Månadens mixtape: juli
Har vädret varit för svalt? Arbetstimmarna för många eller för få? Utekvällarna en enda, utdragen fylla utan klimax? Sörj icke mer! Juli 2020 må ha varit en månad som tja, på sin höjd, existerat eller inträffat, men vi har iallafall samlat ihop det som varit bra med månaden. Det vill säga: musiken!
Vi har varje vecka samlat veckans bästa singelsläpp, älskat och hatat nya album och låtit er tjuvlyssna på en hel del ny, fantastisk musik. Nu är det dags att knyta ihop julisäcken och samla ihop gott och blandat. Här kommer månadens ultimata mixtape!
Föredrar du att lyssna framför att läsa? Spana in Spotifylistan!
VIDEO/PODD
SOPHIE Livestream – HEAV3N SUSPENDED
Saknar ni också animationerna som visades när man spelade nedladdade ljudspår på datorn cirka 2003? Vare sig ni befinner er i livets första ålderskris eller inte, har brittiska musikern SOPHIE något iögonfallande just för er. Livestreamen består av knappa 20 minuters eklektisk lasergrafik som kanske ska simulera en klubbkväll som livestreamen agerar substitut för. Intresset hålls iallafall hela setet ut: Den klubbiga hyperpopen i kombination med det visuella agerar som en helt laglig och oskyldig syratripp.
Theo Hafström
Yasin – SPIDERMAN (intro)
Allteftersom året går solidifierar 98.01.11 sin plats bland årets bästa hiphopalbum, och nu får dess introspår en musikvideo regisserad av Jwillz. I stil med de andra videosläppen från albumet, som WORKIN och Young & Heartless, är Yasin själv i bilden, stilig som få och i kontroll. Det signalerar en ändring i riktning från rapparen, som numera samarbetar med regissörer och stylister för att producera innehåll olikt det som kännetecknar svensk hiphop. Istället för att stå i centrum bland flera andra killar iklädda brandade märkeskläder, är Yasin ensam i en lägenhet som liknar idealbilden av ett överklassboende i Stockholm. Videon kan tolkas som Yasins försök att ta sig förbi det sedvanliga för rap och in i den svenska kulturens finrum.
Sultan Ahmed
Podcast | Song Exploder: Goodbye – Apparat
Song Exploder av Hrishikesh Hirway är en av mina personliga poddfavoriter. Hela konceptet går ut på att musiker bjuds in för att själva berätta hur den kreativa processen såg ut bakom ett visst verk. I ett av månadens avsnitt gästar Apparat som står bakom The Devil’s Walk, en låt som har använts i flertal olika filmer och TV-serier. Bland annat Breaking Bad och allra senast i Netflix-serien Dark.
Apparat tar med oss bakom kulisserna, han berättar om produktionen och hur de gick tillväga med inspelning av The Devil’s Walk. Vi får veta hur låten gick från att vara en akustisk idé till att bli elektronisk, hur den nästan skrotades helt och hur Anja Plaschg från Soap&Skin räddade hela låten.
Avsnittet är en perfekt introduktion till en podd som musiknördar bör sukta efter.
Robin Andersson
ALBUM
Ho, why is you here ?
Flo Milli
Ska vi utse årets mest ikoniska albumtitel redan nu? Flo Milli släppte sitt första mixtape Ho, why is you here ? för en vecka sedan, och gjorde det med besked. 90-talshiphop blandas på spåren med Gen Z-karisma, vilket ger en ordentlig fräschör och X-faktor (undviker den uppenbara ordvitsmöjligheten) till detta mixtape. Tankarna dras till Lil’ Mama, men med 2020 års obefintliga gränssnitt för vad som kan rappas om som 20-åring. Obrydda, självsäkra Flo Milli förkroppsligar en hel generations idgaf-aura, eller som hon själv formulerar det: “Who else gone come with it back to back, making hits in her sleep like a heart attack?” Just det: Flo Milli.
Theo Hafström
All The Time
Jessy Lanza
Jessy Lanza har för tredje gången visat att hon är kapabel att skriva unik, oemotståndlig elektronisk musik på det nya albumet All The Time. Albumets sexuellt laddade fraser, drömmiga produktion och känslomässiga uppriktighet gör det till ett rikt album som är i linje med Jessys konstnärliga vision i musiken. Flera musikstilar, från LA beats och New Orleans bounce till retrowave och gammal, hederlig house, färgas om med Jessy Lanzas glansiga, nostalgiska ljud, och tillsammans utgör de ett lättlyssnat album som är helt i linje med sensommarens vibe.
Sultan Ahmed
Ultimate Success Today
Protomartyr
Protomartyr backar sällan från att tackla tunga ämnen på sina album. Relatives In Descent släpptes 2017, samma år som Donald Trump svors in som USAs president. De tog då grepp om allt som det innebar och har kommit att innebära. Tre år senare vaknar besten återigen till liv bland statssanktionerat våld och i en global pandemi. Ultimate Success Today förlänger postpunkbandets rad av konsekventa album ännu en gång. Med sura gitarrer och paranoida saxofoner fångar denna klaustrofobiska ljudupplevelse den dystopiska ångesten som växt sig så starkt under detta år. Stundtals är det överrumplande och ögongnidande. Men med det sagt är det också otroligt betryggande att veta att det finns musiker som verkligen lyckas fånga dessa känslor i ljud.
Robin Andersson
Die 4 Ur Love
Tei Shi
Att nostalgi är en trend är knappast en spaning vid det här laget. Tei Shi är en av många som hakat på trenden som drar sig tillbaka till 00-talets skandalomsusade dagar och levererat en EP som andas låga jeans och glittrig pop. Die 4 Ur Love sticker dock ut från mängden med sina vitt skilda influenser och sitt starka melodispråk. De olika spåren förenas av Tei Shis karismatiska och skickliga framtoning som skapar en helhjärtad och snygg helhetsupplevelse.
“Koncis” och “effektiv” inte är de sexigaste adjektiven i det svenska språket, men de beskriver EP:n på det bästa av sätt – det fem spår långa verket är nämligen just koncist, effektivt och tja, faktiskt ganska sexigt också. Som en blandning av 00-talets största stjärnor, 20-talets produktionstekniker och sällsynt autenticitet.
Daria Spitza
Mydata
Katie Dey
Katie Dey verkar gladare än tidigare, kan betrakta världen med en större optimism, även om den isolering och ensamhet som präglade senaste albumet Solipsisters fortfarande är närvarande på nya skivan Mydata. “The violent outside / Wants me to die” sjunger hon i Closeness; hon är fortfarande ensam, liksom instängd, men behandlar det ändå med ett mer optimistiskt synsätt än tidigare. Albumet utforskar nämligen internets möjligheter att skänka känslor av intimitet, gemenskap, och närhet åt människor som lever i något slags isolering. Med stora, svävande syntar, stråkar, piano och bombastiska trummaskiner skapar hon fantastiskt smakfull, märklig och naket känslosam popmusik. På sätt och vis är Mydata, och egentligen Deys samlade produktion, en hyllning till tekniken, ett bevis på hur den inte bara stänger oss inne och avhumaniserar oss. Men relationer online kan ofta ses ned på, för att de saknar materialitet. Det gör musik också, och den kan kännas väldigt starkt, ändå.
Andreas Hörmark
Bedroom
bdrmm
På Hullbaserade bdrmms debutplatta Bedroom levererar shoegazebandet ett av genrens bästa album på ett bra tag. Med tydligt inflytande av band som My Bloody Valentine och Slowdive lyckas bdrmm att göra Bedroom till en komplex lyssnarupplevelse samtidigt som deras fantastiska känsla för dream pop gör att musiken är både lättsmält och oerhört värmande. Bandet verkar redan ha hittat sitt eget sound och om de fortsätter att experimentera med postpunk, dream pop och shoegaze kan bdrmm vara på rätt spår till att göra en modern klassiker i en genre som aldrig riktigt hittat tillbaka till sin storhetstid 90-talet.
Oscar Johansson
SINGLAR
Koffee – Lockdown
Under det senaste året har Koffee varit sparsam med att släppa egen musik, men givmild med samarbeten. Artisten hörs bland annat på Daniel Caesars remix av CYANIDE och på J Hus singel Repeat. Lockdown blir Koffees första släpp under år 2020. I singeln reflekterar artisten över romantik och en postpandemisk värld. Hon talar dessutom till vår tids sociala omställning och refererar bland annat till långa konversationer över Facetime. Vid det här laget har många av oss tröttnat på att konsumera den banala subgenren som frodats ur karantän-kulturen, men när Koffee sjunger låtens första rader över ett smittsamt dancehall-beat är allt förlåtet.
Lockdown har lyckats skapa historia genom att vara den första låten av en reggaeartist att nå en miljon visningar på Youtube inom 48 timmar. Det kom inte som en överraskning för låtens producent Dane Ray, som visste att Lockdown skulle bli en hit på grund av låtens naturliga flyt och goda anda. Ingen sommar-playlist är fulländad utan Lockdown.
Zejneb Rauf
Aya Nakamura – Jolie nana
Aya Nakamura kanske inte är ett namn du hört, men du har definitivt hört hennes musik. Franskan fick sitt ordentliga genombrott med den evigt heta Djadja för två år sedan (och har nu fått ett uppsving på listorna med Maluma som feature), och Pookie kan höras till en av alla TikTok-trender som cirkulerat under året.
Jolie nana är trogen till de afrobeat- och dancehallinfluenser som Aya Nakamura gjort sig så hemmastadd i. Som ohotad 1:a på listorna i hemlandet ges intrycket av att Jolie nana bara befinner sig en språkbarriär från ett bredare genomslag, och barriären är ju bevisligen inte oförstörbar. Refrängen är oemotståndlig, och låten känns som gjord för en solig dag någonstans längs den franska rivieran.
Theo Hafström
Greger feat. Jag vill vara Håkan – I Follow You
Helt ärligt… det snackas alldeles för lite om indie-FENOMENET Jag vill vara Håkan. Kort beskrivet är det en podd som startade ett band med ett enda syfte: att göra sina egna Håkan Hellström-låtar. Inte covers, utan sina egna låtar som ska låta precis som Håkan-låtar. Och för någon som inte nördat sig igenom Känn ingen sorg för mig Göteborg cirka femhundra gånger, går det faktiskt inte att höra någon märkvärdig skillnad alls. För bara några dagar sedan släppte bandet tillsammans med Greger låten I Follow You. Om man som sann poppare vet att en ”greger” är Broder Daniels benämning på en rak fyrtakt på bastrumma, kan man göra matten att I Follow You låter precis som detta göteborgska kultband. Och det gör det. Det gör det verkligen. Det hade lika gärna kunnat vara ett släpp av BD själva men dessvärre är inte fallet så. Men så nära ett substitut till de ikoniska gitarrslingorna och de deppiga texterna som bandet gjort sig kända för, kommer man nog aldrig komma.
Gustav Stjernkvist
Frej Larsson – Droppen
2020 har varit ett produktivt år för allas vår Frej Larsson. Hans senaste pärla Droppen, som kommit till i samarbete med Fatmax Gsus, har både storslagna pianotoner och skildrar bitterheten själv. Det är en ljuvlig blandning av hiphop, rock och känslovrål. ”Hur fan blev det så här? Vi förlorade vår själ.” Ja, hur många lever egentligen missnöjt och låter bara livet rulla på?
Låten känns klassisk (James Bond-låt?) redan efter en lyssning och fångar människoödet i en slags tragikomisk hyllning: ”Vägen har bytt skäl: Och nu så står vi här: MEN ALLT KÄNNS BRA.” Det är lätt att låta den sista droppen passera om man bedövar sig, inte sant? Lyssna för en påminnelse lite då och då.
Amanda Backman
DJ Khaled ft. Drake – GREECE
Another one. Säga vad man vill om DJ Khaled – ibland får han till det. Trots att det generella intrycket av hans musik är att det ofta är kvantiteten som prioriteras över kvaliteten, ger ju det förutsättningarna för att fullträffar infaller då och då.
GREECE släpptes tillsammans med låten POPSTAR, men har mer personlighet jämfört med sin hårdare tvilling. Drakes säreget spröda sång gör sig klockren på GREECE när den kontrasteras mot tung bas med klassisk hiphop-produktion. Det är inte många som kan sjunga om gräs och racerbåtar och få det att låta ödmjukt och gulligt, men märkligt nog är Drake en av dem.
Theo Hafström
Hela spellistan med månadens bästa låtar hittar du här:
