Gæste Gutter splittrar publiken med kaos och anarki
Inför den norska musikfesten by:Larm skrev jag att det är svårt att bekräfta Gæste Gutters uttalande om att de har de största byxorna och våtaste telefonerna i staden utan vidare efterforskning. Efter deras första festivalspelning nu i torsdags har jag fortfarande svårt att uttala mig kring deras telefoner, men jag kan bekräfta att de har väldigt, väldigt stora byxor – dock kanske inte riktigt lika stora som Lil Wayne år 2004, som de själva hävdar.
Dock visst känns det ändå som att man har transporterats tillbaka till tidigt 2000-tal när man kliver in på Ingensteds, den trendiga klubben i centrala Oslo där cloud rap-gruppen ska röja under torsdagskvällen. Gæste Gutter har dragit dit en lojal skara fans klädda i low waist jeans, Ed Hardy-jackor, och graphic tees med nostalgiska tryck. På scen snackar gruppen om att ha träffat sina första flickvänner på Habbo Club, och tar ett antal minuter att förklara sin kärlek för Pokémon. Ärligt talat känns Gæste Gutter ofta som just gutter – pojkar. Kollektivet gör i och för sig inte heller något försök att framstå som något annat. Resultaten är varierade, men i de stunder de verkligen gör kontakt med publiken får vi kokande dance-offs och stökiga pits.
Spelningen börjar med housebangern To Shorties och den något lugnare Det Gæste Hotelliv, och det blir väldigt tydligt från början att de som fattar vad Gæste Gutter handlar om verkligen fattar, medan andra står och ser förvirrade ut. Till att börja med råder en väldigt avslappnad stämning, som gradvis skruvas upp under de korta 30 minuter gruppen får scenen för sig själva.
Efter ett tag kännetecknas spelningen av en energi som bara blir mer och mer kaotisk – under framförandet av Sjelden Pokémon och Habbo Club råder anarki. Den ena sekunden hoppar Gæste Gutter ner från scenen för att dansa med sin publik, den andra hoppar folk i publiken upp på scenen för att dansa med Gæste Gutter. Det är stundtals svårt att förstå vem som ens är med i gruppen. När hödjpunkten Pirat framförs drar en hypeman fram en handdocka av en papegoja som trycks upp i publikens ansikten, medan någon annan springer runt på scenen med en gammal filmkamera för att dokumentera kaoset som pågår.
Gæeste Gutter avslutar med Förste i månaden, och vid den här punkten har något märkligt skett i lokalen. Hälften av publiken verkar ha skrämts bort och flytt ut, men de som står kvar på Ingensteds verkar helt frälsta. Är norsk cloud-rap fullpackad med referenser till 2000-talets popkultur framtiden? Jag vette fan, men för en viss gruppering av norska tonåringar verkar grabbarna vara gudar. Spelningens bästa stund kommer med singeln Valborg, och där och då är det väldigt lätt att ryckas med i euforin. “Tusen tack för tiden som var”, som gutterne skriker ut i låtens refräng – och att de kan fixa en ordentlig fest råder det inga tvivel om.
