Melodifestivalen 2020 – Recension av Malmö
Den fjärde och sista deltävlingen av Melodifestivalen sändes från Malmö igår kväll. Alla bidrag har nu framförts och om två veckor vet vi vilket av dem som blir årets vinnare. Så, vad tycks egentligen om gårdagens framföranden? Fanns det en vinnare i startfältet? KULTs mello-experter Ellen Algren och Theo Hafström ger sina tankar här!
Frida Öhrn – We Are One
Låtskrivare: Frida Öhrn, Hampus Eurenius, Nicklas Eklund
Ellen:
Jag tycker verkligen om hennes röst men allt annat är lite off. Det är för glättigt, för forcerat, för mycket nu tycker jag att vi tar varandra i händerna och sjunger We Shall Overcome. Den enda som verkar ha lagt energi på det här bidraget är Frida Öhrn, och resten bara hörrni fan nu är det deadline imorgon och vi behöver komma på en idé till scenografin, kolla ett guldigt draperi som är på rea! Det tar vi. Det känns tråkigt när jag vet hur mycket mer som finns att hämta här.
3/10 otroliga sångröster som förtjänar bättre
Theo:
För andra veckan i rad öppnar Mariette deltävlingen, men den här veckan görs framträdandet i färgskala. Jag älskar Frida Öhrns röst, men det är allt vad det här är för mig. Bra röst. Inget mer. Det är nästan ett sämre betyg när ett bidrag inte väcker några känslor överhuvudtaget, och det här lämnar mig helt tom.
2/10 försvarsmakter
William Stridh – Molnljus
Låtskrivare: Christian Holmström, David Kreuger, Markus Lidén, William Stridh
Ellen:
En sak ska han ha, och det är att molnljus är en väldigt vacker metafor. Sen kanske jag inte är med hela vägen på vad det innebär, men jag gillar tanken på det. Annars då? Jag tycker mycket om låten. Den är genuin och flyter på ett väldigt härligt sätt. Den låter ungefär som jag tänker mig att Darin hade gjort om han var stor på 90-talet. Koreografin känns dock väldigt stolpig och obekväm. Oavsett så är jag besviken över att den inte gick vidare.
7/10 osäkra och sekundplanerade danssteg
Theo:
Den här låten är så gullig? Den är så fin? Blir typ rörd, det är något i melodispråket här som tilltalar mig oerhört. Den påminner om Hela natten med Josef Johansson från 2014, men mindre poppig. Jag vet att vi alla ska vara trötta på unga snygga popkillar, men det här är så skört, vackert och ärligt. William Stridh sjunger bra, och hans gälla hesa röst gör att det här inte bara blir vilken ballad på svenska som helst.
Om vi någon gång skulle skicka ett bidrag på svenska till Eurovision (vilket kanske kommer hända cirka år 2624) så vill jag att det ska låta exakt så här.
8/10 fotogeniska väderförhållanden
Nanne Grönvall – Carpool Karaoke
Låtskrivare: Nanne Grönvall, Peter Grönvall
Ellen:
Jag vill bara att Nanne Grönvall ska ha allt i världen. ALLT ska hon ha. Jag älskar henne kravlöst och vill verkligen att hon ska veta det. Vem har samma energi och karisma som henne? Samma auktoritet och diva-aura? Samma oändliga kärlek och glädje till musiken? Nej, just det, INGEN.
Ja, ja, jag vet att det här inte är Eurovision-kompatibelt. Jag vet det. Men måste allt gå ut på att vinna Eurovision hela tiden? Kan vi inte bara ta tre minuter och strunta i att allt ska vara så kommersiellt och perfekt. Bara njuta av en riktig show. Det gör jag iallafall.
8/10 mänskliga bilar
Theo:
Nanne Grönvall, jag var nog den argaste 8-åringen i hela Sverige när Håll om mig förlorade mot avskyvärda Las Vegas. Så hata mig inte när jag skriver det här. Because this ain’t it.
Jag förstår varför Nanne är med i tävlingen, hon är en powerbrutta utan dess like. Men att sjunga en låt om carpool karaoke får henne att kännas mycket äldre än vad hon egentligen är. Även om det förmodligen inte var tanken från hennes håll så blir det här nästan ett humorbidrag. Och visst, det är ju härligt, men det gör ont i själen att hon återvänder till tävlingen efter ett 13 år långt uppehåll med det här.
2/10 inrepade spontanbilturer
Victor Crone – Troubled Waters
Låtskrivare: Benjamin Jennebo, Dino Medanhodzic, Victor Crone
Ellen:
Den här låten finns redan va? Det framträdandet har man sett förut va? Den här killen ser ut som exakt alla andra va?
3/10 hockeykillar
Theo:
Varför komma tillbaka efter förra årets finalplats i Eurovision för Estland med detta? Inte för att Storm var särskilt egen, men hittig var den banne mig. Det här är som en urvattnad version av den låten, utan en refräng som sätter sig. Victor Crone kommer säkert långt på utseendet och på det faktum att countryarenapop verkar vara the shit i år, men det här är ingenting mer än medelmåtta Rix FM-skval.
4/10 stormiga hav
Ellen Benediktson & Simon Peyron – Surface
Låtskrivare: Anderz Wrethov, Ellen Benediktson, Laurell Barker, Paul Rey, Sebastian von Koenigsegg
Ellen:
Det är ungefär så här man tänker att man ser ut när man sjunger karaoke. Dramaturgi, röst, känsla, allt. Skillnaden mellan mig och den här duon är att de faktiskt kan leverera det på riktigt. Låten är bra, inte superspännande men verkligen inte dålig. Det som bär upp det hela är deras otroliga kemi. Get a room kanske? Deras respektive partners lär ju må fruktansvärt under dessa tre minuter.
6/10 parterapi-sessioner
Theo:
Det här är väl en trevlig duett, låten sätter sig efter första lyssningen. En relativt modern Eurovisionlåt och deras röster gör sig bra tillsammans. Men det finns ett stort problem med det här bidraget: numret.
Det finns absolut INGEN inspiration bakom det what so ever? Abba-vinklarna är snygga, men det gör inte ett helt framträdande minnesvärt. Det är så blått, de är så blonda, och allt känns så kallt. Kanske är det den känslan de vill förmedla, men det gör det inte otråkigt för det. Jag vill krypa ned under(neath the surface) ett täcke och värma mig, men inte bara för att numret är så kallt, utan även för att det är en mysig låt. Du känner igen stämmorna, soundet och det är så bekvämt som en låt bara kan bli.
6/10 exteriörer
Jakob Karlberg – Om du tror att jag saknar dig
Låtskrivare: Henrik Moreborg, Isak Halldén, Jakob Karlberg, Nanne Grönvall
Ellen:
Jag vet att det här är en MUSIKtävling men om han hade slopat hatten och klippt sig hade jag tyckt om detta mycket mer. Låten tycker jag om, den är precis lagom mycket P4 och sommarlov för att inte glömmas bort, och det 60-tals inspirerade framträdandet värmer ett gammalt Beatles-fan. Det synkroniserade fotstampet kan också vara det gulligaste jag sett.
7/10 Mattias från EMD som spelar bas
Theo:
Sådan här musik ger mig obehagliga rysningar, och jag förstår inte riktigt varför. Det är så omotiverat peppigt, glatt och klämkäckt. Stort plus för den Mondrian-inspirerade bildklippningen, men annars skulle jag jättegärna vilja kräva de tre minuterna av mitt liv som Jakob Karlberg har snott åt sig.
3/10 vanföreställningar
Hanna Ferm – Brave
Låtskrivare: David Kjellstrand, Jimmy Jansson, Laurell Barker
Ellen:
Det finns en porrig aura över hela det här framträdandet som gör mig sjukt obekväm. Jag kanske är för gammal, eller för pryd, men den hypersexualiserade stämningen känns minst sagt daterad. Överlag gör framträdandet mig mätt och utmattad. Rök? Fläkt? Dramatiska handrörelser? Snälla.
4/10 schlagerfläktar
Theo:
Jag har redan gjort en ordentlig resa med den här låten.
När jag smyglyssnade på en minut av låten slogs jag av en OBOTLIG besvikelse. Det var så mycket lägre energi än vad jag hade föreställt mig, jag hade liksom förväntat mig en übermodern dansstänkare. Det här är ALLT vad det inte är, och jag lämnades tom och hopplös, för även om det bara var en minut så visste jag där och då att det inte kommer bli mycket mer än vad den första minuten redan hade avslöjat.
När jag nu hört hela låten så hade jag rätt, det är exakt den enkla gitarrdrivna popbagatell jag trodde att den skulle vara. Men refrängen har fullständigt ÄTIT sig in i hjärnan på mig. Framträdandet är snyggt, det händer inte så mycket men Hanna behöver inte mer än två rökfyllda kuber och en Carola-fläkt. Dock tycker jag låten är lite missmatchad, låten är mycket mer quirky än vad Hanna är, men det kanske har att göra med att jag trodde Hanna skulle slakta scenen med ett överdådigt dansframträdande. Men jag köper det ändå.
8/10 Kajsa Kavat
Text: Theo Hafström och Ellen Algren
