Klara Zangerls värld rör sig från det mikroskopiskt vardagliga till det galaktiskt extraordinära. Hennes låtar kan, i alla fall på ytan, handla om allt från smutset man har i ögonen när man vaknar på morgonen, till fantasier om en framtid där mordiska robotar tar över världen. Allt detta levereras över ljuvt melodisk R&B som bär med sig influenser från många olika genrer.
Efter att ha blivit trollbunden av jazziga toner och spännande texter under ett av hennes framträdanden fick jag möjligheten att slå mig ner med sångerskan för en pratstund. När hon kommer in på caféet nära T-centralen har hon resväskan i högsta hugg – hon har nyligen flyttat till Berlin, och ska om nån timme hoppa på tåget tillbaka ner till Tyskland.
– Jag flyttade till Berlin för musiken! Jag pluggar musik i en gammal radiostation i Berlin. Det blir en helt annan stämning där nere – staden har ju ett arv av elektronisk musik, så jag har lekt mer och mer med såna sounds i min nya musik. Jag jobbar just nu på mitt debutalbum som har mycket mer elektroniska influenser och syntar än tidigare. Det är också något med Berlin som får det att kännas mer okej att musiken blir lite smutsig och lo-fi jämfört med Stockholm. Samtidigt är det en otroligt kul stad att leva i och mycket som händer, så det kan vara lätt att tappa fokus. På något sätt har det nog gett mig mer struktur och tvingat mig att bli mer seriös kring musiken, för att gardera mot distraktionerna som kan finnas.
Klara började göra musik med sitt band, Scoobz, och deras musik genomsyras av en lekfull och humoristisk stämning, som märks allra mest i deras smått eponyma låt Scoobified. I musiken hon släpper som soloartist finns vissa skillnader från musiken med Scoobz, även om bandet ständigt är deltagande även där.
– Jag tror inte det innebär något att bli “scoobified” egentligen, men den låten säger ju ändå mycket om oss som band. Det viktigaste för oss är att det roliga inte får försvinna. Det ska alltid finnas en humor och en viss glimt i ögat. Vi träffades i gymnasiet och det var alltid en flummig stämning – vår första låt hette Fuck School. I min egna musik är det nog lite mer allvarlig stämning, jag producerar och skriver allt själv där. Med bandet blir det ju lätt att man börjar studsa idéer och det blir väldigt roliga samarbeten när alla har sin egen kreativa stil. Jag spelar ju också fortfarande med bandet live, vilket gör det mycket roligare.
Förr eller senare började Klara släppa musik på egen hand. Den första musiken kom redan som 16-åring med EP:n Yes, en samling med tre egenproducerade låtar. Tanken att släppa musik man själv har skrivit och producerat helt vid en sån ung ålder kan verka läskig, men det var inget som påverkade Klara.
– Jag tänkte faktiskt inte alls på det, utan jag ville bara testa på. Det finns ju dock alltid något läskigt i att skriva om personliga saker – man tolkar ju själv sånt man går igenom i livet genom musiken, och kanske inte har listat ut själv hur man känner om något innan man lägger ner det i låtar. Det blir en bearbetningsprocess. Det kan ju bli svårt att gå för tätt inpå när man vet att folk man känner kommer att lyssna också. Den EP:n bestod av de tre första låtarna jag någonsin skrev, men jag har sjungit hela livet, i allt från körer till opera.
Under 2021 släppte Klara sin debut-EP Mars 2022, med sju spår. En av låtarna jag fastnade för var titelspåret. I en tid där många kanske har en blek framtidstro verkar låten inte skämmas alls för att vara väldigt optimistisk, med textrader som “Some people think the future looks dark, but I say it looks brighter than ever”.
“Ibland försöker jag skriva deppiga låtar men det tar emot – jag känner att jag måste få in en silver lining.”
– Titelspåret Mars 2022 handlar om en teori jag hade att det tar två år att komma över någon. Samtidigt handlar den om en plan några vetenskapsmän hade om att ta en rover till mars 2022. Det är intressant att du tar upp det med optimismen. Jag tänkte inte på det när jag skrev låten men jag är nog 100% en optimist! Ibland försöker jag skriva deppiga låtar men det tar emot – jag känner att jag måste få in en silver lining.
Tanken om att se processer av personlig utveckling och romans från rymden är en lång och anrik tradition i musiken, och Klara är långt ifrån den första artisten som tar inspiration från himlakropparna – David Bowie, Elton John, Frank Sinatra, listan kan göras lång. Trots detta känns det som att Klara har sin egen personliga touch på den tanken.
– Rymden är en stor inspiration för mig, både bokstavligt och metaforiskt. För mig blir rymden ett sätt att se på saker från ett perspektiv som är större än jag själv – i slutet av dagen är det vi människor går igenom inte så stort i universum. Jag tror också absolut på att aliens finns där ute någonstans.
Samtidigt finns det stunder där Klaras musik tar flera steg tillbaka in i en sorts vardagsromantik. Ett sånt exempel är en till låt från EP:n, Dirt In The Corner. Enligt Klara handlar låten om “det där störiga man har i ögonen när man vaknar”, vilket gjorde mig nyfiken på låtens mening, och om det finns något mer att hämta där.
“Det brukar bli så att jag tar små vardagliga saker och så får de bli metaforer eller fordon för lite större och mer allmänna tankar och idéer.”
– Om jag ska vara ärlig handlar den egentligen inte om ögonbajs. Jag var på bussen på väg hem från ett möte med lite skumt folk, och var frustrerad. Ögonbajset blev en metafor för folk med misstänksamma intentioner. Det brukar bli så att jag tar små vardagliga saker och så får de bli metaforer eller fordon för lite större och mer allmänna tankar och idéer.
På sin Spotify delar Klara glatt med sig av egna spellistor, och där hittar man allt från A Tribe Called Quest och The Notorious B.I.G till Kjell Höglund och Lana Del Rey. Jag blev fundersam på om det fanns någonting enande bland all den mångfaldiga musiken som inspirerade, någon X-faktor som är där oavsett genre.
– Det är ju väldigt spritt egentligen, men mycket av det är ju melankoliskt. Jag fascineras av musik som hamnar lite i gränslandet av lyckligt och sorgligt – det bitterljuva. Det är väl också något som reflekteras i min egen musik, jag har försökt att skriva mer “ledsen” musik men det är alltid något som tar emot. Samma sak händer när det blir för optimistiskt, balansen måste finnas där.
Det som är närmst på horisonten för Klara är Thinkerbell, den första singeln från hennes nya album. Låten släpptes i fredags (den 29:e april), och enligt Klara själv är den, likt hennes senaste singel med Slackin Beats, mer elektroniskt inspirerad än tidigare släpp.
– Jag har jobbat på den ett helt år och jag är väldigt stolt över den, det är den bästa låten jag har gjort. Inspiration kom från att jag kollade Soft White Underbelly, en Youtube-kanal med porträtterande intervjuer av socialt utsatta människor i USA. Det fanns en intervju med en tjej som hette Frenchie, och jag fastnade för hennes självförtroende. Jag var arg på en kille och samplade intervjun för att göra en låt om att behålla självkänslan trots såna saker. Den samplar också Shadows From Nowhere av Blue Gas, en gammal singel jag hittade. Sedan flytten till Berlin har det varit mycket mer lek och arbete med samples i min musik i allmänhet.
Efter en konversation som berörde allt från robotar och rymden till ögonsmuts och Kjell Höglund, tittar jag på klockan och ser att Klaras tåg till Berlin går väldigt snart. Jag måste dock hinna med den allra mest brännande frågan: hennes bästa musiktips just nu.
– Definitivt Syds nya platta Broken Hearts Club. Så sköna grooves på den!
Klara Zangerls nya singel Thinkerbell är ute nu.
