Snoh Aalegra i spektakulär form när hon avslutar sin turné på Rosendal
Rosendal Garden Partys tunga indiefokus avbröts under torsdagskvällen när svensk-iranska Snoh Aalegra intog scenen. Sångerskans karriär har en mytomspunnen aura kring sig – hon tillhör fåtalet svenskar som lyckats hugga ett jack i den kontemporära amerikanska R&B- och hiphopsfären med sina soulfulla ballader och låga offentliga profil. Och när hon, med sitt band bestående av en gitarrist, basist, synt/sampler och en trummis intar scenen, är det något helt annat än vad vi hittills sett på Rosendal.
Aalegras scennärvaro går endast att beskriva som briljant. Iklädd en otrolig kostym bestående av dussintals rosa, hängande tygstycken kommer hon ut efter bandet startar igång Situationships. Vad som följer är ett set så tight och stämningsfullt ihopvävt att resan genom Aalegras känslofyllda repertoar känns som att det flyger förbi på en minut. Man blir helt insvept i sångerskans närvaro. Hon sporrar publiken, frågar om de är med henne, får dem att sjunga med, utan att ge ett krystat intryck, hennes elegans oförstörbar.
Hookarna på Whoa, LOST YOU och I Want You Around blir till allsång, och varje gång bandet trappar upp till klimax i slutet på låtar eller Aalegra avslutar ett sångparti jublar publiken. Aalegra är efterlängtad, en svensk R&B-hjältinna med allt ifrån scenshow, liveband och låtskrivande bemästrat. Aalegra frågar publiken tre låtar in om hon får ta dem på den emotionella rollercoaster som är skivan TEMPORARY HIGHS IN THE VIOLENT SKIES. Den avgudande publiken är där för det, och även om setets har ett något statiskt tempo i form av samma avslappnade, känslofyllda R&B rakt igenom, blir ändå spelningen full av stjärnspäckad energi.
Sångprestationen är på topp. Backingtracken tar ofta över från livegitarristen och basisten, men de bidrar fortfarande med sin närvaro och de gånger deras instrument fyller ut, både vid lugnare och mer upptrappande tillfällen. Trummisen är ett absolut monster som i slutet av setet råkar välta en cymbal under ett av sina många trumfill-fyllda, energiska episoder. Tyler, the Creators adlibs hörs på IN THE MOMENT och NEON PEACH – enda stunden som kanske får en att klia sig i huvudet lite är valet att ha med hela Tylers vers på playback under det sistnämnda spåret. Lite oklart är det, men den flexen är ändå Aalegra värd, och det verkar inte som att festivalbesökarna bryr sig speciellt mycket.
Att lyckas få ett set verka osatsigt men samtidigt ge ett så genomtänkt uttryck är inget annat än djupt imponerande. Det märks att det är en amerikansk produktion, det märks att visionen och förmågan är på en helt annan nivå, och det märks att Aalegra, och bandet, är i full form efter sin vårturné som nu är avslutad, med ett fåtal strödatum kvar. Ett segervarv på hemmaplan känns inte mer än rätt efter ett kalenderår av Grammy-nomineringar, en fantastisk skiva och en maxad turné. Nu återstår det bara att se vad Aalegra hittar på härnäst.
