Killar skulle må bra av lite horoskop

Det finns en app va. Det finns en app som kanske majoriteten av tjejer inom åldersspannet 18–25 (och deras motvilliga manliga älskare och bekanta) har nedladdad på sina små telefoner. Den heter Co-Star och är en astrologitjänst där man skriver in specifika omständigheter om sin födelse och i gentjänst får en kortare roman varje dag med detaljer om alla aspekter av ens liv. Venus påverkar dig just nu så här, har du tänkt på att du är så här mot dina vänner, försök ha ett öppet sinne för den här aspekten av livet und so weiter. Min ursprungliga plan för den här texten var att läsa mitt dagliga horoskop varje dag i en vecka, göra mitt bästa för att tolka och förstå det och sedan göra mitt bästa för att ta det till mig och leva efter utsago.

Idén gav inte frukt. Eller i alla fall inte bra frukt. När texten var klar konstaterade jag att den paradoxalt nog var både tråkig och allt för självutlämnande. Jag skrotade den. Vad mitt lilla forskningsprojekt gav mig var dock en så kallad “tankeställare”. 

Min fundering är följande: Varför lyssnar vi, ett gäng unga vuxna i ett extremt sekulärt samhälle, till vad stjärnorna vill oss på daglig basis? Jag tror inte över huvud taget på planeternas påverkan av människans personlighet och/eller känsloliv. Typ tvärtom. Jag är en skeptiker i ordets rätta bemärkelse. Ändå använder jag och mina vänner oss av appen. Flitigt och regelbundet. Med passion diskuterar vi hur dumt eller träffande planeternas budskap är just den dagen. 

Vi gör det nog mest för att det är kul. En mysig och rolig grej. Kanske för att vi är i sökar-åldern. (Om man nu någonsin kommer ur den.) Vi är på konstant jakt på något. Vad? Säg mig det. Sanningen? Oss själva? En plats? Men att vara 20-någonting (eller kanske bara att vara människa?) verkar vara ett konstant sökande. Det är dessutom så himla (no pun intended) mysigt att reflektera. Framför allt tror jag att det kan vara bra. Att det finns ett värde i att få ett påstående och ta en stund att tänka. Stämmer det här på mig?

Jag tror också det ligger mycket i att vi, eller majoriteten av oss, när jag snackar om oss som grupp, är tjejer. Tjejer som från barnsben blivit indoktrinerade att bli snälla, goda, inkännande och självrannsakande varelser. Uppfostrade i ett patriarkat som tvingat in oss i den snäva ramen som innebär konstant självrannsakan. Hur man är som person och hur man är mot andra. Allt ska synas. Vi tjejer är bäst på att se brister i vårt egna varande. Utvärdera utvärdera utvärdera. Kanske är det därför stjärntecken och horoskop från början är feminint kodat.  

Problemet (med heterorelationer? med samtiden? med samhället i stort?) går att koka ned till att tjejer ställer sig frågan “Är jag bra nog?” och killar konstaterar “Jag är bra nog”. Visst är det en generalisering men är det inte också framför allt ganska sant? Kanske borde vi kvinnor vara klara med horoskop. Vi som rannsakar oss själva ända in i utbrändheten. För vem är det egentligen som generellt är i behov av lite självreflektion? 

Det är män va?

Det är knappast skadligt för någon att hålla på med lite horoskop, det går till och med att finna värde i det. Speciellt för, och nu generaliserar jag Grovt, KILLAR, som enligt min egen empiriska forskning i mycket mindre grad än tjejer reflekterar kring sin egen person och sitt eget agerande. 

Min tes är följande, jag tänker att män skulle må bra av lite reflektion kring sin person, sina vanor och sina handlingar. Fnula lite på hur de beter sig på daglig basis. För när man får en notis som säger såhär är du, eller så här kommer din dag vara, sätter det aktivt igång ens tankar. Stämmer det? I så fall hur, och varför? Ponera att alla killar fick en notis i sin telefon varje dag med en uppmaning att tänka och reflektera. Skulle inte det vara en bättre värld, ett bättre samhälle än det vi just nu befinner oss i? Skulle inte din pappa, bror eller kompis killes liv berikas av lite reflektion kring tillvaron, även om denna skulle vara grundad i lite tjej-astrologi? De har inte i lika stor grad blivit fostrade till att se sina brister. Att ta ansvar för sina handlingar. De har fått beröm när de försöker. När de gör något snällt eller inkännande. Det är ett problem, för de kommer alltid att överträffa förväntningarna när det kommer till känslomässigt ansvar om förväntningarna är “gör ditt bästa”. Så alla killar borde skärpa sig. Kanske är astrologiappar ett steg i rätt riktning. 

Å andra sidan har appen uppmanat mina kompisar att göra saker som att “Smoke something new” och “Watch a video of jellyfish”. Med allra största sannolikhet är det ju någon vit rik intern i Silicon Valley som sitter och knapprar fram någon kul oneliner på sin svindyra dator. Det är kanske inte “klokt”, “rimligt” eller “baserat på fakta”. Men att grunda en reflektion av sitt beteende i någonting, oavsett om det är töntigt och fel, tror jag bara är bra. Det kräver att man inte följer de ledsagande stjärnorna som någon typ av religion. Självklart är den långsiktiga lösningen på att män inte är kapabla till självrannsakan att störta patriarkatet. Men tills dess, nog fan skulle killar må bra av lite horoskop.