Melodifestivalen 2020 – Rapportering från Linköping
Vi har varit på repetitionerna av Melodifestivalens första deltävling i Linköping. Två heldagar med massor av intryck är till ända, och vi har samlat dessa samt några intervjuer i artikeln du läser nu. Trevlig fredagsläsning, och glöm inte att kika in imorgon för våra recensioner av bidragen!
The Mamas – Move
Låtskrivare: Herman Gardarfve, Melanie Wehbe, Patrik Jean
Att vara årets (och decenniets) första nummer kan inte vara en lätt uppgift. Standarder ska sättas och avtryck ska göras. Första bidragets rena och klassiska approach känns då som ett perfekt val. Tänk gala — här är det guld, paljetter och pampiga strålkastare. The Mamas intar scenen med självsäkerhet och uppträder som riktiga proffs.
Låten är en blandning av soul och pop, med mycket härliga gospel-stämmor (rätt likt förra årets Too Late For Love, om ni frågar oss). Själva kärnan av låten verkar vara att låta deras röster blomma ut och ta plats (hög, wailande ton på slutet – check!) och det gör de med bravur. Det finns inga dansare eller liknande, utan showen består av The Mamas med varsitt mickstativ, och lite koreograferade rörelser med överkroppen. Stundtals är koreografin lite osynkroniserad, men vi är inte oroliga över att allt kommer sitta perfekt till lördagens livesändning. Låten är varm och härlig, likt att få en moderlig kram. Passar perfekt på diverse dop och namngivningscermonier! En energiexplosion som lämnar en med hjärtat fyllt av ljus.
Suzi P – Moves
Låtskrivare: Aniela Eklund, Chanel Tukia, Joy Deb, Kenny Silverdique, Malou Ruotsalainen, Suzi Pancenkov
Suzi P startar med sina dansare mellan två garagedörrar. På sig har de rymdglasögon och artisten har en holografisk bomberjacka med matchande byxor, och känslan är att vi befinner oss i ett… intergalaktiskt urbant garage? Basslingan ekar tungt i arenan och driver framträdandet framåt, bygger upp till refrängen. Det är mer storytelling än förväntat — Suzi P sjunger oskyldigt men ändå rätt straight-forward om ett kärleksintresse.
Hon fokuserar främst på sången under de mest koreograferade delarna. Ett litet breakdown kommer innan sista refrängen där hon får sjunga ut, men hon släpper inte riktigt loss i någon av genomgångarna. Det kommer säkert till på lördag, hon är trots allt ny i dessa stora sammanhang. Framträdandet är lite i valet och kvalet mellan att vara snyggt och fullt av attityd, samt att vara lekfullt och dansant. Numret och Suzi P hade nog gynnats av att gå på ett av de spåren, nu är det oklart vilken känsla som ska förmedlas. Oavsett kommer nog barnen tycka att det är trallvänligt nog för att sjunga med i “aa yeAH”-refrängen.
Hej Suzi P! Är du nervös?
Ja såklart, nu när jag såg scenen och hur stor den var, men det kommer gå bra!
Vad handlar din låt om?
Den handlar om min kärlek till musik och till dansen. Det kommer vara jättemycket energi och dans!
Känner du att du själv vill dansa?
100%! Det är så mycket som händer i låten så man kan inte stå stilla i låten, iallafall inte jag.
Vad vill du att folk ska känna när de hör låten?
Att de ska känna sig glada och vilja hänga med i låten och dansa. Den heter ju Moves, så *dansar lite* rör på dig lite!
Vad ser du mest fram emot med att vara med i Melodifestivalen?
Att göra det bästa performancet jag någonsin gjort, och se hur det kommer gå.
Robin Bengtsson – Take A Chance
Låtskrivare: Jimmy Jansson, Karl-Frederik Reichhardt, Marcus Winther-John
Arenan är förväntansfull innan Robin Bengtssons första genomsjungning. Han är tillbaka en tredje gång och efter två riktigt starka låtar och en vinst är pressen på honom stor.
Låten börjar starkt och intensivt, med ett klickande beat som påminner om en klocka. Sången är smörig, med en längtande text om hur han bara visste första gången han såg henne. Det är ungefär vad man förväntar sig, men han gör det bra, så alla är nöjda och glada. Inspirationen verkar vara Ed Sheeran, vilket är en förebild som inte helt clashar med Robin Bengtssons städade svärmorsdröms-yttre. Detta är förmodligen hans mest svårsjungna låt, men han sätter alla toner utan problem, och man påminns om att han kan mer än att bara vara snygg (och det hedrar honom!).
Något förvånande är textens alla London-referenser, men de bidrar om något till att sätta låten i en kontext och skapa en scen. Robin är ensam på scen, men på skärmarna har han två ansiktslösa dansare i blurriga projektioner blandat med lite mysiga bilder på rosa moln (tog de inte i lite väl med symboliken där?). Han har en del koreograferade armrörelser och stampar världsvant med benet, men det ser man bara skymten av mellan alla närbilder på hans suktande ögon. Outfit? Vit, fladdrande skjorta, svarta byxor och strass-boots.
Hej Robin Bengtsson! Hur taggad är du på en skala 1-10?
Det är väl en solklar 10:a, det är skitkul att vara här. Det har gått ganska fort tycker jag, plötsligt så har vintern gått och så står man här. Bara när man kommer in i arenan och ser scenen så börjar pulsen stiga, så det ska bli sjukt spännande.
Vad vill du folk ska känna när de hör din låt?
Lite blandat tror jag, den är både mystisk och drömsk, men samtidigt ganska direkt och trallvänlig i refrängen. Jag försökte spegla de olika elementen i mitt nummer så mycket som möjligt, men sen får man känna lite vad man vill tänker jag.
I ditt senaste nummer bjöd du på mycket dans, och du dansade även själv en del. Kommer det bli dans från dig i år?
Nej, det blir nog inte så mycket dans på det sättet skulle jag säga. Det kommer att finnas dans i numret, men det är inte jag som dansar.
Vad ser du mest fram emot med att vara med i Melodifestivalen igen?
Det är nog känslan klockan åtta på lördag när sändningen börjar och man känner adrenalinpåslaget, det är en väldigt härlig känsla. Och att få stå på scen igen!
Malou Prytz – Ballerina
Låtskrivare: Jimmy Jansson, Peter Boström, Thomas G:son
Det här är inte en självklar övergång från förra årets I Do Me. Man har behållit färgschemat men gjort det svartare och svårare. Malou Prytz öppnar på trappan nedhukad, reflekterandes över sitt förflutna i en vinröd flickig klänning över en vit skjorta. I refrängen exploderar hon och förmedlar desperation genom rutan. Bakgrunden drar tankarna till Creep School, och när vi tänker efter skulle det här lika gärna kunna vara ledmotivet till en live-action remake av serien.
Hon ackompanjeras av en dansande dubbelgångare som ska porträttera hennes alterego, och om Malou förmedlar styrka och pondus bidrar dansaren med en passionerad frenesi. Trots småländskans mer seriösa framtoning i år känns detta tillgängligt, främst för att det är Malou. Det kommer komma som en positiv överraskning att hon inte bara är en ung tjej som kan dansa och sjunga samtidigt, vilket gör henne till mer än endast en lovande talang. Det här är Good Girl Gone Bad á la Melodifestivalen, i en något mer helylle förklädnad än Rihanna anno 2007.
Hej Malou Prytz! Andra året i rad du ställer upp, hur känns det den här gången jämfört med förra?
Det känns fantastiskt kul att vara tillbaka, men samtidigt så har man lite mer press på sig för att folk har förväntningar nu. Förra året var jag ju okänd och då var det bara att köra, samtidigt är jag mer varm i kläderna nu och har gjort ett år, så jag vet hur upplägget fungerar.
Hur skiljer sig den här låten från förra årets?
Det är inte samma upptempolåt detta året, den är lite mer midtempo. Sen är numret mörkare och mer mystiskt.
Vad handlar låten om?
Låten handlar om att följa sitt hjärta, att tro på sig själv och inte bry sig om vad andra tycker. I år känner jag också att jag kan relatera mycket till texten, för att jag som person är ganska introvert, och även om jag är jättetrygg i mig själv så är jag inte den mest utåtriktade personen.
Vad kan vi förvänta oss på scenen idag?
Jag har en dansare med mig som ska visa lite av mitt alterego, så det blir som att jag har två personligheter på scenen.
OVÖ – Inga problem
Låtskrivare: Jean-Willy Akofely, Nicholas Frandsen, Lukas Nathanson, Nickie Osenius Kouakou
Inga problem har ett tydligt afrobeat-sound, men en inte lika tydlig text. Faktum är att man inte hör vad de säger alls, så vill ni ha en redogörelse av texten får ni snällt googla. På scenen ackompanjeras OVÖ av lysrörsrektanglar (tänk The 1975) och fem stycken dansare, som lyfter numret med deras karisma och uttryck. Det är färgglatt (oerhört snygg användning av strålkastarna) och dansant, vilket känns som den perfekta kontrasten efter de tidigare mer seriösa bidragen. Tyvärr står rapparna själva mest stilla och tar något steg då och då. Men låten har potential, och förhoppningsvis är det aningen stillsamma framträdandet bara på grund av nervositet och den inte så exalterade pressen i publiken. Vi håller tummarna för en explosion i rutan på lördag!
Hej OVÖ! Är ni taggade?
Otroligt taggade, nu är vi igång. Nervositeten har inte kommit än men det kommer kanske när man står på ett genrep, än känns det inte på riktigt så det är lugnt.
Brukar ni kolla på Mello själva?
Vi har ju växt upp med det och följt det genom åren, kanske inte lika mycket den senaste tiden.
Finess: Det senaste jag kommer ihåg att jag var hyped över ett bidrag var Anton Ewalds Begging. Den var min jam, han var old school! Shoutout!
Vad vill ni folk ska känna när de hör eran låt?
Glädje, kärlek, energi och att de ska vilja ställa sig upp från sin lördagsmiddag och börja dansa. Den känslan kommer vi leverera, garanterat!
Vad ser ni mest fram emot?
Ivory: Att se min mamma på raden längst fram medan vi kör, hon flyger från Spanien och har inte varit här i Sverige på fem år, jag vet att hon kommer bli glad av att se oss på scenen.
Sonja Aldén – Sluta aldrig gå
Låtskrivare: Bobby Ljunggren, David Lindgren Zacharias, Sonja Aldén
Sluta aldrig gå är exakt det vi förväntar oss, men vi är inte särskilt besvikna för det. Snarare tvärtom. En klassisk schlagerballad som värmer i hjärtat med sin ömkande lyrik. Scenografin är — återigen — sparsmakad, som en balladversion av The Mamas ljussättning. Hon framstår som ett övernaturligt väsen i sin extravaganta vita klänning. Hennes utstrålning fullständigt bländar en genom rutan. Förutom de tvivel som väcks om att ge daterade ballader en plats i Melodifestivalen 2020, så är detta extremt oförargligt. Ingen kommer vilja Sonja Aldén ont på lördag, och det talar definitivt till hennes fördel.
Felix Sandman – Boys with Emotions
Låtskrivare: Felix Sandman, Nicki Adamsson, Philip Bentley, Peter Thomas, Tony Ferrari, Parker James
Det här är så inne som det bara kan bli. Felix Sandman, med den ack så trendiga blonderade snaggen, är klädd i trendiga oversize-kläder, och får trendig grafik projicerad på sig medan han sjunger en trendigt proddad låt om trendiga ämnen. Men saker som är trendiga är ju det av en anledning, just att de älskas av en majoritet, så ingen lämnas besviken eller obrydd efter Felix bidrag.
Låten är ganska lik Benjamin Ingrossos vinnarlåt Dance You Off, fast utan funk-basslinga och med en text om att killar måste börja prata om sina känslor istället för att stänga allt inne. Han rör sig vant på scenen med steg man känner igen från alla e-boys-videos på TikTok (om Felix Sandman inte redan var känd idag hade han garanterat varit en stjärna på TikTok), och får förstärkning av fyra dansare med mittbena och kedjor i byxorna.
Dansarna ger numret en live-känsla (till skillnad från Dance You Off som lika gärna kunde varit en musikvideo) som förhöjer numret och gör det mer levande. Numret skriker P3 Guld, men frågan är om det inte är några år för sent för att bidraget ska få det genomslaget som det egentligen förtjänar.
Reportrar och fotografi: Theo Hafström & Ellen Algren
