fbpx
Foto: Press

Maia Wright om Junie, förväntningarna på kvinnliga popartister och den nya musiken

Juni har nått sin ände, men inte för Maia Wright. Efter den sprudlande debut-EP:n Firsts med studsiga funk- och popproduktioner och en rad features på flertalet househits tog Enskedetjejen en ny skepnad förra året – som Junie. Samma tjej, men med nytt språk och en annan framtoning. Trots en spelningstom vår har hon haft fullt upp med släpp från båda projekten: med singlarna Vi och Hela världen väntar tillsammans med Timbuktu under namnet Junie, och som Maia Wright med beroendeframkallande låten Break Her Heart och den nya singeln Do Yourself A Favor som släpptes i fredags, den 2:a juli.

Det är nog inte många som arbetar i den mån som Maia gör, så hon har gjort sig förtjänt av lite semester som börjar dagarna efter vårt samtal. Var det tar plats? På plattformen som förhoppningsvis snart endast kommer vara ett minne blott.


Idag släpps din nya singel Do Yourself A Favor, hur kom den till?
– Den kom till på Zoom faktiskt! Jag skrev den med en tjej från England som heter Georgia Ku och den svenska producenten Max Thulin. Jag satt i det här rummet och spelade in den här i min lilla hemmastudio, och nu släpps den exakt som vi skrev den. Så sången som jag la här i mitt rum är även den som hörs på låten.

Vad var idén med låten när ni skrev den, vad föreställde du dig med texten och soundet?
– Jag hade inte tänkt så mycket, jag började bara med gitarren som hörs i introt. Då kände jag att den var lite vibe:ig, men jag kände ändå för att vara lite kaxig, så då kom vi på det här konceptet att när folk är för på ibland så får man panik och backar. Då skrev vi helt enkelt om att den här personen behöver backa lite om vi ska kunna vara en grej, för jag behöver min egen tid.

Ja, du sjunger ju “You’re killing my vibe with that behavior”, kan du ge något exempel på vad en kan göra för att förstöra din vibe?
– Typ om en person har skickat tre sms och jag inte har svarat, fortsätt inte då! Asså skriv inte massa sms och fråga “Hallå, vad gör du?”, chilla lite. Så svarar jag när jag vill. 

Om vi går över till hur du började med musiken, vad kommer kärleken till den ifrån?
– Alltså ingen i min familj håller på med musik eller har haft något större intresse för det. Jag har alltid älskat musik och älskat att sjunga, men jag visste liksom inte vad jag gjorde riktigt. Jag bara sjöng och sjöng men jag hade ingen tanke på vad jag skulle göra med det, jag tyckte bara det var askul. Och min mamma och mina bröder skrek alltid att jag skulle vara tyst, de fattade ingenting. Så det bara växte fram liksom, och jag kände att jag måste göra någonting av det.

Vad var det du sjöng som gjorde att de ville att du skulle hålla tyst?
– Jag sjöng mycket Kelly Clarkson till exempel, och det är ju ganska skrikigt. Det är inte låga tonarter liksom, så jag skrek satan där i mitt rum. Men typ allt från Britney Spears till Rihanna, Beyoncé och Christina Aguilera.

De stora popstjärnorna med de stora röstresurserna alltså – resurser som även Maia besitter. En riktig teknisk skicklig sångerska med ett brett register, så inte konstigt att det var dessa artisters repertoar som ljöd från flickrummet. Däremot en enorm kontrast från den lugnare, ömsinta musiken som hon under det senaste året släppt på svenska.

När insåg du att du ville släppa musik på svenska som Junie och hur kom du till den insikten?
– Det var när jag skrev Komma över dig, jag tror att jag bara hade skrivit en låt på svenska tidigare. Jag tyckte det var jättekul och jag älskade det direkt. Sen fick Norlie & KKV höra den och älskade den, och sa att de jättegärna ville ha kvar mig på låten. Jag ville ju det också, men jag hade inte tänkt ut hur jag skulle lösa det eftersom jag redan var artist. Men sen så kom jag på idén att jag kunde göra en svensk artist av mig själv, och så kom jag på Junie. Jag har dock fortfarande inte riktigt tänkt ut hur jag ska lösa det när vi börjar spela live igen. Hittills har det varit jätteenkelt eftersom jag ändå satt i studion varje dag och skrev, så alla de svenska låtar som jag skrev under den perioden har jag släppt. Så de kommer liksom wrappas ihop till en EP som släpps i augusti tror jag. Att jag började släppa musik på svenska var väldigt random, men jag är så himla glad att jag gjorde det för att jag har växt så mycket av det, både i mitt engelska artisteri men också som person. 

Hur skiljer sig Junie från Maia Wright rent artistmässigt?
– Min tanke med Junie var att det skulle vara en svensk sommarvibe och att det verkligen skulle vara organiskt. Lite gulligare och typ midsommarkänsla, medan Maia Wright är lite mer som jag är. Junie är lite mer polerad. 

Vad har folk omkring dig tyckt när du började släppa musik på svenska, var det några som var lite skeptiska från början eller fick du bara positiva reaktioner?
– Inte så många som var skeptiska, det var mer “hur ska du göra det?” eller “varför skiljer du på dem?“ och såna frågor, så det var inte att folk var skeptiska mot hela grejen. Mina vänner tyckte bara det var askul, för sen när jag förklarade lite att jag vill skilja projekten åt för att det är olika språk så var det inga fler frågetecken.

”Man behöver inte tänka att man ska vara så jävla märkvärdig hela tiden, utan man får lyssna mer på vad man själv vill göra.”

Ja, hur känner du nu när du börjat skriva på båda språken, har det blivit en större utmaning att skriva på det ena språket än det andra?
– Det är samma ansträngning tycker jag, fast på olika sätt. Det är så himla många som vill göra musik på engelska, man konkurrerar med hela världen på ett sätt. Man behöver vara väldigt unik för att stå ut på engelska och tänka lite utanför boxen hela tiden. Sen uppskattar jag en enkel svensk poplåt, och då släpper man pressen på att man ska vara så himla unik, vilket gör att det blir mer unikt utan att man tänker efter. Så det har jag faktiskt lärt mig jättemycket till mitt engelska låtskriveri, man behöver inte tänka att man ska vara så jävla märkvärdig hela tiden, utan man får lyssna mer på vad man själv vill göra.

Om det kommer en melodi till dig först när du skriver musik, vet du direkt om du vill göra den på svenska eller engelska?
– Jag brukar bara skriva på svenska med typ en person, så då har jag redan bestämt mig att jag ska skriva något på svenska. Jag hade dock en session häromdagen där jag ba “det här ska verkligen vara på svenska”, och då skrev vi en svensk låt ändå, men oftast så känner man bara det. För jag är oftast inte en sån som tänker ut en titel eller exakt vad någonting ska vara innan jag börjar skapa, utan jag låter det bara komma lite. Det låter så himla flummigt, men jag bara känner vilket språk det ska vara på när jag hör ackorden.

Du har ju växt väldigt mycket nu under coronaåret, vad är det roligaste du har fått uppleva under din karriär hittills?
– Det måste vara när jag åkte till USA i slutet av 2019 och turnerade med Gryffin. Det var min första spelning som artist och jag åkte till USA själv och ställde mig på en jättestor scen, så det var sjukt jävla läskigt men också så himla coolt att man kunde bevisa för sig själv att man klarade av det. Sen när jag kom hem var det ju corona så jag kunde inte åka tillbaka som planerat, så jag lever lite på det fortfarande, det var skitkul.

Vad har du lärt dig under det senaste året om dig själv som person nu när det varit en hel del isolation?
– Jag tror jag har lärt mig att slappna av lite. Innan corona jobbade jag extra i bar, men jag tror inte jag hade slutat även om jag nu kan leva på musiken. Jag tror jag bara hade kört på för att man har den mentaliteten, man vill så fort fram och det jag verkligen har insett under det här året. Man utvecklas så mycket även fast man inte hetsjobbar, jag gör inte bättre låtar bara för att jag är i studion fem dagar i veckan och tar kvällssessions också. Inspirationen får komma till en lite, man behöver inte vara så jävla stressad som jag har varit innan. En annan grej som jag också har lärt mig och som jag varit lite inne på är att jag släppt förväntningarna av vad en kvinnlig popartist är, och bara tänka på vad jag själv vill – och jag vill ju vara mig själv som artist, inte någon annan. Jag gör som jag vill, jag är till exempel inte dansare, då behöver inte jag ta lektioner för att lära mig det. Jag kan dansa och göra min grej ändå.

Du berättade om att du ska släppa en EP i augusti som Junie, hur ser resten av året för dig? Har det blivit något planerande av livespelningar och så?
– Ja, jag har fått min första spelning, och det ska bli så kul för jag har aldrig spelat ett helt sett som Junie innan! Men förutom EP:n kommer jag ta det som det kommer, och jag har lite roliga features som Maia Wright som jag är så himla taggad på, det kommer en senare i juli.

Är det någon internationell artist då?
– Ja! Det ska bli jättekul.

Var ser du Maia och Junie vara om 5 år?
– Jag hoppas att jag kan stå på stora scener och ha byggt en liten fanbase som man kan spela för, och bara fortsätta utvecklas som artist och låtskrivare.

Maia Wrights nya singel Do Yourself A Favor är ute nu, och den första EP:n med Junie släpps i augusti.

/

Maia Wright om Junie, förväntningarna på kvinnliga popartister och den nya musiken