbatsår

Foto: SVT / Magnus Liam Karlsson

2. Norrland – Engmans Kapell

Jag förstår att SVT envisas med att kvotera in akter som känns lokala, någonstans drömmer man ju om det där rikstäckande genomslaget som kommer från klar himmel. Nu var det dock ett tag sen, och jag har svårt att se att det skulle hända med Engmans Kapell. Norrland är exakt det man förväntar sig – en oförarglig dansbandsdänga, men den har knappast en refräng minnesvärd nog för att leva kvar efter lördagens deltävling.

2/10 regioner med avkapad grammatik

Foto: SVT / Janne Danielsson

3. The Silence After You – Dear Sara

Ett ord: Radioskval.

Dear Sara sjunger bra, men det här är så tråkigt och meningslöst så jag hellre tittar på deg som jäser. I underhållningssammanhang är det nästan bättre att vara dålig än tråkig lex “broor, du och ja…”, och det här tyvärr tråkigare än vad det är dåligt.

3/10 ghostningar

Foto: SVT / Magnus Liam Karlsson

4. Ahumma – C-Joe

Det är synd att det här förmodligen är det mest moderna bidraget med afrikanska inslag som skickats in till Melodifestivalen 2024. Dåligt är det inte, men i och med att afrobeats har ett så starkt uppsving just nu så hade man önskat något som inte lika gärna hade kunnat delta för 10 år sedan. 

Ahumma med C-Joe är catchy och kommer säkert sätta sig i många lördagsgodishöga småbarn framför tv:n, men frågan är om de kommer rösta. Numret är nämligen ganska avskalat jämfört med tidigare afropopbidrag som Gosa och Kizunguzungu, vilket på ett sätt känns skönt med tanke på hur överdrivna afropopnummer brukar vara. Samtidigt kanske C-Joe hade behövt något mer intressant än tre enorma trappsteg för att verkligen fånga intresset. 

4/10 onomatopoetiska uttryck

Foto: SVT / Janne Danielsson

5. Dragon – Liamoo

Vad oväntat att Liamoo sjunger om att vidga sina vingar i en låt som heter Dragon… Om det är något jag i musikväg är intolerant mot är det Imagine Dragons-musik. Tyvärr är det ju exakt den vägen Liamoo valt att gå. Numret är okej-snyggt, låten är ok för att likna en Imagine Dragons-låt och allt med Dragon känns bara ok, inget mer. 

Förhoppningarna efter Bluffin’ för två år sen var väl ändå att Liamoo skulle vänta några år och komma tillbaka med något vinnarmaterial, men istället är han farligt nära att hamna den grupp av människor som med jämna mellanrum deltar, åker raka vägen till final och landar någonstans mellan plats 3-8. Eller vänta, det är han ju redan.

5/10 kryddor som det talas för lite om

Foto: SVT / Janne Danielsson

6. Unga & fria – Fröken Snusk

Helt oironiskt den bästa låten hittills i Melodifestivalen 2024. Fröken Snusk låter oväntat nog exakt likadant som hon gör i studioversion och Unga & fria känns faktiskt som en autentisk EPA-dunklåt – om det inte vore för den snuskfria texten förstås. På det får vi en härligt ettrig fiol som inte kan gör

Bonusskvaller från repetitionerna: Fröken Snusk SKRIKER ut “HOOORAAA” inför sista refrängen och drämmer handen i dalahästens ände. Väldigt oklart varför, men oteroligt ikoniskt oavsett. 

7/10 utspring


Deltävling 1

Foto: SVT / Janne Danielsson

1. Supernatural – Adam Woods

Det känns som att SVT gav Adam Woods ett löfte om att få öppna hela årets tävling på ett enda villkor: 0 kr i scenbudget. Visserligen kommer man långt på ett bra utseende, men det känns lite väl ogenomtänkt när det enda numret går ut på är att gå från scenvägg till scenvägg och svepa händerna längs skärmen för att lite abstrakt grafik ska följa hans rörelser.

Låten då? Näe, en mer stereotypisk låt för en snygg Mello-grabb i 25-årsåldern blir det inte. Produktionen är väl OKEJ, men om vi ska vara ärliga så existerar typ inte sån här musik längre utanför Melodifestivalen, och det säger väl en del.

3/10 radioaktiva insektsbett

Foto: SVT / Janne Danielsson

2. Hela världen väntar – Samir & Viktor

Att låten börjar med “bror”……

Hela världen väntar följer verkligen exakt samma struktur som Bada nakna, skillnaden är bara att Hela världen väntar saknar personlighet. Och melodier att nynna med i. Droppet kan vara det sämsta jag hört på väldigt länge, energin i låten tokdör vilket väl inte kan vara avsikten med ett drop? Och det är inte ens ett drop man kan dansa till?

2/10

Foto: SVT / Janne Danielsson

3. Min melodi – Melina Borglowe

Någon gång vill jag att en tjej som sjunger en fin visa på svenska ska ta hela landet med storm och bara sopa banan med hela konkurrensen för att visa SVT att Sverige inte bara vill skicka pop år efter år. Ett år när man agerar värdnation är ett perfekt år för det. Tyvärr vet jag inte om Min melodi har den förmågan.

Låten är fin och Melina Borglowe presenterar verkligen sig och sitt artisteri på bästa sätt, men särskilt gripande är låten inte. Det är en skön liten paus (och då menar jag en sån mental paus, inte en sån man går och kissar i) från allt dunkadunka och hejåhå, men om vi ska skicka en visballad så ska det vara en melodi och text som berör, och så känner jag inte riktigt här. Men oavsett en stabil debut av Melina Borglowe!

5/10 egenskrivna låtar (duh)

Foto: SVT / Janne Danielsson

4. Forever Yours – Elisa Lindström

Scennumret is giving Ela från Wish. Låten hade känts mossig för 10 år sedan. Och de rosafärgade armarna ska vi inte ens gå in på… Kan det här gå in på “härlig nostalgi”-kontot? Näe. Jag vet inte varför men jag tänker på finska pinnar när jag ser och hör det här.

2/10 äktenskapslöfte

Foto: SVT / Magnus Liam Karlsson

5. Awful Liar – Lisa Ajax

Alltså så här, jag har älskat alla Lisa Ajaxs låtar (på engelska ska tilläggas). ÄLSKAT. My Heart Wants Me Dead är enligt mig en perfekt poplåt, hela numret är gås och första tonen är renare än ett spädbarns själ. I Don’t Give A är ikonisk på sitt helt egna sätt, hon brydde sig verkligen inte ett skit om vad hatarna skulle säga om att hon ställde en skärm som visade videor på henne själv 3 minuter i streck? Och Torn är en av de mest underskattade balladerna som tävlat de senaste 5 åren. Därför är det inte konstigt att jag har höga förväntningar, och heller inte konstigt att de inte infrias.

Men att Awful Liar skulle vara så långt ifrån hennes andra mellobidrag är lite av en chock. Jag kan inte för mitt liv förstå vem den här låten är skriven för, om det inte enbart är för Lisa Ajax att vädra sina tankar (som i och för sig inte hon har skrivit i det här fallet). Känner på mig redan nu att det här är årets största besvikelse. Kudos för att hon deltar preggo tho.

3/10 lögndetektorkuggare

Foto: SVT / Janne Danielsson

6. Heroes Are Calling – Smash Into Pieces

Det här är såklart exakt vad man kan förvänta sig av förra årets tredjeplacerade Smash Into Pieces – en (tyvärr) blek kopia av förra årets bidrag Six Feet Under. Den låten satte sig på hjärnan, hade intressant melodipassager och en hårdare produktion. Den här låter bara lame, och det säger en del om jag som icke-rocklyssnare tycker det. 

Om bandet hade väntat något år och slipat fram en riktig banger (kan man säga så om rock hjälp) hade de kunnat vara klara vinnarkandidater, nu känns det som att de kommer vara som bortglömda när finalen hägrar. För dit kommer de i alla fall. Hjälp vilken svag vecka. Nya tag i Göteborg!

4/10 uppringningar från 112