fbpx
Illustration "pruttvin" av Lejla Cato

Låt oss rädda världen med en fylla

Det är tidig maj och lägenheten i Sofia, Stockholm, är en kvalmig gryta efter veckans värmebölja. På ekbordet trängs porslin och glas i udda format, vinflaskor, burrata, tortellini, slokande tulpaner och en karaff som skvallrar om en besviken 25-årings artiga tack för födelsedagspresenten.  

Under en bisarr vår där hemmasittande blivit en livsstil är vi många som försökt hitta små saker att förgylla tillvaron med. Antalet parmiddagar i mitt umgänge har nått en ny rekordnivå och vi turas om att utmana i smaker och imponera med vinkännedom. Som pricken över i:et i DINK-tillvaron är det flera som skrivit upp sig på naturvins-prenumerationer. För cirka 1500 kronor får du sex flaskor med snygga etiketter, roliga beskrivningar och en känsla av att ha räddat världen genom medveten konsumtion. En sådan flaska korkades upp under en middag i maj och vi var ett antal klunkar in innan värdinnan avbröt det pågående samtalet: 

“Luktar det inte lite…”, smack, smack låter det från hennes tunga, “prutt?”

Sällskapet som smuttat på vinet i lugnan ro ansluter sig i kritiken mot vinet och det konstateras att det måste vara defekt. Jag och min kille tittar på varandra, skrattar. Vi vågade inte påpeka att det kunde vara något fel med vinet. Utan påpekande från de andra hade vi tömt glasen, likt kejsarens trogna undersåtar som inte vågar erkänna att han är naken. För tydligen spelade det ju ingen roll förrän den lite mer vinbevandrade värdinnan pekade ut felet. Vi hade druckit prutt-vinet och tänkt att “det är så det ska smaka”. 


Naturvin – jäst druvmust utan tillsatser, framställt på det mest hållbara och genuina sättet möjligt. Så har det framställts i över 8000 år fram till början av 1900-talet då industrialiseringen även nådde våra dryckestraditioner. I Frankrike började producenterna blanda socker i vinet vilket ledde till att fransoserna gick man ur huse för att demonstrera. I dag är det inte bara kopiösa mängder socker i vinet utan också animaliska produkter, smakförhöjande ämnen, konserveringsmedel samt att produktionen är kantad av gödnings- och besprutningsmedel. I en samtid där de med ekonomiska förutsättningar eller tillräckligt mycket klimatångest söker efter ett mer hållbart alternativ i sina dryckesvanor är det inte konstigt att vi idag ser att antalet naturvinsbarer, importörer och producenter har ökat. Det har även hypen och prislappen. 

Naturvin kan uppfattas som en svår och oförståelig lyxhobby för vissa, men ett självklart val och totalt nörderi för andra. En av många naturvinsfantaster är författaren och journalisten Mats-Eric Nilsson. Under flera år har han granskat och skrivit om fusk inom matindustrin. Allra senast sattes vinindustrin under lupp i den uppmärksammade Château Vadå men med den fristående uppföljaren Nyfiken på naturvin har tonen skiftat. Det är med stor entusiasm som Mats-Eric Nilsson presenterar sitt personliga svar på frågan om vad vi bör hälla i våra glas. Jag läste den med en förutbestämd övertygelse om att detta är något som ska kritiseras. Men jag blev frälst. Nyfiken på naturvin är en rik guide där alla frågor om den hypade drycken besvaras. På ett tillgängligt och ledigt sätt förklaras facktermer, vinsorter, certifieringar och historia i pedagogiska kapitel. Genom vackra fotografier och personliga reportage får läsaren följa med till några av de vingårdar som valt att kliva tillbaka till den naturliga processen. Vi får möta vinmakarna och den filosofi som ligger bakom produktionen. Framförallt har boken fått mig att inse att det är en filosofi jag ställer mig bakom.

Prutt-vinet med sin avsaknad av tillsatsämnen och kemikalier hyllas som det bästa alternativet för både kroppen och planeten. Sedan min första introduktion har jag närmat mig produkten med en cynisk och nästan rebellisk inställning. Av ren instinkt vill jag sätta mig emot det och skratta åt den pretentiösa stämpel som lyser i medelklassens ängsliga pannor när de håvar ner flaskorna i varukorgen. Jag har sett det som en högtravande hobby för renlevnadsmänniskor med för mycket pengar. 

För är inte naturvinet en förlängning på den moderna människans besatthet av att allt ska vara rent? Ren livsstil med träning och hälsa i fokus, inga laster eller ovanor och konsumtionen skall vara medveten. Att det då finns ett “korrekt” sätt att komma undan med sina laster, bli full och sedan bakfull med lite mindre ångest är allt en kan önska sig. 

Naturvinet förs in i en berättelse om det naturliga och att det liv vi lever nu går emot vår natur. Det skapas en berättelse om ett mytomspunnet förflutet där man på något sätt levde mer “rätt och naturligt” än vi gör idag. Det är något som gått förlorat när vi blev “moderna” och det finns så många fenomen som knyter an till den här romantiserade bilden av den förflutna människans livsstil. Vi vet att vi måste rädda planeten och mänskligheten och då är vi beredda att tro på vad som helst. Några exempel är paleo diet där tallriksmodellen rakt av består av “stenåldersmat” eller 5-2 dieten där det lyfts fram som naturligt och rätt med periodisk fasta. Eller varför inte killar med medlemskort på Klätterverket, eftersom det tydligen var en naturlig del av forna människors vardag att klättra upp för vertikala bergväggar till och från dagens bestyr. 

Det är något rakt av kontraproduktivt för mänsklighetens utveckling att försöka hävda det gamla och naturliga som rätt. För om forntidens människor kände till ett sätt att konservera och massproducera vin, hade de inte gjort det då? Men i ärlighetens namn så är det industrivinet, dess producenter och inbitna drickare som är de bakåtsträvande. För sett till en 8000 år gammal dryckestradition så är det vi har sysslat med under de senaste århundradena rakt av fånigt att vilja bevara som norm. Bara för att vi har uppfunnit metoder för massproduktion så är det inte nödvändigtvis det bästa alternativet. Det är dessutom en otroligt tråkig ton att för en hel industri och dryck bestämma exakt hur ett Pinot Noir ska smaka. Naturvinet är oförutsägbart och unikt. Om årgången du köper bestämt sig för att smaka prutt, då är det så det smakar. En sak är säker: du halsar inte i dig en rad konserveringsmedel och smaksättare samt att vinet tillkommit med minsta möjliga klimatpåverkan. Vi får absolut inte heller glömma att man faktiskt blir mindre bakfull (tack Mats-Eric Nilsson, för att du skrev om forskningen i Nyfiken på naturvin)! 

Det är också något punkigt att naturvinet kan bli lite hipp som happ. Processen från skördning till buteljering är kantad av hårt arbete, kunskap och en hel del “Nu blev det såhär. Håll käft och drick!”. Med det sagt har jag (tack och lov) fått lära mig att en flaska ska öppnas och undersökas innan servering då det är mycket möjligt att det kollapsat vid skiftningar av temperatur. Bortsett från prutt-vinet i maj hände samma sak mig på krogen för inte allt för länge sedan. Vinflaskan hade varit öppen i någon timme, noggrant försluten och förvarad i kyl, men det var någon timme för mycket. Det hade samma askiga smak och svaveldoft som vinet jag drack på middagen i maj. Även det fascinerar mig. Ett vin som aldrig är detsamma, som kan ändras från glas till glas och som får – bör – måste! – drickas snabbt. Tack. För den upplevelsen är jag så mycket en renhetsfixerad hipster med för mycket pengar som ni vill ha mig. 

Det är med viss vemodighet jag ställt mig själv frågan: Vet jag vad jag dricker? Spelar det ens någon roll? Naturvin har under de senaste åren dykt upp allt oftare i min vardag och ofta har det varit upplevelser kantade av att känna sig obildad, ohälsosam och tillrättavisad. Att jag fram tills nu ha ställt mig emot naturvinshetsen har varit min självbevarelse att inte bli en del av en klyschig, woke Stockholms-ängslan. Det jag tidigare upplevt som ett försök till att genom konsumtion skaffa sig en hipstrig rädda-världen-genom-ekologisk-fylla-identitet har jag nu insett är det mest rimliga. Jag kryper nu till korset och efterfrågar för första gången i mitt liv det dyrare, renare och mer naturliga alternativet i glaset, tack.

/

Låt oss rädda världen med en fylla

Mejla skribenten!