Changes

Justin Bieber

Mycket kan sägas om de fem åren Justin Bieber haft sedan han släppte sin förra skiva. Drogmissbruk, urusla turnérecensioner, och ett lika instabilt förhållande med Selena Gomez som en stol på tre ben. Efter all turbulens har Bieber nu landat i sig själv, och enligt honom är Changes det projekt han älskar mest av all musik han gjort hittills. 

Ska jag vara ärlig så var jag orolig över att recensera det här albumet. Själv blev jag otroligt hypad när Justin kom med sin #Bieber2020-kampanj, ett första tecken på att han till slut rest sig ur askan och var redo för att ta tillbaka världen i ett järngrepp. Men när trailern kom och ljudspåren i bakgrunden hintade om hur Bieber år 2020 skulle låta, stannade hypen av abrupt. Att kritisera en artist som äntligen funnit kärlek till musiken igen känns så otroligt mycket mer som ett personligt påhopp om kritiken går ifrån det konstruktiva hållet. Sedan kom singlarna, och som väntat imponerade de inte alls med sitt monotona och intetsägande Spotify-anpassade sound. Förväntningarna var med det sagt ändå så lågt ställda som det går inför ett albumsläpp.

Albumet öppnar med intima All Around Me, och direkt infinner sig tanken att jag förmodligen oroat mig i onödan, Bieber är ändå Bieber. Det finns en anledning till att han gick från flickidol till världsstjärna, han vet vad han gör. Justin visar prov på hela sitt register ackompanjerat av en drömsk elgitarr, that’s it. Mer behövs inte. Men – det var tydligen bara en avstickare till intro, för sen startar hissmusikskavalkaden. Efter 20 sekunder av valfri låt vet man exakt hur resten av låten kommer att låta. Det är ett loopande Poo Bear-producerat trap/R&B-beat med tung bas, och Justin som sjunger om hur mycket han uppskattar sin gudomliga supermodellfru Hailey Bieber. Intressant? Nja, om man missade andra halvan av 10-talet av någon oförklarlig anledning, visst. Förutsägbart? Oerhört. Det är som att Justin Bieber vill slå ett slag för… bakgrundsmusiken? 

Och sakta i backarna, självklart förstår jag att musik som är repetitiv kan vara bra ändå. Det gör sig fantastiskt när en känsla ska förmedlas, när det finns en oemotståndlig melodi att sjunga med i, eller när produktionen är nyskapande. Här har vi dock ingetdera. Självklart är man glad över det faktum att Bieber äntligen är lyckligt gift, mår bättre än någonsin, yada yada, men vore det inte intressant att höra honom gräva på djupet och ventilera tankarna kring hur de senaste åren har varit? Det får vi äntligen prov på när gitarrplinkandet går igång på titelspåret Changes. Sårbart erkänner han “I just wanna be the best of me / Even though sometimes I forget to breath / So that I can be the best for you / That’s all I wanna do”, vilket öppnar en efterlängtad port in i Biebers inre. Precis som titelspåret från hans senaste album Purpose visar Bieber sin bästa sida när han skildrar var han faktiskt befinner sig i livet.

De kommande spåren går mer mot klassisk R&B med moderna inslag, vilket känns oväntat uppfriskande efter de 10 inledande spåren. Förhandssläppta Get Me var till skillnad från de två singlarna ett lyckat försök till att experimentera med R&B. Tillsammans med Kehlanis ljuvliga stämma fullständigt osar det av passion här. I övrigt kompenserar de sköna, men uddlösa melodierna för den ointressanta lyriken i de avslutande ljudspåren. Förutom nämnda Changes är albumet en enda lång och smörig kärleksförklaring till frugan och hennes skapare. Citat: “Shout-out to your mom and dad for makin’ you”. Ew.

Det Bieber har varit bäst på tidigare är konsten att fånga samtidens sound utan att det blir förlegat. Det är nästan omöjligt att rida på den befintliga vågen utan att vara för sent ute. 2015 tog han den redan stora tropical pop-trenden och gjorde den helt och hållet till sin. Men här är han tre, fyra år för sen på bollen, och skivan känns mer som en gåva, dels till hans fru Hailey, dels till alla TikTok:are som äntligen får mer att göra halvt ambitiösa koreografier till och få tusentals visningar på, av någon oförklarlig anledning. Det är under de flesta stunder opersonligt, generiskt och intetsägande. Även om Justin har landat i sig själv, känns det här mer som ett försök till att bygga upp självförtroendet genom att göra ett album som, först och främst, säljer. Det kommer det förmodligen också göra, men inte av andra skäl än för det faktum att Bieber’s back (alright!).  

Bästa spår: All Around Me, Get Me