Månadens bästa låtar: augusti 2023
Sommaren nalkar sig sitt slut, och vi börjar sakta återgå till någon slags vardag och rutin – säkerligen med både vemod och pepp. Vi vill säga hejdå till sommaren 2023 på bästa sätt, och detta gör vi genom att blicka tillbaka på låtsläppen som gjorde entré under augusti. Luta er tillbaka och återupplev sommarens sista guldstunder!
Glass Face – Cautious Clay, Arooj Aftab & Kai Eckhardt
Brooklynbaserade musikern och producenten Cautious Clay släppte för två veckor sedan sitt femte album KARPEH under hans egentliga namn Joshua Karpeh – ett bitterljuvt och fängslande jazzalbum med inslag av soul, R&B och folk. Albumet är tätt med välkända namn från jazzscenen och innehåller samarbeten med bland annat jazzgitartisten Julian Lage, basisten Kai Eckhardt och sångerskan Arooj Aftab.
Samarbetet med Aftab och Eckhardt på låten Glass Face är något alldeles eget och hisnande, spåret har ett slags organiserat kaos som omsluter en. Låten har inslag av vemodig folk som vattnas ut med vågor av strömmande gitarr och jazzbass som sköljer över en, och smyckas med lager av stämmor av Aftab och Karpeh. Stämningen är sakral och mystisk, det finns något tidlöst med ropen som lockar in en – men trots sin slagfärdighet är Glass Face bara en av många förtrollande låtar på detta innovativa album.
Allis Sääsk Berglund
Puppy – Charlotte Cardin
Plötsligt slår den där sällsynta, chockerande men samtidigt välkomnade tanken en: ”Hur kan jag aldrig hört talas om den här artisten innan?”. Det hände för mig när jag hörde Puppy med kanadensiska Charlotte Cardin. Den sentimentala och kalla elgitarrslingan drar igång, sätter sig direkt och ramar in Cardins unika ton klockrent. Det är en röst som ibland påminner om Miley Cyrus, ibland om LÉON, men samtidigt låter den helt egen och Puppy gör verkligen att man cravear efter mer.
Låten handlar om att försöka lämna sitt ältande jag i det förflutna och känna vinden i håret likt en hund som tittar ut från ett bilfönster – och det är nästan så att man känner havsvindarna fläkta, saltvattendoften dofta och den gråa himlen hänga över en. En riktig höstdänga helt enkelt!
Theo Hafström
Star – Mitski
Ibland blir man helt överrumplad av hur svindlande vackert musik kan vara. Star av indieinstitutionen Mitski är den sortens låt som påminner om det faktumet, och hon blickar verkligen upp mot galaxerna här. Det hörs först och främst i låttexten, som så där underbart hopplöst jämför en tynande kärlek med en stjärna som brunnit ut men kanske, kanske ändå har någon liten gnista kvar.
Allra främst är det dock låtens ljudbild och struktur som för tankarna till en mörk, stjärnklar natt. Sakta, sakta klättrar stråkar och viskande trummor mot ett crescendo som totalt slukar upp lyssnaren. Behöver du en låt för att bejaka din obotliga melankoli under sommarens allra sista, darriga dagar? Mitski’s got you covered – sen gammalt.
Anton Ånell
Sidelines – Toro y Moi
På Toro y Mois senaste fullängdare MAHAL från förra året, kunde vi höra artisten utforska indierockens psykedeliska hörn. Denna gång har han skruvat ned volymen på gitarren och riktat sig mot ett varmare och inåtvänt sound. Banjos och akustiska gitarrer i klassisk americana-stil tonsätter musiken på artistens senaste EP Soundhills, där den ljuva balladen Sidelines sticker ut som en höjdpunkt.
I låten sjunger artisten om sin barndom som präglades av allt sportande: “I remember coach trying to break us down / Two-a-day’s had us passing out”, något som verkar ha fått hans idrottsintresse att tvina. På en lång bussresa hem efter en bortamatch verkar Toro inse: “Had a revelation ‘bout where I wanna be, I was drained of patience and my energy”, och slutligen erkänner han vad han egentligen brinner för: “Just to find out I played the wrong game, I was thinkin’ ‘bout my six-string”. Genom hans textförfattande beskriver han denna vackra tillbakablick samtidigt som han bevisar att han kan briljera musikaliskt – oavsett genre.
David Brignoli
MISTER BEAN – Jhon Allan
Jhon Allan från Stockholmkollektivet Klöver har rebrandat sig över sommaren. Hans första singel från EP:n JUST A PHASE, MAYDAY kom redan i våras, och lyssnaren kunde då vittna om ett distat, The Strokes-inspirerat sound.
Efter lanseringen av artistens röda hår och en digital, R&B-osande image är EP:n nu äntligen här, och den distade indie-estetiken gifter sig på MISTER BEAN med en introspektiv ballad. Efter ett vackert introriff i början på spåret sjunger Allan “They don’t understand, that I can’t stop”, över EP:ns distinkta trummaskiner parade med sexiga gitarriff och maximalistisk elbas. Allans röst får skina i slutet av låten – ett crescendo som limmar ihop låtarna på EP:n. En riktig höst-banger, med andra ord.
Charles Lundman
Terra – Terra
En bekant till mig som länge varit frälst i tron om Terras riviga göteborgsindie beskrev refrängen på bandets självbetitlade singel som “fruktansvärd”. Sagda refräng består egentligen bara av att sångaren Karl Sundström upprepar bandets egna namn om och om igen, tills det blir ett mantra. Jag förstår motsättningen, men för undertecknad är det på nya spåret första gången som “Sveriges bästa liveband” verkligen klickade.
Soundet kanske är mjukare än innan, men låtskrivandet och textförfattandet är desto mer polerat. Någonstans i den första versen är Sundström nära att fånga hela essensen av den svenska indierocken i en enda väl avvägd textrad: “Tacka gud för gitarrer och studieförbund”. Det förlösande outrot som kommer sedan är egentligen bara skrytigt. Terra, Terra, Terra, Terra, Terra – sannerligen.
Anton Ånell
Knockin – Single Version – MJ Lenderman
Att musik stundtals kan vara något magiskt och livsförändrande är väl inget som någon förnekar? MJ Lenderman sjunger om just detta på sin senaste singel Knockin som baseras på en lyssning av golfaren John Dalys tolkning av klassikern Knockin on Heavens Door. Golfarens bisarra framträdande sporrar Lendermans tankar: ”Loneliness is simple, not much else is”. Till ett americana-doftande ljudspår fortsätter artisten att sjunga tills han plötsligt brister ut refrängen “And I think I might be / Knock knock knock Knockin’ on Heaven’s door tonight”.
Även om hans röst brister verkar Lenderman finna en plats att placera sina ångestladdade och existentiella tankar, och de drunknar till slut i en klassisk rock’n’roll-refräng.
David Brignoli
Vill ni lyssna på det vi lyssnar på? Följ vår spellista On Replay!
