Månadens VHS: Sleepy Hollow
Få filmer inkapslar den höstiga känslan av halloween som denna. Tim Burtons klassiker är ett måste för alla som vill ha den kusliga och trygga känslan av “mysig skräck”.
Det är höst. Det är halloween. Det är kusligt. Det är mysigt. ‘Tis the season. Hade vi varit unga i slutet på 00-talet hade vi som tycker att vi är coola och “alternativt lagda” kanske haft något i stil med Type O Negative i lurarna, och roastat alla som avgudar flick- och pojkband. Vi hade också varit väldigt, väldigt sugna på att se något kusligt och mysigt. En film som inkapslar just “halloween”.
Jag bryter min regel här i Månadens VHS om att inte ta upp filmer som är lite för kända eller än idag har ett kommersiellt inflytande. Och även om Sleepy Hollow inte är Tim Burtons absolut kändaste film (den har varken fått en uppföljare eller remake), så är den, eller har i alla fall varit, välkänd. Men… fy sjutton, vad jag älskar den här filmen. SPECIELLT nu under denna kusliga oktobermånad, bland orange löv, dimma och halloweendekorationer. Det finns halloweenfilmer. Men Sleepy Hollow är halloweenfilmEN! Sleepy Hollow ÄR hösten. Och har du inte sett den, så finns inget bättre tillfälle att se den än nu.
En kort synopsis
Tim Burtons Sleepy Hollow (1999) är en modern tolkning av Washington Irvings klassiska skräckberättelse med samma namn. Den gotiska berättelsen utspelar sig under sent 1700-tal och är baserad på en gammal myt om en huvudlös ryttare som hemsöker invånarna i småstaden Sleepy Hollow, en bit utanför New York.
Varje natt rider den huvudlösa ryttaren in i småstaden för att välja ett offer som han hugger huvudet av. Huvudet tar han sedan med sig när han rider iväg. Det blir ett ärende för polisen i New York. De skickar den unge, excentriske och vetenskapligt inriktade detektiven Ichabod Crane (Johnny Depp) för att lösa dessa mord och mysteriet kring den huvudlösa ryttaren. Crane är övertygad om att det är en man av kött och blod bakom dessa illdåd, men invånarna är mer än inställda på att det är ett spöke som varje natt lämnar sin hemvist i helvetet för att hemsöka dem.
Utöver filmens teman om rädsla, korruption, förnuft och tro, så ligger filmens styrka i mystiken och miljön. Filmen skriker “höst” och “halloween”, då Burton lyckats skapa en atmosfär av permanent mörker och kuslighet som omsluter tittaren, vilket förstärker den djupa mystiken och spänningen i berättelsen.
Halloween, halloween, halloween
Föreställ dig nu att du är runt nio år gammal. Det är höstlov, och du och några andra jämnåriga är på en sleepover hos en vän. Ni har er pyjamas på och det är läggdags, men ni är fortfarande vakna. Lamporna är släckta, men en av er tar fram en ficklampa, håller den under ansiktet och säger: “Vem vill höra en spökhistoria?”
Den tryggheten du har i ett sådant sammanhang kanske ger förutsättningarna för att en läskig spökhistoria också kan kännas mysig. Och kalla mig obildad med min begränsade vokabulär, men det måste finnas ett ord eller en kategori för just “mysig” skräck. För Sleepy Hollow innehåller sin andel jump-scares och blod – men den är också väldigt mysig.
Mysfaktorn i filmen har framförallt att göra med hur hösten är så framträdande, vilket går hand i hand med halloweenkänslan. Färgtonerna är inte helt starka, men lyfter ändå fram just orange, svart, grå och röd. Inspelningsplatsen är magisk och kuslig. Svart, mörk skog. Dimma och grå himmel. Gamla hus och stugor. Lyktor som lyser i mörkret. Dekorerade pumpor och kråkskrämmor. Och inte minst: mystiken. Det är en gotisk spökhistoria i dess rätta bemärkelse, och att förlagan är en gammal folksägen bidrar till det kusliga. Även om ordet “halloween” inte nämns i filmen, så finns inget bättre ord som inkapslar känslan i filmen. En bra halloweenfilm är, i min mening, just “mysig” skräck.
Kampen mellan förnuft och övertro
Skräck har, av någon anledning, blivit ett medium för att utforska religiös övertygelse och tvivel. Filmer som Robert Eggers The Witch och William Friedkins The Exorcist är praktexempel på detta. De visar hur en person påverkas av att matas med religiös pliktskyldighet från till exempel föräldrar, eller frågor och tvivel kring tidigare starka övertygelser, som framförallt uppstår efter traumatiska eller oförklarliga händelser. Sådana filmer fördöms ofta i religiösa kretsar, just för att de innehåller teman om det ockulta (vilket, ironiskt nog, religiösa skrifter också innehåller). Men berättelserna är väldigt riktiga och mänskliga.
Sleepy Hollow utforskar dessa teman genom Ichabod Crane. Kampen mellan just förnuft och övertro/religiös övertygelse är genomgående, i alla fall mellan halshuggningarna och detektivarbetet. Ichabod Crane är en vetenskapsman, men har vuxit upp i ett religiöst hushåll, där religionen missbrukats på ett destruktivt sätt. Crane har därför tagit avstånd ifrån detta i vuxen ålder, men när han ställs inför något som objektivt skulle kunna visa sig vara något övernaturligt, måste han än en gång ifrågasätta vad han egentligen tror på.
Varför du bör se Sleepy Hollow:
Miljön: Kuslig, mysig, läskig och höstig. Halloweenkänsla rakt igenom.
Musiken: Danny Elfman, som länge samarbetat med Burton, levererar här tidlös filmmusik som kompletterar mystiken i filmen som handen i handsken.
Kostymerna: Sleepy Hollow är ju även ett gotiskt kostym- och perioddrama. Även om dräkterna är en aning modifierade för att passa stilen i filmen, så är de tidsenliga och vackra.
Berättelsen: Skräck och mystik. Att det är en gammal myt ger även berättelsen lite av en kulturell vikt. Och alltså kom igen: jag tycker att en huvudlös ryttare slår de klassiska skräckis-mördarna med hästlängder.
Nästa gång i Månadens VHS:
Nästa månad gör vi en tvärnit från halloween och utforskar något gosigt, varmt och lugnt.
Nä, jag skojade bara. Eller ljög, snarare. Halloween är inte över förrän jul! Och eftersom jag älskar halloween så himla mycket, så tänker jag mjölka det till sista droppen med ytterligare en mysrysare. Vi ses nästa månad!
