Höjdpunkter från 2022 – krönikor

Året nalkar mot sitt slut och KULTs redaktion samlar (nästan) traditionsenligt ihop årets KULT-höjdpunkter.

I denna lista har vi sammanställt några av guldkornen från årets krönikor. Vad blir konsekvenserna av kulturcensur, vad är en ”That girl”, hur små kan trosor egentligen vara och ska man vara en girlboss eller huskvinna? Svaren på de frågorna och många fler finner du i texterna nedan. Enjoy!


En dyster renässans för kulturcensur – Max Hjelm

“Förutom det tragiska i att artister bryr sig så lite om sina verk att de lättvindigt ändrar sina texter skönjer en annan fara: ett samhälle som tar sig rätten att ställa krav på konsten i efterhand.” 

Artister som Beyoncé, Travis Scott, Kanye West och Taylor Swift har alla ändrat på kritiserade låttexter. Vad händer med vår kultur när konstverk behandlas som om de är konstnären? Max Hjelm skriver om den självcensur många världsartister utövar och riskerna med medial häxjakt och cancelkultur.


Illustration: Bella Boccard

Kim VS Klänningen – Fanny Lindstedt Grahn

Fanny Lindstedt Grahn skriver om när Kim Kardashian fick för sig att bära Marilyn Monroes mytologiska paljettklänning från John F Kennedys födelsedagsparty på Met-galan i år, och dramat som följde. Eventet gestaltar, i och med Kardashians hastiga viktnedgång,  övergången från BBL-modet tillbaka till heroin chic. Samtidigt blir Kardashian anklagad för att ha förstört klänningen med sin stora rumpa. Marilyn-fanatikerna ilsknar till över vanhelgandet, men missar själva poängen: för vem är vår tids Marilyn, om inte Kim?


Mashrou’ Leila. Foto: Press

Griftetal till Mashrou’ Leila – Paul Dakwar

“Libanesiska bandet Mashrou’ Leila, arabvärldens pärlor, togs ifrån oss alldeles för tidigt. Inte för att de ville, men för att de inte längre kunde.”

Paul Dakwar skriver ett griftetal till ett band som i en värld av toxisk maskulinitet och homofobi trotsade förtrycket med sin musik. Som konsekvens blev de konstant motverkade av den libanesiska religiösa och konservativa samhällseliten. Efter att ha stoppats från att släppa musik, spela på konserter och i radio samt med fall där fans blivit fängslade och torterade, var det inte möjligt för bandet att fortsätta. Dakwar minns hur han upptäckte bandet i tidig 20-årsålder och blev både imponerad och orolig för en grupp unga musiker som så uppenbart var eib (عيب) – en skam, något som är tabu.


Hur skriver man egentligen samhällskritisk litteratur? – Isak Gröndahl

“Kisstrick, överfulla blöjor och den ständiga effektiviseringen. Och trots allt det skönheten som ibland låter sig skymtas, för systemet nästan som ogräs.”

När Isak Gröndahl arbetade inom hemtjänsten kunde han inte sätta ord på det som han beskriver som en ovärdig dimma. Nu har han läst Vi kommer med hjärta hem till dig, och upptäckt någon som lyckats. Boken synliggör, genom prosa och poesi, livet inom den privatiserade hemtjänsten i New public managements grepp, och om tiden som aldrig räcker till. Den politiska kampen kan anas i textens tomrum. Hur skriver man samhällskritisk litteratur? Vad innebär det ens att skriva “realistiskt”, och vilken form bör samhällskritisk litteratur ha? Kanske har vi svaret i Elliot Barons nya bok.


Bilder: Screenshots från @kaylieestewarts, @kaelimaee och @emalygisell

“That Girl”-trenden utmanar allt vi tror om Gen Z och sociala medier – Daria Spitza

Daria Spitza skriver om trenden som under en period tog över hennes tiktokfeed: That girl. Den perfekta tjejen som går upp tidigt, dricker smoothies och yogar. Det är inte en trend som uppmuntrar dig till att förbättra dig själv, istället presenteras lösningen som att bli nån annan: that girl. That girl-trenden sticker ut i gen z:s suddiga, avslappnade mediekultur och kan jämföras med tidigare trender som till exempel 10-talets fitspo-instagram, “en kvarleva av millennials som etsat sig fast i TikTok-generationen, som i sin tur bara fortsatt dra fram trender ur kvinnohatsmixern.” För är inte That girl bara ytterligare en variant av samma gamla trend som aldrig dör – att få tjejer att prestera?


Illustration: Evelina Kronquist

I asked for a relevant reaannons and all I got was a jätteliten trosa – Ellen Algren

“Jag känner mig förrådd av mitt digitala fotspår (och mitt samhälle) som får företag att tro att jag vill vara såhär.”

Ellen Algren attackeras av minimala svampinfektionstrosor när hon aningslös scrollar genom sitt facebookflöde, och inser att strukturerna syns bäst på den avklädda kroppen. De underkläder som erbjuds för kvinnor jämte män bjuder in till att ifrågasätta hur långt den feministiska kampen har tagit sig egentligen. Ingenstans, enligt Zalandos underklädessida.


Illustration: Noa Persson

Hoppa inte över introt: Medievanor i en accelererande tid – Samuel Bokenblom

Vår värld rör sig snabbare: vi kommunicerar snabbare, transporterar oss snabbare, och är beroende av mer och snabbare content. Hur påverkas vi av att ständigt hålla oss underhållna och distraherade? För att leva ett långsammare och mer meningsfullt liv behövs en rad bromsande vanor och discipliner, men vi kan börja med tre enkla. Samuel Bokenblom presenterar några förslag på förändrade medievanor som enligt honom kan rädda vår syn på media och konst samt förbättra vår andliga bildning.


Illustration: Olivia Nordh

Därför vågar jag inte läsa mina favoritböcker – Sara Ek

“Det är inte en ovilja. Det är en rädsla. Eller, det kanske är en ovilja: en ovilja att bli besviken. Tänk om språket är sämre än jag tror att det är. Tänk om handlingen inte är lika bra som jag tänkt att den är. Jag har höjt böckerna till skyarna, tänkt på dem, byggt upp dem i mitt huvud i flera år – tänk om de inte är bra. Tänk om jag blir besviken.”

Litteraturstudenten Sara Ek har aldrig läst sina två favoritböcker. Vad är det för slags försvarsmekanism som hindrar henne? Sara kontaktar psykoterapeuten och författaren Ilse Sand för att få klarhet i sin rädsla för att bli besviken.


Illustration: Olle Svensson

Någonstans mellan girlboss och huskvinna – Alva Lundin

“Tankar blir en del av diskursen för att det är en direkt motreaktion eller kanske en ny motreaktion på det som varit tidigare, och jag vill inte vara en direkt motreaktion mot någonting alls. Spänningen i att peka finger mot något känns inte spännande längre.”

Var ska man placera sig i den feministiska diskursen? Är man en girl boss i Beyoncés anda eller en huskvinna i Anna Björklunds? I vilken ålder ska man skaffa barn, och varför ser hon på sig själv med en så manlig blick? Alva Lundin letar sig fram genom tonårens feministiska engagemang till dagens politiska förvirring och försöker förstå var hon ska placera sig själv.