Månadens bästa låtar: april 2024
”Vintern rasat ut bland våra fjällar / Drivans blommor smälta ner och dö / Himlen ler i vårens ljusa kvällar / Solen kysser liv i skog och sjö…”
Ja hörrni, nu har vi officiellt vinkat hejdå till mörker och kyla, och vill egentligen bara blicka framåt. Men en sista gång ska vi se oss över axeln för att uppmärksamma musiken som bringat glädje under april månad, och som vi kan ta med oss in i en ljusare tid! Här nedan hittar ni några favoritreleaser från den gångna månaden, och missa heller inte vår spellista On Replay där vi samlar vi all annan musik som spelas i våra lurar just nu!
Now We’re Getting There – Walter The Producer
Om The Strokes, Augustine och Phoenix hade haft ett polyamoröst förhållande och fått barn tillsammans hade Now We’re Getting There varit resultatet – ett nasalt och skränigt, men ändå glatt barn som man bara inte kan låta bli att leka med. Walters gnälliga sång gifter sig väl med väggen av trummor och synthar, och är ett välkommet inslag i en annars ganska reverb- och chorus-dränkt ljudbild. Now We’re Getting There för tankarna till bra parkhäng en sen julieftermiddag med bästa polarna, toppad med dåligt blandad sangria och kinesiska fulcigg – det är modern indierock när den är som allra bäst.
Daniel Miettinen-Singhateh
stjärnorna kallar – Little Jinder
På det nysläppta albumet romantik på svenska återgår Little Jinder till sin elektroniska, vemodiga tuggumipop som, får man väl ändå medge, präglade en och annan tonår i det här landet. Ljudbilderna har fått sig ett lyft och produktionerna är tydligt förankrade i samtiden, medan texterna behållit sin nostalgiska anda. Resultatet är ljuvligt: mixen av breakbeat och pubertala kärleksrader är kombon popsverige inte visste att den behövde.
En av albumets höjdpunkter är spåret stjärnorna kallar där poeten Aya Kanbar är medförfattare (vid sidan av bland andra Markus Krunegård). ”Jag följer spåren av dig när jag lyfter mot rymden / Med sand kvar i håret från stormen i öknen” sjunger Jinder drömmande över ett klubbigt beat. Fantasin står i fokus, kärlekens bristande logik präglar texten och produktionen är lunkande dansant. Det är snyggt, skickligt och precis lagom sentimentalt för att tonsätta vårens ambivalenta känslostämningar.
Daria Spitza
David Byrne Does Hard Times – David Byrne, Paramore
Talkings Heads-sångaren och soloartisten David Byrne är expert på roliga samarbeten med en repertoar som innehåller features med bland andra St Vincent till Brian Eno. På singeln David Byrne Does Hard Times finner vi den oväntade crossovern mellan Byrne och amerikanska poppunk-bandet Paramore. Singeln är en cover på Paramores låt Hard Times där Byrnes har förfinat och skalat av ljudbilden. Tankarna förs till klassiska Talking Heads-låtar som Nothing But Flowers då de riviga trummorna och funkgitarren har bytts ut mot kör och maffigt blås.
Byrne känns så pass naturlig i denna låt att jag behövde dubbelkolla om det inte var ett tidigare släpp. Tolkning är livfull och medryckande, en hyllning och en uppgradering av originalet. Ett uppfriskande och kul samarbete, återbruk på bästa sätt!
Allis Sääsk Berglund
You Should Know By Now – Bad Nerves
Essex-gruppen Bad Nerves har gjort det lite till sin grej att glömma allt de vet om innovativitet och köra hundra procent på noll nonsens rock’n’roll. Vad är liksom anledningen till att uppfinna hjulet igen när man kan köra på sexans växel hela vägen och aldrig sakta ner för några farthinder?
You Should Know By Now, titelspåret från EP:n med samma namn, är bara ytterligare ett exempel på varför gruppen brukar beskrivas som ett oönskat barn efter ett one night stand mellan Ramones och The Strokes. Även om den har en något vemodigare underton än bandets tidigare släpp så är det, som förväntat, en renodlad powerpop-dänga. Överöst med elgitarr och överskottsenergi. Inget trams, inga konstigheter, bara Bad Nerves.
Gustav Stjernkvist
Starburster – Fontaines D.C.
Postpunkarna från Irland är tillbaka i full sving med den nya singeln Starburster. Deras senaste sound känns både innovativt och arkaiskt på samma gång. I mikrofonen skriker en flåsig Grian Chatten om gud vet vad. Musiken till är slagkraftig och simpel: trummor som bultar och gitarrer som stundtals fyller låten med ångestfyllda toner. Plötsligt tonar solkyssta stråkar in som skänker lite andrum, innan gänget river av en till ångestfylld refräng.
I samband med singeln kom en lika underhållande musikvideo. Där kan man se sångaren balla ur iklädd i olika utklädnader som i en riddarutrustning och en kamouflagedräkt. Vad allting betyder är svårt att säga, men tydligt är att det lämnar ett stort avtryck.
David Brignoli